Etikett: Intervju

Kategorier
Kulturkoll

Kulturkollo möter Johan Egerkrans – om tomtar, troll och naturväsen

Foto: Åsa Liffner

Lotta

Skogen är inte bara hemvist för älgar, harar och bärplockare. Här döljer sig också vittror, troll och skogsrå. Johan Egerkrans är illustratör, konstnär och dessutom författare till den fantastiskt fina boken ”Nordiska väsen” där man får lära sig allt om naturväsen och folktro. 

Hur kom det sig att du skrev Nordiska väsen? Har du alltid varit intresserad av naturväsen?
Ja det kan man nog säga. Jag har om inte annat alltid varit oerhört intresserad av mytologi, jag läste högar med böcker om de grekiska och nordiska gudasagorna som liten. Sedan började jag – som många i min generation – spela rollspel i tioårs-åldern och då öppnades en hel värld befolkad av troll och vättar. Man läste ju såklart Tolkien också och då blev man ju lite nyfiken på var alla de där varelserna kom ifrån

När jag var liten så var det typ John Bauer eller någon gammal skrift från nån hembygdsförening, om man ville läsa om svensk folktro.. men det fanns inte så mycket ”modernt”. Där har ju du fyllt ett stort hål känns det som, en uppdaterad John Bauer för 2000-talet. Du nämner ju också Bauer i förordet, är det han som är den stora inspirationskällan? Eller finns det andra?
Jag är såklart väldigt inspirerad av Bauer – annars hade jag inte nämnt honom i förordet. Samtidigt är han en ständigt närvarande influens för många illustratörer – både i Sverige och internationellt. Jag upptäckte honom tidigt – mina föräldrar hade en bok som samlade bilder och sagor från Bland Tomtar och troll och jag var helt fascinerad av hans krumma troll och mossbelupna stenbumlingar. Men jag har såklart tagit inspiration från en mängd andra tecknare också: Arthur Rackham och Brian Froud är två favoriter.

Fortsätt läsa ”Kulturkollo möter Johan Egerkrans – om tomtar, troll och naturväsen”
Kategorier
Romankoll

Vibeke Olsson – med egna ord

anna-top

Vi skickade en förfrågan till Vibeke Olsson inför vår temavecka om hon skulle vilja medverka med några tankar kring arbete i serien om Bricken. Hennes svar kommer nu här på Kulturkollo. Jag infogat mina frågor till Vibeke för att det ska bli lättare att hänga med i texten. Varsågoda:

Hej Anna,

Tack för Ditt intresse för mina böcker!
Roligt att Bricken väckt frågor och tankar.

– Man kan inte annat än älska romankaraktären Bricken. Hon är arbetsam, ansvarsfull och modig. Hon är ärlig och trofast. Man hittar många starka kvinnor i dina historiska romaner – varför väljer du ofta att lyfta fram flickorna och kvinnorna?

Att jag väljer att lyfta fram flickor och kvinnor beror på att det perspektivet ofta blivit glömt.

Fortsätt läsa ”Vibeke Olsson – med egna ord”
Kategorier
Romankoll

Vi var alltid beredda – ett samtal om en gripande roman

Foto: Sofia Runarsdotter, Weyler Förlag

vi-var-alltid-beredda

 Vi var alltid beredda är titeln på Annika Koldenius roman som dök upp hos bokhandlarna i augusti i år. I den berättar hon hur det var att leva med ett mycket sjukt barn och hur de i familjen, trots att de alltid var beredda, inte var förberedda på döden. Vi är mycket glada att kunna dela med oss av ett samtal med Annika.

Välkommen till ett samtal om boken Vi var alltid beredda!

Vi som pratar är Annika Koldenius, Linda Odén och Anna Johansson.

Anna: Vilket underbart omslag ni valt. Det griper tag direkt och tar oss med in i boken. Var det självklart att välja just det?

Annika: Ja, det var det faktiskt. Jag hade med en hög med foton till förlaget som vi tittade på tillsammans och alla fastnade för just det här. För mig är det ett foto från en tid som var väldigt fin och full av kärlek: vi var i Köpenhamn på vår första semester utomlands med Sam, Svante var nyfödd och jag ammade honom precis överallt utan att en enda dansk höjde på ögonbrynen.

Anna: Jag tyckte mycket om boken och den berör djupt. Jag funderade mycket på hur du praktiskt gjorde för att kunna skriva om något så personligt?

Annika: Tack för att du tycker om den. Jag gjorde inte på något särskilt praktiskt sätt, jag bara satte mig ner och skrev det jag tänkte på. Men en god vän sa till mig: “skriv så att det gör ont”, det vill säga “väj inte för smärtan”. Det tänkte jag mycket på – att jag skulle försöka vara så ärlig jag bara kunde med hur jag känt och tänkt, både i sorgen, men också under de år som Sam levde. Texten började ju också som en privat sorgedagbok som jag skrev för att förstå min sorg efter Sam hade dött. Det var en brutalt rak och ärlig text. När jag sedan bestämde mig för att det skulle bli en bok, så var det inte svårt att fortsätta skriva med samma brutala ärlighet om hur det var att bli Sams mamma och de textfragment som skulle bli de kursiva minnesbilderna.

Linda: För mig blev läsandet också känslosamt och mest drabbades jag av den sista delen där du så ärligt beskriver hur du försöker fungera normalt. Små detaljer som jackan och de orangea skorna och din panik under Bokmässan gör att det går att känna små delar av din sorg, trots att det självklart inte går att förstå fullt ut. Var du förbi den perioden du beskriver då, eller var även det skrivandet en sorgeprocess?

Fortsätt läsa ”Vi var alltid beredda – ett samtal om en gripande roman”

Kategorier
Grafik- och seriekoll

Elin Lucassi om ”Kvinnor ritar bara serier om mens”

Kvinnor ritar bara serier om mens är en serieantologi utgiven av Kartago, där drygt trettio serietecknare, alla kvinnor, bidragit med serier om mens. De inspirerades av Liv Strömquist, vars senaste bok du kan läsa om här. Bland de medverkande finns Hanna Gustavsson, som du kan läsa en intervju med här och Elin Lucassi, ytterst begåvad tecknare, som här berättar mer om vägen från idé till färdig bok.

Varför har ni gjort en bok med titeln Kvinnor ritar bara serier om mens?

Inspirationen kom helt klart från Liv Strömquists sommarprat. Där berättade hon ju om hur hon som ny kvinnlig serietecknare blev dissad av en etablerad man i branschen med orden ”kvinnor ritar bara serier om mens”. Hon tänkte efter och insåg att det var precis tvärt om, det fanns i stort sett INGA serier alls om mens. Vi bestämde oss för att låna citatet, omfamna det och göra en hel antologi som grottar ner sig i ämnet. Till saken hör att även bokens redaktör Sara Olausson fick höra EXAKT samma påstående för några år sedan. Så föreställningen var tydligen etablerad och etablerade (o)sanningar är något som lätt triggar igång skapande.

Hur hittade ni varandra?

Alla medverkande fann varandra via den tråd som startades på Facebook efter sommarpratet. Serietecknare är, som de flesta andra, intresserade av att koppla ihop sig med andra med samma intresse så vi rörde oss i samma grupper och många var vänner med varandra.

Vad var det roligaste med att skapa en bok tillsammans?

Alla satt på sina respektive kammare så de flesta träffades inte fysiskt. Däremot kommunicerade vi en hel del via mail och sociala medier så man kunde ändå känna att man var en del av ett större sammanhang. Det roligaste med att vi har gjort antologin som en grupp är att vi får dela på allt. Framgångar, kritik och signeringsbord. Tecknaryrket är rätt ensamt så att i detta sammanhang få vara en grupp är härligt.

Vad var ditt syfte med de serier du bidrog med?

Samma syfte som med alla mina serier. Att lyfta ämnen som jag tycker är viktiga på ett smart och roligt sätt. Genom att inte liksom ”rita runt” ämnet utan köra rätt på skickar jag en tydlig signal om att mens inte är något speciellt utan en del av livet.

Hur har mottagandet varit?

Oerhört positivt! Vi har fått extremt mycket uppmärksamhet i media och våra läsare verkar överens om att vi gjort en bok som verkligen behövs. På bokmässan träffade vi en massa människor av olika kön och ålder som uttryckte sin glädje över antologin. Man köpte boken till sig själv men även till mamma/pappa/pojkvän/kompis. De flesta tycker att boken är jätterolig och cool. Men blandningen av humor och allvar uppskattas mycket. Vi är glatt överraskade över att en hel bok enbart om mens redan fått tryckas i en andra upplaga!

Blir det några fler gemensamma projekt?

Det hoppas jag verkligen. En mensantologi del 2 finns det utan problem underlag för. Dessutom viskas det om ett par andra områden som vi anser behöver lyftas upp i ljuset. Håll ögonen öppna helt enkelt!

9789175150512

Kategorier
Grafik- och seriekoll

Möt Hilda-Maria Sandgren

Linda
Hilda-Maria Sandgren är en av de två unga serietecknare jag träffade på Bokmässan i Göteborg. Hennes första bok Det som händer i skogen är en riktigt fint tecknad historia om trettonåriga Aida. Blyertsteckningarna ger boken en ovanlig melankoli och berättelsen är verkligen läsvärd. Idag berättar Hilda-Maria om sin bok och om andra serier. Mycket nöje.[divider]

Du debuterade med Det som händer i skogen tidigare i höst. Varför blev det just serier?

Jag gör gärna berättelser som serier för att det mediet är så mångfacetterat. Förutom samarbetet mellan text och bild som även finns i t.e.x bilderböcker kan jag styra läsningens tempo, karaktärernas sinnesstämningar och liksom temperatur i berättandet med hjälp av rutindelning, hur pratbubblorna ser ut, och på vilket avstånd läsaren befinner sig från karaktärerna eller händelserna. Till exempel använder jag många och små rutor på en sida när jag vill öka tempot i berättelsen ungefär som en film klipps oftare för samma syfte. I de här små rutorna är vi ofta också väldigt nära karaktärerna, pratbubblorna far åt olika håll och jag tecknar från olika håll som om vi snurrar runt händelsen. Hoppas att jag lyckas förklara. När jag vill sänka tempot låter jag istället en bild istället ta upp en hel sida, oftast på längre avstånd från händelserna som om jag zoomat ut. De här sidorna tecknar jag också utan pratbubblor och med lugnare stil, inte så raffsigt som i t.ex. de snabbare dialogerna.

Fortsätt läsa ”Möt Hilda-Maria Sandgren”
Kategorier
Grafik- och seriekoll

Möt Hanna Gustavsson

hannagustavsson_foto_casiabrombergLinda

Jag brukar gå förbi Galagos monter ett flertal gånger under Bokmässan och köper då ofta böcker av de tecknare som just då råkar signera. Den här Bokmässan införskaffade jag Hanna Gustavssons debut Nattbarn och läste den med mina elever i bakhuvudet. Huvudpersonen har en riktig tonårskris, en sådan som vi många upplevt och igenkänningen är hög. Idag berättar Hanna Gustavsson lite mer om sin bok här på Kulturkollo och det är vi självklart mycket glada för.[hr]

Du debuterade med Nattbarn 2013. Varför blev det just serier?

Jag har alltid älskat att både rita och skriva och när jag började rita serier i vuxen ålder upptäckte jag att det passade mig perfekt hur jag kunde kombinera både text och bild.

Fortsätt läsa ”Möt Hanna Gustavsson”
Kategorier
Ungdomsbokskoll

Maria Nygren om ”Fjärde riket”

Linda

Just nu handlar Kulturkollos FB-cirkel om Maria Nygrens bok Fjärde riket. Diskussionerna har kretsat mycket kring makt och bokens vuxna, som totalt abdikerat. Idag berättar författaren om hur hon fick idén till boken, varför den ser ut som den gör och vad reaktionerna på den blivit. Och förresten, det är inte för sent att hänga på bokcirkeln. Den pågår för fullt ett tag till. Men nu över till Maria Nygren.

Hur fick du egentligen idén till Fjärde riket?

Allt började för drygt tio år sedan med frågan: ”hur blev Adolf – Hitler?” Jag gick på Dramatiska Institutet och min professor Harald Stjerne och författaren och historikern Peter Englund tog med sig filmklassen till Wien och München. Syftet med resan var att försöka ta reda på vem Adolf var som ung och hur han kunde bli till Tysklands fruktade diktator. Jag hittade inte något enkelt svar, men något hände. Ett frö såddes och sedan dess har jag inte kunnat släppa den frågan. Vad får en människa att inte kunna glömma oförrätter, att se världen som antingen med eller mot sig? Och hur påverkar det omgivningen?

Fortsätt läsa ”Maria Nygren om ”Fjärde riket””
Kategorier
Sakprosakoll

Intervju med Martin Wallström

Linda

Jag heter Martin Wallström, är 31 år gammal och har jobbat som skådespelare på film, tv och teater sen 2008. Hösten 2013 fick jag en förfrågan om att provläsa för boken 438 dagar, jag fick jobbet och efter det har jag läst in ett flertal böcker.

När du lyssnar på en bok är uppläsaren självklart mycket viktig för din upplevelse. Ibland läser författare in sina böcker själva, till exempel Åsa Larsson, som du kunde läsa en intervju med tidigare idag. Ibland är det en skådespelare, som Martin Wallström. Här berättar han om hur det är att läsa in ljudböcker.

Hur förbereder du dig inför en inspelning?

Jag läser igenom boken en gång. Sen kanske jag kontaktar den som ska korrekturlyssna och kommer överens om vissa uttal eller om det är några frågetecken. Det här är ganska smart så jag slipper korrekturläsa om massvis av ord som konsekvent uttalats fel.

Om det är många karaktärer i boken försöker jag spalta upp dem och se om det finns något skrivet om hur de låter eller vilken personlighet de har. Efter det skriver jag ner tex ”lite hes” eller ”snabb” för att komma ihåg hur de ska låta. Ibland är det flera olika karaktärer som pratar med varandra och om författaren inte angivit vem som pratar är det viktigt att lyssnaren ändå förstår vilken karaktär rösten tillhör.

Jag tycker att karaktärerna ska vara exakta men inte tillgjorda eller överdrivna genom tex dialekter om det inte står angivet. Ibland är det även lätt att vissa karaktärer fördummas, som exempel kan man lyssna på den amerikanska inläsningen av Andre Agassis bok Open där inläsaren får Andres flickvän Brooke att låta som ett hjälplöst våp, när ingenting i text eller replik antyder att så är fallet och då tycker jag att man ställer sig i vägen för lyssnaren.

Dagen innan inläsning läser jag igenom den text jag ska göra till morgondagen och stryker under vissa ord som kan vara viktiga för betoning eller färgar ett stycke i en egen färg för att ange om stycket ska läsas i ett högt eller lite lägre tempo. Men varje bok är olika och därför skiljer sig mitt arbetssätt från gång till gång.

Måste man tycka om en bok för att kunna läsa in den bra?

Nej, men det är roligare.

Har du någon speciell genre du känner mer för?

Romaner är roliga eftersom det ofta finns fler karaktärer och repliker där man kan få dramatisera skeenden mer.

Vilka delar/scener är jobbiga att läsa in?

Oftast är det klurigt när fler än tre karaktärer pratar i en scen, då gäller det att vara väldigt medveten om vem som pratar och att karaktärens röst är konsekvent.

Vilka är roligast?

I vissa faktaböcker finns det transkriberade utdrag ur tex polisförhör. Texten är alltså extremt talspråksmässig där vissa ord kanske bara påbörjas men inte avslutas utan börjar på en ny mening

”Hon hade likso…vaheter, eh… typ som en röd mössa…eller vad, vad heter en sån där…”

I Jakten på kapten klänning förkom det mängder av sådana partier och då gäller det att låta pauser och avbrutna ord låta helt naturliga utan att färga med känslor.

Vilken inläsning är du mest stolt över?

438 dagar blev bra och sen tyckte jag att Saker min son behöver veta om världen blev fin.

Finns det någon bok du önskar att du fått läsa in?

Ja, Kitchen confidential av Anthony Bourdain, en fantastiskt bra bok om livet som kock från skitiga småkrogar till världens finaste kök. Jag köpte den för över tio år sen och har läst den säkert tjugo gånger. Så jag hoppas jag får läsa in den snart.

Varför tycker du att Kulturkollos läsare ska börja lyssna på ljudböcker?

Det är ett väldigt enkelt sätt att ”läsa” och lära sig nya saker. Apparna från ljudboksföretagen är så bra idag att du kan tanka ner ljudboken offline och lägga upp egna listor. Kolla Storytels app, jag tror inte jag sett en bättre och mer användarvänlig app. Det är Netflix-klass på den och jag tror att en sån enkelhet gör att ljudböcker blir böckers framtid, speciellt bland unga.

Wallström

foto: Christopher Eliasson

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Hallå Åsa Larsson, vad tänker du om ljudböcker?

5818b
Foto: Orlando G Boström

Du läser själv in dina böcker. Varför har du valt att göra det?
Jag blev övertalad av Bonnier Audio att göra det. Jag hade tidigare läst in två historiska kriminalnoveller om Kronolänsman Björnfot, Systrarna Hietala och Guds starka arm. När det gäller noveller så fanns väl inte pengar att låta skådespelare läsa in. Hursomhelst så gillade Bonnier Audio min uppläsning och ville att jag skulle läsa in nästa roman själv.

Hur påverkar inläsningen din syn på berättelsen? Det är ju dina egna karaktärer du läser om. Känns det som att de blir annorlunda när du själv får ge röst åt dem? Förändras de?
Nej, de blir inte annorlunda. Jag har ju hört dem inuti mitt huvud när jag skrivit. Snarare kan det vara så att jag känner att jag inte riktigt räcker till. Att de står bredvid mig och säger: ”Hördu flicka, sådär blodfattig är jag väl inte!” Det är svårt att våga ta ut svängarna ibland.

Fortsätt läsa ”Hallå Åsa Larsson, vad tänker du om ljudböcker?”
Kategorier
Romankoll

Intervju med Anna von Schéele

2010 startade Anna von Schéele företaget A Nice Noise, som är ett ljudproduktions- och ljudboksförlag. Förlaget ger bland annat ut inspelning av Alice Munros böcker. Vad passar bättre en helg som kretsar kring ljudböcker, än en intervju med någon som fyller sin vardag med just det.

Förlaget A Nice Noise har specialiserat sig på ljudböcker. Varför blev det just det formatet?

– Jag avslutade en lång anställning för att fundera ut vad jag ville göra för att vinna tillbaka lusten att gå till jobbet. Efter några olika uppdrag hittade jag en kontorsplats hos ett ljudboksförlag och där det fanns en ljudstudio. Tanken var från början att göra ljudmarknadsföring och ljudguider, men att jag skulle börja med några ljudböcker som kunde ligga och ticka pengar medan jag pitchade in mina andra uppdrag. Jag råkade få En dag som första ljudbok – det var en storsäljare. Jag hade tur men insåg samtidigt som att det var kul med ljudböcker att det tog mer tid än vad jag hade trott. Idag är jag i princip ett renodlat ljudboksförlag, men jag hjälper också författare att producera sina ljudböcker och företag som önskar annan ljud- och marknadproduktion.
Fortsätt läsa ”Intervju med Anna von Schéele”