Julia Iljucha: ”Jag läser böcker av ukrainare vid fronten”

Julia Iljucha är aktuell med boken Mina kvinnor på svenska (Romanus och Selling). Den är en poetiskt skriven roman om kvinnor som författaren träffat under år av krig i Ukraina. Det handlar om mammor, flickvänner och döttrar. Kulturkollo har fått en intervju med författaren.

Mina kvinnor är en samling berättelser om det vardagliga livet såsom det nu ser ut för många i Ukraina. En fruktansvärd bild av ett numera normalt liv är en kvinna som hittar sin man i en massgrav. Hon känner igen honom på tatueringen, inte på hans ansikte. Livet förändrades drastisk för det ukrainska folket när Rysslands genomförde sin fullskaliga invasion den 24 februari 2022.

Den dagen vaknade Julia Ilucha som många andra upp till explosioner som skakade fönsterna.

– Jag frågade min man vad som hände och han sa att kriget hade startat. Jag visste egentligen redan svaret eftersom vi levt länge med ständig skräck för att det skulle ske.

Hon bodde i Charkiv, som de flesta av oss numer hört talas om, nära den ryska gränsen. Det är en stad som blivit fri från ryskt förtryck under åren som gått. Den morgonen som Julia Iljucha vaknade till en ny verklighet packade hon två väskor och gav sig iväg tillsammans med sin man och son. De tog även med sig en katt som var rädd för explosioner.

– Det var redan panik ute och ingen förstod vad som hände. Vi lyckades hoppa på en trådbuss. Konduktören sa att den var den sista för sen kom det ryska tanks.

Julia Iljucha lämnade sedan Charkiv tillsammans med sin son, makens vän med fru och ett nyfött barn. Maken stannade i staden för att försvara den och sitt land.

– På vägen såg vi ryska militärkolonner på väg mot Charkiv och vi hade tur och blev inte beskjutna.

I mars lämnade hon sin son och återvände till Charkiv för att hjälpa armén, som hon jobbat ideellt för sedan 2014.

– På sommaren 2022 fick jag en inbjudan till Österrike som gästförfattare. Så nu lever jag mitt liv mellan Ukraina och Europa.

I sin bok skriver Julia Iljucha att hon bara vill tillbaka till ett tråkigt liv i Charkiv.

Hur ser ett tråkigt liv i Charkiv ut?

– Jag menade egentligen inte att jag längtar tillbaka till dagliga rutiner eller vanor, mer att jag vill ha tillbaka mitt liv såsom det var före kriget. Jag vill att mina vänner som stupat ska leva igen, jag vill få tillbaka mitt område Saltvika som ryssarna förstört och jag vill att min son ska få gå i en skola i Charkiv och umgås med sina vänner.

– Det jag vill ha är ett normalt liv, som jag hade före den fullskaliga ryska invasionen. Tyvärr är det inte möjligt och ingen ukrainares liv kommer någonsin att bli sig likt igen. Det är inte bara den galna ryska diktatorns fel, utan även alla de ryssar som är brickor i hans spel.

Det är svårt att läsa Mina kvinnor utan att gråta. Den skildrar många fruktansvärda saker som kvinnor I Ukraina behöver gå igenom. Det är öden i stort och smått om hur kvinnor genomlider vardagen och där vissa inte kan hantera sorgen och skräcken utan börjar dricka eller går in i en depression.

Hur kom du på att du skulle skriva den här boken?

– Jag planerade inte att skriva den. Normalt sett när jag skriver prosa, jobbar jag efter en detaljerad plan och skriver synopsis. Men när kriget bröt ut ändrades allt och jag fick problem med att skriva lång prosa. Sådant skrivande kräver dagligt arbete och mycket koncentration och varken tid eller styrka finns längre.

– En kväll skrev jag en novell om en kvinna som var för rädd för att bada och gå och lägga sig naken, eftersom hon inte ville bli att eventuella ryska räddningsarbetare skulle finna henne så. Jag publicerade novellen på Facebook och den fick många reaktioner. Många kvinnor kände igen sig i kvinnan från novellen och hörde av sig. Efter den kvällen skrev jag en novell till om en annan kvinna. Sedan en till och en till. När jag hade 20 berättelser insåg jag att de kunde bli en bok.

Mina kvinnor har översatts till sex olika språk, däribland svenska, och den vann BBC:s pris Book of the year award i Ukraina 2024. Just nu håller Julia Ilucha på en annan bok på samma tema. Den engelska titeln är Lessons of Love and Hate och genren är poesi. Den kommer ut under våren i Ukraina.

– Trots att det är svårt för mig att skriva lång prosa just nu vill jag även påbörja ett arbete med en roman. Jag skriver annars en barnbok om katter, för att min son är så förtjust i katter.

Julia Iljucha läste mest internationell litteratur före kriget, men det ändrade sig 2022.

– Jag läser mest ukrainsk litteratur nuförtiden, särskilt böcker skrivna av dem som nu har tagit upp vapnen för att försvara landet. Jag tycker att deras röster är viktigast just nu och vi måste läsa dem medan de fortfarande lever.

– Min vän Maksym Kryvtsov var poet och kom med sin första bok i december 2023. I januari 2024 stupade han. Han var en bra poet och en mycket bra soldat. För många utlänningar är det svårt att förstå att en poet också kan vara soldat, men så ser verkligheten ut för oss ukrainare.

Julia Iljuycha nämner andra ukrainska författare som hon läser och som tvingats bli soldater i kriget; Valeriy Puzik, Artur Dron, Liza Zharikova och Olena Herasymiuk. Artur Dron finns utgiven på svenska på Ellerströms. Vi var där innehåller dikter skrivna vid fronten.

Jag berättar att artikeln är tänkt att publicerad på internationella kvinnodagen.

Vad är dina önskningar för den 8 mars?

– Jag önskar att alla kvinnor hittar stöd i livet som påminner henne om att även när hon är på botten och allt är hemskt, så finns det alltid en möjlighet att trycka ifrån botten och simma upp till ytan igen.

– Jag önskar också att alla förbereder sig för krig när tid ännu finns och inte gör som oss ukrainare och bli överraskade. Om Ukraina faller, kommer kriget att komma närmare Europa.

Foto: Natascha Reiterer för Romanus och Selling.