Det är bara prat, prat, prat

Lotta

Ibland tycker jag att vi pratar för mycket i det här landet. Alla tycker om saker – oftast likadant, för man får inte ha alldeles för avvikande åsikter – och alla tar upp ungefär samma problem.

Det skrivs en liten krönika här, ett litet blogginlägg där, det blir massor av likes och det viktiga inlägget delas vidare med uppmaningar “SÅ bra!” eller “LÄS!” och många fler blogginlägg skrivs om exakt samma sak, och sen kanske någon större krönikör plockar upp det och skriver om exakt samma sak i den större tidningen och så blir det morgonsoffan eller kvällsdebatt och tyckandet fortsätter av andra experter och förstå-sig-påare. Och så ebbar diskussionen ut, en ny liten krönika skrivs om något helt annat ämne och så rullar det igång igen. Och snart är vi tillbaka på den första diskussionen och så börjar det hela om från början.

Och jag kan bli så trött. Det är bara prat, prat, prat. Sverige brinner. Världen brinner. Och vi bara pratar, skriver ett blogginlägg, delar en bild. Ojar oss lite över hur hemskt det är med förskolan/kommunhuset/ vårdköer/sexuella övergrepp/köttätare och att dom bara håller på i Syrien.  Och sen fortsätter vi med vårt fredagsmys som om inget hade hänt. Kanske stoppar en liten slant i en tiggarkopp eller en insamlingsbössa för att döva vårt samvete efter att vi handlat vår svindyra Amarone till fredagsmiddagens hängmörade oxe. (Som kommer från en gård i närheten, ja vi är ju inga barbarer, klart köttet är närproducerat och vi tryckte ju faktiskt “like” på den där artikeln om “Ät mer grönt” härom dagen).

Missförstå mig rätt. Det är bra att vi pratar. Vi ska diskutera jobbiga och obekväma saker. Men det är det där slentrianmässiga tyckandet jag vill åt. Tänk om folk faktiskt GJORDE saker istället för bara TYCKTE? Om det nu är skit och pannkaka i kommunhuset – gå med i ett parti eller starta ett eget eller skriv åtminstone ett medborgarförslag, det är inte så himla jobbigt. Gå med i en förening och lär nyanlända svenska eller handarbeta tillsammans. Besök gamlingar på ett äldreboende. Sätt färg på tillvaron för någon i din närhet, eller för en främling. Små, till synes obetydliga, handlingar i vardagen kan faktiskt förändra livet för en annan människa.

Du behöver inte ändra hela ditt liv, säga upp dig från jobbet och åka till Indien och volontärarbeta, men i stort sett ALLA kan göra mer än vad de gör idag. Och i stort sett alla frivilligorganisationer skriker efter volontärer. Behovet är stort, du behövs och någon som du ännu inte träffat behöver dig.

4 comments
  1. Man kan ta kontakt med kommunen och bli kontaktperson, kontaktfamilj eller kanske familjehem till ett barn till exempel. När vi började som kontaktfamilj/kontaktperson till barn och ungdomar på helgerna, bodde det ständigt fler än 40 barn på institutioner bara i Stockholm. Det är gamla tiders barnhem det, men det ordet vill man inte använda längre, trots att det är samma princip. Numera är säkert antalet barn som väntar på ett hem mångdubblat.

  2. Ditt blogginlägg var så träffande att jag kände mig tvungen att ett lite enklare vin till fredagens hängmörade entrecôte. Det är sant att handling är den enda pålitliga kommunikationen. Jag kan tipsa om Kiva mikrolån, som jag och min 7-åring använder för att låna ut pengar till kvinnor i låginkomstländer. Minsta insats 25 USD.

Comments are closed.