”November always seemed to me the Norway of the year”

Lotta

Raden ovan skrev Emily Dickinson i ett brev till Elizabeth Holland 1864. Men vad ville hon egentligen säga? Att november är en överflödig månad? En månad vi klarar oss utan, där allt är mörkt och kallt och gudsförgätet? Betydelselöst? Förmodligen.

För mig betyder det snarare att november är kronan på året, dramatisk och omväxlande. En vacker månad, och en månad att längta till. Jag stämmer inte i den här hatanovember-kören, jag älskar november. Det är en månad av vila. En mellanmånad till skillnad från december med all sin stress och måsten, alla projekt som ska slutföras på jobbet, allt som ska pyntas hemma, det är lucior och julfirande och nyår och lussebullar julkonsterer och glöggmingel – och om än jag älskar allt det så blir det inte så mycket vila. Det finns ju inte så många decemberhelger att välja på för sin glöggfest och julafton går inte att rucka på.

Men november kommer inte med några förväntningar eller krav. Det är 30 dagar av ingenting och mörker. Har man tur kommer första snön och gör tillvaron lite ljusare, men oftast är det mer eller mindre regnsvart. Inga helgdagar som kräver uppmärksamhet – mer än allhelgona med sin ljuständning, men det finns ingen stress eller press kring den högtiden. Nu försöker handlarna trycka in en black friday/week som förstör min lugna november, men å andra sidan är det lätt att stå över den ”köpfesten” om man vill. Det enda svarta i november ska vara vädret.

Mörkt och tråkigt, men vilsamt väder. Och hur mycket mer uppskattar man inte den gulbleka solen när den lyckas masa sig upp över horisonten eller titta fram bakom molnen, några timmar här och där under månaden. Att få solsken en helg i november är som att vinna jackpot. Karlstad hade i år ynka 7 soltimmar 1-13 november, jämfört med 56 en normal november. Luleå hade 9 mot för normala 34. Lund hade i år hela 32 timmar sol första halvan av november, men det är ändå ingenting jämfört med normalvärdet 52. Dystrare väder än vanligt, men jag omfamnar det.

I november är det aldrig någon som säger åt dig ”Varför sitter du inne i det här vädret?”. Dammråttorna syns inte heller i mörkret. Mjuka filtar och stora tekoppar samt att bo i din pyjamas känns aldrig mer rätt än i november. Jag njuter för fullt de här sista skälvande dagarna av dysterhet, för snart är det julglitter som gäller.

November, och Norge, det är fint det.

Lotta

Jag läser mycket, ofta och gärna. Hoppar friskt mellan olika genrer och älskar episka läsäventyr såväl som feelgood, blodiga styckmord och krimgåtor.

Visa alla inlägg av Lotta →