Vinter i Stockholm

En vinter i Stockholm av Agneta Pleijel är en roman som kom redan 1997 men jag läste den först nu på julledigheten. I boken får vi följa kvinnan som blir lämnad av sin partner, han älskar någon annan men har svårt att helt släppa relationen med kvinnan. Hon gör det som hjälper henne att hantera sin situation, hon skriver under den långa, gråa, kalla vintern. Under de hundra dagar som passerar så tecknar hon ner sina tankar för att minnas, för att bearbeta och kanske sortera det som hänt och närma sig sina önskningar om hur framtiden skall formas. I sina dagboksanteckningar väver hon in minnen från sin uppväxt, händelser som danat hennes liv och också mötena med den man som hon träffat på en skrivarkonferens och som nu kommit till Stockholm för att färdigställa sin bok. Det här är en roman om skrivande, kärlek, svek och mycket sorg. Han önskar för allt i livet inte upprepa sina föräldrars turbulenta relation men kärleken är inte enkel. Nu hade jag i somras läst Pleijels trilogi som inleds med Spådomen och i de böckerna skriver Pleijel utförligare om sin familj och sin uppväxt så just de delarna i roman kändes bekanta, jag är ändå glad över att jag läste den moderna klassikern En vinter i Stockholm.

En annan roman som jag alltid kommer att tänka på när jag hör vinter i Stockholm är Karolina Ramqvists Den vita staden, den är en fantastisk bok som verkligen använder årstiden för att förstärka berättelsen. Den utspelar sig under en ovanligt snöig vinter i Stockholm och den stora villan med sjötomt blir allt kallare. Ingen har skottat fram till ingången och allt andas övergivenhet. Inomhus går Karin vardagens lunk. Hon ammar och sköter sin lilla dotter, hon lever på det som finns i skåpen och en och annan hemlevererad pizza. Innanför ytterdörren står papperkassar med oöppnad post och hon försöker sälja några av alla de lyxiga väskorna som ligger som en rest i garderoben från det andra livet. Livet med honom, då när hon var Flickvännen. Hon är ensam och livet är reducerat till att överleva. Inte känna, inte tänka och inte planera för framtiden. Överleva. Och kanske så småningom bygga en ny och egen identitet där inte mannen, bankrånaren, längre är den som definierar henne. Ramqvist låter det kroppsliga ta plats och stänger av känslor, reflektioner och tankar. Det lämnar hon åt sin läsare och när man läser måste man påminna sig om att andas. Kylan bedövar och det vita isiga täcket som ligger som ett lock över staden blir en tydlig bild över Karins livssituation. Läsning som stannar i minnet, länge!