Alla julkalendrar består inte av choklad

Nä, det gör de sannerligen inte. Är det något som har tappat all rimlighet så är det väl det här med julkalendrarna. Det är ju verkligen något som har exploderat det senaste decenniet. Visst fanns chokladkalendrar när jag var liten också och jag minns ett år då jag fick en paketkalender lagom till 1:a december men oftast var det bara julkalendern på TV/radio och en papperskalender med bild. Den tiden är ju sannerligen förbi.

Nu är det proseccokalendrar, tekalendrar, pysselkalendrar, leklerakalendrar, parfymkalendrar, legokalendrar, träningskalendrar, strumpkalendrar och…. just det, bokkalendrar.

Det finns Pixikalendrar för stora och små och framför allt finns Adventsböcker så det dräller om det numera. Jag undrar lite hur den trenden uppstod. Det fanns ju någon/några böcker redan när jag var liten på 80-talet, men trenden med att det ska släppas nya varje år är ju verkligen något som har kommit det senaste decenniet. Jag tror att trenden drog igång med att Rabén & Sjögren lanserade Jul i Stora skogen av Ulf Stark år 2012. Kom det någon tidigare? Tror inte det. Vi har försökt oss på den några gånger här hemma men slutat efter ett par kapitel då barnen aldrig fastnat.

Fastnade gjorde vi verkligen för “Tjohoo, nu är det jul” av Ulf Nilsson däremot. Sonen, som då var 4 år, ÄLSKADE den. Den var verkligen perfekt i åldern också. Vi har så smått börjat läsa om den igen nu också.

Monstret Frank (samlingsvolym) (häftad)Det verkar också råda någon sorts allmän konsensus kring att Skorstensjul av Måsten Sandén nog är den bästa Adventsboken som kommit hittills. Även om smaken skiljer mycket så verkar de flesta verkligen gilla den här i alla fall. Den har ju också fått flera uppföljare. Årets bok “Den helt sanna julsagan om Kentauren som ville hem” verkar också bli en ordentlig succé. Den har ju redan några böcker “bakom sig” så att säga, som man kan plocka upp om barnen gillar den här. Ett hett tips är att köpa samlingsvolymen om Monstret Frank i julklapp till den som gillat den här adventsboken. Jag kommer i alla fall att lägga den under granen.

Och där är liksom hela essensen av allt som är bra med adventsböcker. För även om jag tycker att det har exploderat lite väl mycket så tycker jag fortfarande att idén med att läsa ett kapitel varje kväll ända fram till jul är briljant. Många barn får en gemensam läsupplevelse med sina vänner som läser samma bok. Föräldrar och barn som inte annars skulle läsa högt varje kväll gör det i december som en mysig tradition och DESSUTOM kan det leda till fortsatt läsning och lässug. Toppen på alla sätt med andra ord. Det här är en trend som jag hoppas håller i sig, om än kanske i en något mer sansad version. Man måste ju ha en CHANS att hinna läsa alla böcker också….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.