Lever bildningsidealet? Leve bildningsidealet!

Vad är skillnaden mellan bildning och allmänbildning? Det är en fråga jag brukar ställa till mina elever i svenskkursen de läser i år 2, som till stor del fokuserar på litteraturhistoria och det jag skulle kalla bildning. I år undervisar jag även i kulturhistoria vilket är en kurs som kanske ännu mer signalerar bildning. En definition av bildning är att den innefattar kunskaper som gjorts till en del av ens personlighet. En del av ett livslångt lärande som inte nödvändigtvis kan eller ska mätas. Skolans undervisning, speciellt den som ges i grundskolan, ska ge allmänbildning. Bildning är för mig något större som vi förhoppningsvis kan lägga grunden för i skolan. När folkskolan infördes i Sverige 1842 gjordes det med tanken att alla skulle få tillgång till en grundläggande utbildning och därmed kunna bli en del av ett demokratiskt samhälle. Folkbildningen med dess tydliga bildningsideal byggde på dessa kunskaper och jag håller med Björn Wiman när han i DN skriver om att folkbildning är något av det finaste och svenskaste vi har. Wiman lyfter människor som varit otroligt viktiga för folkbildningen i Sverige, som vi har mycket att tacka för.

Större delen av min tjänst är på det estetiska programmet och jag och mina kollegor brukar skoja om att vi skapar renässansmänniskor, sådana som är bra på många olika saker, både teori och praktik. Ibland känner vi oss dock ganska ensamma om att hålla bildningsidealet högt, både bokstavligen och bildligt. Fram till 2011 hade alla gymansieelever estetisk verksamhet på schemat. Nu väljer några estetiska kurser som individuella val, men kulturens och bildningens del av skoldagen har minskat. Dessa ämnens status har minskat de senaste femton åren inte bara i gymnasieskolan, utan också i grundskolan. En annan trend är att allt färre unga väljer det estetiska programmet, för även om den som studerar hos oss får samma behörighet som den som väljer samhälls- eller ekonomiprogrammet är det många som ser den estetiska kunskapen som mindre värd och mindre seriös. Inte minst vårdnadshavare. Man ”blir” ju ingenting av att gå på estetiska programmet och det är rätt, det är liksom själva tanken med högskoleförberedande program. Man ”blir” ingenting av att gå samhällsprogrammet eller ekonomiprogrammet heller, inte ens om man går naturvetenskapsprogrammet eller teknikprogrammet. Man går inte ett högskoleförberedande program för att få ett yrke, utan för att bli behörig till högskolan. Yrkesexamen efter gymnasiet får den som gått ett yrkesprogram.

Lever bildningsidealet? Jag är tveksam. Visst har vi nyligen fått en kulturkanon och Skolverket och Kulturrådet har satt ihop läslistor för förskolan och skolan. Det är bra. Ändå är det ganska tydligt att bildning har lägre status än på väldigt länge. Det är något icke mätbart och därmed flummigt tycker vissa, medan andra ser bildning som snobberi och menar att den kultur som ibland kallas finkultur är något som den intellektuella eliten tvingar på andra. Kultur som provocerar verkar skrämma och armlängds avstånd är ett begrepp som urholkats allt mer. Däremot gör mina elever mig hoppfull. När vi pratade om kultur, bildning och allmänbildning igår visade det sig att de flesta av dem ansåg att det gav status att kunna mycket och att de gärna vill vara allmänbildade. De kom också fram till bildning är något djupare, något som är svårare att sätta fingret på. Något som påverkar hela personen och som kan ge en större säkerhet och lugn. Jag tänker att båda saker behövs, den fakta som ger allmänbildning och den mer självständiga bildningen som kan ses som en drivkraft att lära sig mer och bli ett med den kunskap som tidigare kanske var ny och annorlunda. Vi behöver återgå till tanken att allt inte kan mätas och att bildning är något större och viktigare. Vi behöver också förstå att bildning är något som går att skaffa sig hela livet, men att det kräver att individen är aktiv och att samhället möjliggör platser, sammanhang och tillfällen till att tillskansa sig just bildning. Ett favoritadjektiv jag har är vetgirig. Barn är vetgiriga och jag önskar att den egenskapen får finnas med hela livet. Länge leve bildningsidealet.

Photo by Jonathan Francisca on Unsplash