Mira – fantastiska serieromaner om vänner, familj och tweenieliv

carolina-top

Det finns två serieromaner om Mira översatta från danska till svenska nu: Mira #vänner #kär #ettårimittliv och Mira #husbåt #pappa #kärlek. Jag började läsa den första, och blev fullständigt betagen. Så bra! Inte bara Mira och hennes liv, utan Miras mamma, Miras mormor, alla personerna, det så otroligt äkta i bilderna, och i berättelsen, och i människorna. Jag slukade, både första och andra boken om Mira, och har absolut inte fått nog, vill ha mer! Att fånga liv så, i så skenbart enkla bilder?! Fantastiskt!

Mira är alltså en tjej som jag tippar är sisådär 11 år (det står inte utskrivet), med ena foten i barnliv med lekar och andra foten i tonårsliv och frigörelse. I första boken handlar det en hel del om det här med att bli kär – det börjar en ny tjej i Miras och bästisens Najas klass, och denna nya Beata startar en kärleksklubb tillsammans med Naja. Bara sådana som har varit kära får vara med. Och Mira är liksom inte där än. Hon leker varje dag med kompisen Louis, men när de några dagar försöker vara ihop så blir det helt konstigt och de vet inte vad de ska göra med varandra riktigt. Så de gör slut, drar en suck av lättnad och återgår till att bygga robotar av tomkartonger och annat sånt. Samtidigt är det jobbigt med att Naja är med den här coola Beata (och, som bilderna visar, så typiskt har likadana kläder som henne, blir hennes kopia) och inte vill vara med Mira som förut. Såååå mycket igenkänning för många i den här åldern!

Jag tycker mycket om att läsa om Miras vänskaps- och kärleksbekymmer – men jag fullständigt älskar att läsa om Miras mamma, hennes dater och pojkvänner, Miras och mammas förhållande till varandra (åh, bilderna när de ska kramas hejdå på morgonen och mamman inte vill släppa, och Mira ba: “mamma, det är bara några timmar…”), mamman när hon är pinsam på föräldramöten, mamman när hon har fest med andra vuxna (“varför dansar vuxna så konstigt?”), mammans totala mänsklighet. Och mammas mamma, Miras mormor, får också vara med som den totala tryggheten i världen både för Mira och mamma.

Så första boken är, precis som det står i titeln, om ett år i Miras liv, från en nyårsafton till nästa. Och det händer så mycket det där året. Och jag tänkte att bättre än så här kan det inte bli – men sedan läste jag andra boken om Mira… och den är ännu bättre.

Nu kommer Miras pappa in i bilden, nämligen! Hon har aldrig träffat honom, och hela sitt liv undrat och funderat på vem han är, hur han är, och haft som högsta dröm att få träffa honom. Och nu får vi veta att han inte ens vetat om att Mira funnits… men nu ska de alltså äntligen få träffas.

Alltså, den bildsviten när Mira och mamma sitter på ett café, och hennes pappa kommer in och de träffas? Så. Bra. Så Fantastiskt Bra. Det är inte ens några pratbubblor i de där bilderna. Det behövs inte. Och Miras mamma skrynklar ihop hela bordsduken med händerna, fast det sker liksom i bakgrunden.

Helt förutom detta wow-moment har vi fler förhållanden och relationer att njuta av: det mellan Mira och mammas pojkvän Joakim (“Vad är du egentligen till mig? Bonuspappa eller mammas kille?” “Kanske är jag din Joakim. Då finns det plats både för en pappa och en Joakim.”), mammas känslor när Mira åker iväg med pappa och hans familj på semester, eller hur det funkar med den nya halvbror Mira nu upptäcker att hon har. Och så kommer det utöver detta in en ny vän, en som vill vara med Mira, och nu är det Najas tur att känna sig utanför.

Och det här coola: att Mira, mamma och Joakim i bokens början flyttar ihop – på en husbåt. Jodå. Inflyttningsfest, så klart. Och det är grannbarnet i husbåten intill, Liva, som blir nya kompisen.

Jag märker att jag skulle kunna skriva om de här böckerna hur länge som helst, och får nog lugna ner mig lite nu. Jag bara vill att snälla, snälla snälla… LÄS DEM! Jag har så svårt att förmedla hur fint allt det här blir i serieformatet – ni måste kolla själva. Och det gäller inte bara tweenies eller ni som råkar ha barn i den åldern i närheten – nej, läs för er egen skull, vilken ålder ni än är i.

(förresten, både Mira och hennes mamma har instagramkonton, där de är sina egna, fina, tecknade jag: @mira_lemire och @mira_lemires_mor)

Titlar: Mira 1 – #vänner #kär #ettårimittliv + Mira 2 #husbåt #pappa #kärlek
Text: Sabine Lemire
Illustrationer: Rasmus Bregnhöi
Översättning: Gunilla Halkjaer Olofsson
Utg år: 2018+2019
Förlag: Lilla Piratförlaget

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.