Bildning i barnböcker – glöm inte barnperspektivet

Går det att förändra samhället via barnböcker? En ny generation ska växa upp och få ta del av nya perspektiv och nya värderingar. Ja, det är klart att förlegade könsroller, eller ännu värre rasism, inte är så roligt att läsa för sina barn idag. Världen förändras och så även litteraturen. Ibland finns det dock en tendens till att författare eller förlag hellre vill folkbilda än att skriva så att barn vill höra mer.

Vi som växte upp på 70-talet har fått med oss mycket fantastisk litteratur, men samtidigt också en hel del tillrättalagd barnlitteratur. Jag är nog själv tämligen förskonad från sådant, men när jag hittade Så var det när Ola blev arg i en låda från min mans föräldrahem, drogs jag tillbaka till det realistiska och inte alltid så roliga, som är tidstypiskt från 70-talet. Boken handlar om en helt vanligt dag när en pojke som heter Ola blev arg. Som förälder på 2010-talet somnade jag varenda gång jag försökte läsa den.

Den kunde bli mer intressant om man försökte skriva böcker om att ha sex. Då ville helt plötsligt alla barn läsa. Ingen i min ålder kan ha glömt Per, Ida och Minimum, en bok där Per och Idas föräldrar berättar hur syskonet i mammas mage gick till. Det ritar till och med en bild på hur det såg ut när barnet blev till. Jättespännande såklart, men skämskudden åker fram när jag ser bilderna såhär 40 år senare.

I modern barnlitteratur har flera förlag gett ut feministisk barnlitteratur. Före jag själv blev mamma älskade jag alla böcker jag läste förbehållslöst. När barnen senare kom och jag läste böckerna för dem, gick det inte alltid lika bra. Ibland var böckerna helt enkelt inte anpassade efter målgruppen gällande längd och ofta blev det lekfulla sättet att folkbilda, rent motsägelsefullt eller så gick man hela varvet runt och det fördomsfria blev stereotypt.

Vad sägs om två bög-ormar som vill adoptera ett barn och går ut och letar efter ett övergivet barn eller ägg? Några dråpliga händelser där föräldrarna dyker upp och blir arga senare, hittar de äntligen ett ägg ingen vill ha. Nej, det gick inte att läsa det för barnet. Ett annat lusigt exemplet är boken där två mammor okommenterat skulle bryta heteronormen. Inget fel i det, men samtidigt ville man visa alla typer av människor, så kvinnorna hade kort hår, hår under armarna och sport-BH. Typ exakt så fördomsfulla personer tänker sig en lesbisk kvinna.

En annan feministisk folkbildning som varit populär de senaste åren är att skriva om kända personers barndom. Godnattsagor för rebelltjejer, satte igång den trenden. Här var det visserligen mer barnanpassat i texten och de flesta av dessa böcker håller ändå en hög litterär kvalitet. Men så kom man på att pojkar också behöver bra förebilder och då kom Sagor för pojkar som vågar vara annorlunda och sen kändes det lite som att vi kanske ska sluta att dela upp våra barn i kön för att kompensera för orättvisor som varit före de föddes.

Mitt minsta barn blev äldre och slukar nu alla böcker i serien Dagbok för alla mina fans. Jag gillar inte de böckerna alls och de är inte ett dugg folkbildande eller feministiska. Jag försöker dock fokusera på att ungen älskar dem och läser. Själv läste jag Kitty på mellanstadiet. Sannerligen inte folkbildande ett dugg, men det blev folk av mig också.

Foto av Keren FedidaUnsplash.

Hanna

Läser mycket, gärna flera böcker på samma gång. För det mesta läser jag kvinnor och feministisk litteratur men också författare från hela världen. Blandar feelgood med feelbad och fiktion med fakta, men helst läser jag en roman vid husväggen på landet med mina nya lässolglasögon.

Visa alla inlägg av Hanna →

Ett svar på “Bildning i barnböcker – glöm inte barnperspektivet

  1. Min dotter gillade t ex böckerna om Kalle (Kalle med klänning och Kalle som Lucia) och de har definitivt präglat hennes inställning till könsroller m m. Men har också läst en del alldeles för tråkiga berättelser med ”budskap” ingen brydde sig om.

Lämna ett svar till Lyran Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *