Hördu, Povel Ramel, vad ÄR ens ett lingonben?

carolina-top

När jag var ovuxen var Povel Ramel en sån där som dök upp lite varstans på TV och radio. Jag tyckte inte särskilt mycket om honom då (alltså… hattarna? Pianohamrandet? Hela uppenbarelsen? Hur ocoolt när Depeche Mode fanns, liksom?) – men långt senare hittade jag boken Lingonben med hans samlade texter. Jag bläddrade, roades och impades – var fick karln allt ifrån? Attackerade orden honom? Och så många texter som var hans som jag hade hört framföras av andra. Det var ju så: Povel Ramel (1922-2007) var själv artist, revyförfattare och kompositör men mest känd var han för alla sina texter fulla av ordlekar.

En del är bara helt knasigt associerande (och jag gillar det), som t ex just Lingonben som fått ge namn åt hela samlingen. Här är tre av de nio stroferna i den:

Väva och spinna natten lång
Prinsen är här i fjorton språng
Hipp och hopp och huppla
Hästen heter Sverker!

Stora slottet Drummeldimp
ligger bortom fjärran
Dit får ingen komma in
som ej kan baka struvor

Kungen är full av stock och sten
Skogen är full av lingonben
Per är full av tomtar
Hur ska Lillan orka`

(Lingonben 1957)

Några visor är rena VM i ordvrängeri, och jag avundas inte den som ska försöka framföra dem på någon scen utan att sjunga fel eller råka knyta ihop tungan med slipsen eller så. Här är strof 2 och 3 i Släkthuset:

Här bodde Morfar och Morfars gamla mor
Morfars Farfar och Morfars Farfars bror
Farfars Farfar men även Farfars Far
Farfars Morfars Far och Morfars Farfars Mor
Morfars Svärfar, som reste till och från
Morfars Faster och Farfars Mosters son
Svärmors Farfar och Morfars Fars kusin
och så Farmors Mormors Morfars Farfars svåger

I Gula Kammarn, där lyckan alltid grott
Farfars Farfar och Farfars Farmor bott
Dom fick flytta när Farfars Far blev stor
och fick bråttom in en dag med Farfars Mor
Men när Farfar och Farmor kom till slut,
fick som vanligt de äldre flytta ut.
Farfars Far bytte plats med Pappa sin,
som fick bo ihop med resten uppå vinn.

(Släkthuset 1951)

Allra mest gillar jag när Povel Ramel går bananas i namnmakeri, eller name-dropping-bonanza, som i Svarta Malin och alla dessa kaptener… detta är bara en strof ur den långa visan om Svarta Malin, Salmonellahavets fasa:

Kapten Enben och kapten Tvåben och kapten Träben
kapten Modig och kapten Blodig och kapten Frodig
kapten Ryter och kapten Skriker och kapten Döver
och löjtnant Spader
och kapten Klöver
kapten Svartskägg och kapten Blåskägg och kapten Rödskägg
och kapten Rötägg
och kapten Lösskägg
kapten Orre och kapten Hurring och kapten Råsop
och kapten Erland
knappt en tvärhand!
Kapten Kosing och kapten Rosing och kapten Krasse
kapten Herman och kapten Wedholm och Tjocka Lasse
kapten Svensson och kapten Plåthorn och kapten Platen
och kapten Nilsson –
Piraten!
Kapten Prygel och kapten Dunka och kapten Banka
och kapten Planka
och katten Felix – förlåt, Kalle Anka!
Kapten Akter och kapten Nykter,
ja nog var det en besvärlig fight!
Men vem var det som stod rycken allright?

(Svarta Malin i Funny Boy 1959)

Här är förresten en klassiker: Martin Ljung när han framför Svarta Malin:

Bild: Pixabay

3 comments Add yours
  1. På vårt bröllop framförde en studiekompis (utan sångröst) Lingonben. Min kanske roligaste musikupplevelse någonsin. Det var hennes paradnummer och jag var glad att få framträdandet som bröllopsgåva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.