Just nu befinner jag mig i Berlin. Det är mitt andra besök i staden och den här gången har jag inte hunnit läsa någon Berlinlitteratur innan besöket. Vid förra resan, för två år sedan, bestämde jag mig för att läsa fler böcker innan och under besöket som utspelades i Berlin . Den jag tyckte allra bäst om var Jessica Kolterjahns fina skildring av Karin Boyes Berlinår i boken Den bästa dagen är en dag av törst.
Det är ju en fiktiv historia och inget vet ju het hur mycket sanning som finns i den. Berlin skildras som både en lättnad och en börda för bokens Boye. Hon flyr undan ett misslyckat äktenskap och olyckliga kärlekshistorier. Hon söker hjälp av psykoanalys för att bota sin ”homoerotiska” läggning som starkt bidrar till hennes självhat. Samtidigt lockas hon av det fria Berlin, där det finns sällskap och platser där homosexualitet är accepterat. Den mörka skuggan från det växande nazistiska inflytandet löper också genom boken och påverkar Boyes konstnärsvänner. Jag gillar speciellt att boken ger utrymme åt och inte räds känslor – även de allra mörkaste – och att den skildrar flera olika typer av relationer nyanserat.
En sådan bok jag tänkt och velat läsa väldigt länge men aldrig gjort. Samma historia med att åka till Berlin. Kanske jag borde vänta att läsa den tills jag kommer iväg till Berlin någon gång?
Boken är bra både med och utan tillhörande Berlinresa 😉