Mörkret ligger som en tung filt, adventstidens ljus känns förfärligt avlägsna och klockan har ställts till vintertid vilket gör eftermiddagen extra mörk, kvällen extra lång. Det är helt enkelt dags för mörka veckor här på kollot!
Några veckor framöver så kommer inläggen beröra allt det där som är ruskigt och rysligt, spännande och skräckinjagande. Eftersom jag är en extremt mörkrädd människa så får mitt inledande inlägg bli lite lagom läskigt och handla om tre spänningsromaner som är aktuella nu i höst.
Jag gillar att läsa (och lyssna på) kriminalromaner och särskilt mycket tycker jag om de böcker/serier där man får lära känna en grupp människor som tillsammans löser brott, gärna i en mindre stad. I Ninni Schulmans serie om Magdalena som är journalist i Hagfors så är den sjätte delen just kommen. I När alla klockor stannat så skall ett bygdespel sätts upp i Ekshärad. Från Stockholm har den upphöjde skådespelaren kommit och resten av ensemblen är lokala skådespelare och kulturarbetare. Strax innan premiären försvinner en ung flicka, hon hade en av rollerna i spelet och när hon hittas död börjar jakten på förövaren. Jag skriver inte mer om brottet här, det vore att förstöra berättelsen men ämnet som Schulman vill diskutera är både angeläget och intressant. Kika gärna på intervjun med Ninni som vi har här på kollot också.
Deckare i karga miljöer är en en annan sorts som jag gärna läser. Peter May är mästare på kalla och våta brott på öar i norra Atlanten (en intervju med honom om just det hittar ni här) och Jane Harper är liksom hans motpol. Hennes böcker utspelar sig i outbacken i Australien och hennes senaste på svenska heter En förlorad man.
Romanen börjar med att Cameron hittas ute i öknen, han har dött på ett plågsamt sätt ute i den heta solen och hans bröder samlas på sin barndomsgård för att försöka hjälpa till. På gården bor, utöver familjen bara ett ungt backpackerpar från England. Ingen passerar gården, ingen besöker den. Vad har egentligen hänt? Det blir en klaustrofobisk känsla där på gården och likt ett kammarspel så är det det psykologiska spelet som är viktigt. Minnen från barndom, händelser som fortplantar sig mellan generationerna och drömmen om ett annat liv är viktiga i den här berättelsen och som symbol för det finns en tavla som en av farbröderna målat. Det är vid just den farbroderns grav som Cameron hittas, varför just där? En förlorad man är dessutom nominerad till årets bästa översatta kriminalroman av deckarakademin.
De båda inledande tipsen är ganska lugna och långsamma spänningsromaner och vill man ha något mer actionfyllt så kan jag tipsa om Yxskeppet av Jens Henrik Jensen. Nina Portland är en poliskommissarie i Esbjerg som reser på en internationell konferens i Estland. Väl där så kan hon inte låta bli att försöka undersöka några ledtrådar från ett gammalt olöst fall och snart så är både ryska maffian, MI6 och islamistiska fundamentalister inblandade. Hennes privatliv påverkas också, hon är ensamstående mamma och pojkens pappas namn dyker upp i utredningen. Det här är som sagt en bok med högt tempo och jag skulle också säga lite mer gammaldags vad gäller stil. Det är mycket beskrivningar kring hur människor ser ut, könsrollerna är (trots den ensamstående mamman som reser Europa runt och jagar skurkar) trista och just den språkliga dräkten kändes lite förlegad. Men … jag läste klart och det var spännande mest hela tiden.
Tre tips, tre spännande böcker! Våra mörka veckor är inledda – hoppas att ni vågar hänga med oss!