Mässpepp – eller mässdepp?

Allt är inte kul i år. Det måste sägas. I år har det smugit sig in en smutsig sorgkant över allt det roliga med Bokmässan. Det är inte längre fokus på Ranelids nya frisyr eller vem som har bästa vinminglet. Det är inte heller Bokmässans dåligt fungerande app som upprör mest, nu är det högerextremister. Det handlar inte längre om bästa taktik för att hantera trängseln på mässgolvet, nu handlar det istället om bästa taktik för att hantera demonstrerande nazister.

Vissa åker till mässan som vanligt. Kanske med en klump i magen den här gången. Vissa stannar hemma för att de är rädda. Vissa väljer att gå på en alternativ tillställning som protest. Det finns inga rätt eller fel, man gör vad man känner sig bekväm med och protesterar på det sätt som känns rätt.

Men jag tänker inte låta hatet ta över och förstöra min mässa. VÅR mässa. Jag vill hellre fokusera på allt som är roligt. Alla kloka människor. Alla möten. Allt som inspirerar, utvecklar och utbildar oss. Allt som ger oss nytt syre, nya argument och nya infallsvinklar. Alla nya böcker jag får klämma och känna på. Alla vänner jag får träffa.

Det sägs ju att bokläsning både ger dig bättre minne och gör dig mer empatisk. Två egenskaper som marscherande nassar saknar. Kanske vi kan försöka se deras närvaro som ett sätt för dem att närma sig biblioteken och bokläsningen, två element som varit frånvarande under deras uppväxt. Jag hoppas att något av allt det goda med böcker smittar av sig på dem.

En armé av tanter i mönstrade klänningar och foträta skor kan förändra världen så mycket mer än ett gäng arga unga män med gles hårväxt. Vi får aldrig glömma det.