Dagens namn: Klas

Enligt Wikipedia är Klas, Claes, Clas eller Klaes en tysk variant av Nikolaus som är av grekiskt ursprung med betydelsen folkbesegrare. Kollar vi på svenskanamn.alltforforaldrar.se finner vi att 13.639 män och 3 kvinnor i Sverige heter Klas. Då var det sagt. Jag har inte någon relation till namnet Klas, men eftersom jag äga associationsleken själv här, så tänker jag att jag lägger till ett -s. Klass! Eller jag kanske ska lägga till -siker. Klassiker!

Jag läser sällan klassiker, men sist på bollen läste jag för ett par år sedan Harper Lees Dödssynden. Boken publicerades 1960 och blev en omedelbar succé, vida omtalad och vann Pulitzerpriset året efter. Är det inte en sådan där bok som typ alla amerikanska skolungdomar måste läsa (en tanke helt baserat på amerikanska filmer)? Om jag månne inte alls är sist på bollen kan jag berätta att boken handlar om hur en svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat – Scouts far – tar sig an försvaret, vilket väcker ett stort missnöje hos befolkningen i den lilla staden. Händelserna skildras genom Scouts unga ögon, vilket ger ett intressant perspektiv på dessa komplexa frågor. Det är med en sexårings naiva ögon som vi får möta den utbredda rasismen och hon förändras mycket av alla de händelser som leder fram emot det till synes oundvikliga slutet. Romanen bygger löst på en händelse som inträffade 1936 i den då tioåriga Lees egen hemstad Monroeville i Alabama och hennes iakttagelser av familj och grannar.

Det här med att berätta en historia ur ett barns perspektiv kan bli hur bra som helst om man vet vad man gör. Lee har ju uppenbarligen lyckats och en annan författare som jag tycker lyckas riktigt väl är Emma Donoghue som i romanen Room har en femårings berättarröst. Den handlar om Jacks och hans mamma och deras lilla värld som består av drygt tio kvadratmeter. Det ljudisolerade rummet är deras fängelse, och mamman levde där ensam de första två åren innan Jack föddes. När jag började läsa boken så utgick jag ifrån att jag skulle tröttna på Jacks naiva och aningslösa röst. Det blev faktiskt helt tvärtom. Ju mer jag läst ju mer sögs jag in i Jacks godtrogna och likväl insiktsfulla person och boken blev efterhand väldigt svår att lägga ifrån sig.

Kan jag inte gräva fram någon jädrans Klas? Jo då, här avslutar vi dagens inlägg med Claes Eriksson som läser prosa.