Den lilla skolan vid havet

Linda
Nu finns inte Jenny Colgans Class: Welcome to the Little School by the Sea översatt till svenska, men jag misstänker att titeln på svenska skulle bli just Den lilla skolan vid havet. Boken gavs ut för mer än tio år sedan och under pseudonymen Jane Beaton, men gavs ut igen 2016 och då under namnet Jenny Colgan. Även en uppföljare, med titeln  Rules:Things are changing at the Little School by the Sea gavs ut på nytt 2016. Året därpå skrev Colgan kontrakt på två böcker till i serien och den första, Lessons: Fresh starts at the Little School by the Sea kommer senare i höst.

Huvudpersonen i Class är läraren Maggie Adair, som lämnar pojkvännen Stan och flyttar till Cornwall för att jobba på Downey House, en internatskola för flickor. Boken sträcker sig över ett skolår, från de första, osäkra dagar som ny lärare, till skolavslutningen. Det blir ett händelserikt år, såväl yrkesmässigt, som personligt. Det är en omställning att byta från en ganska stökig skola, till en som på pappret ska vara välfungerande. Riktigt så ser det inte ut, vilket Maggie inser ganska snabbt. Grannskolan, som är en internatskola för pojkar, spelar också en viktig roll i Class. Dels för att en av lärarna David, som brukar promenera med hunden Stephen Daedalus, är väldigt trevlig, men också för att dess elever blir delaktiga i den föreställning som Maggie är med och planerar. David är för övrigt helt baserad på David Tennant, som spelade Doctor Who, något som Jenny Colgan kände sig lite generad över när böckerna publicerades på nytt.

Boken följer också några av eleverna, vilket på ett sätt är ganska trevligt, men det bidrar samtidigt till att Class känns lite splittrad. Den av eleverna som är lättast att sympatisera med är Simone, som har fått möjligheten att gå på Downey House tack vare ett stipendium. Hon älskar att gå i skolan, men har aldrig riktigt passat in. Nu hoppas hon få lära sig mer och dessutom få vänner. Fliss är en av hennes rumskamrater och hon är definitivt inte glad över att börja på Downey House. Istället känner hon sig totalt oälskad och är riktigt förbannad på sina föräldrar som skickat iväg henne.

Det är mycket jag tycker om med Class. Internatskolor är alltid internatskolor och miljön är härlig. Däremot har jag svårt att få grepp om de många karaktärerna och därför blev boken liggande ett tag, innan jag faktiskt läste ut den. Jag kommer att läsa vidare, det är jag tämligen säker på och det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad nu när det gått några år och Colgan utvecklats som författare. Fördelen med Class är att den inte är så tillrättalagt, vilket kan bli ett problem om samma koncept ska användas om än i olika miljöer.

Som lärare kan jag leva mig in i Maggies inledande pirrighet för att möta de helt nya eleverna och den inte sällan intensiva frustrationen över att elever inte alltid gör som man säger. Jag fnissar också åt den smått absurda situation när hon tappar humöret fullständigt inför skolinspektörerna som är på besök. Det är lätt att relatera. Själv har jag ett par arbetsdagar kvar innan eleverna dyker upp. Två klasser känner jag redan, men en är helt ny. Det är alltid spännande och se vad det är för individer som dyker upp.

 

Photo by Bill McBee on Unsplash

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.