Nothing Compares 2U

helena-top
Sommaren 1990. Världshälsoorganisationen (WHO) tar i maj bort homosexualitet från sin lista över sjukdomar (japp inte förrän dess). Flera attentat mot flyktingförläggningar sker i Sverige, bla i Mariestad och Motala. George Bush skickar soldater till Persiska viken. Och Sinéad O’Connors Nothing Compares 2U – som blev något av ett soundtrack över mitt liv tonårstrassliga liv – gick på repeat i mitt tonårsrum, som fylldes av tonårsångest, hjärtekross och av övertygelsen om att jag aldrig skulle få uppleva Kärleken. Det är en period i mitt liv som jag inte önskar åter, men jag tänker på den vid flertalet tillfällen när jag läser Jonas Brun Ingen jämfört med dig, i vilken O’connors låt också är ledmotiv.

Ingen jämfört med dig kvalade in på min lista över de mest oförglömliga läsupplevelser under 2019, men jag kom mig aldrig för att skriva om den. Men nu när vårt tema “Människor emellan” uppdagades här på bloggen kom jag åter igen att tänka på denna minnesvärda läsupplevelse. Så nu är det dags att skriva om den.

Sommaren är febrig, luften liksom dallrar och tristessen ligger tung över sommarstugan vid älven. Stewe är sexton år – någonstans mellan barn och vuxen och tvingas tillbringa sommaren med familjen långt utanför staden. Han är rastlös och värmen tvingar ut honom på älven där han tillsynes driver planlöst för att finna svalka och tidsfördriv. Lite längre nedåt älven ser han en dag en kille som solar på bryggan, vid det hus som stått tomt under en längre tid. Det är John.

John är något äldre än Stewe och han påstår att han lånat stugan av en farbror. Stewe är oskuld, John den erfarne. Med den intensiva hettan som förtätande kuliss utvecklas en laddad relation dem emellan – den första kärleken, men också ett maktförhållande som inte är helt sunt – Stewe den naive och John den manipulative.

Stewe tillbringar så mycket tid han kan tillsammans med John; solar, badar, ligger och pratar. Dock tar det ett abrupt slut då den verkliga stugägaren dyker upp, vilket föranleder ett oanat händelseförlopp och de ser sen inte mer av varandra.

Parallellt med historien om sommaren 1990, så får vi följa hur Stewe och John möts igen tjugo år senare. De delar en oförglömlig sommar, men hur ser maktförhållandet ut nu? Kan de komma förbi den mörka hemlighet de delar? Kan den första kärleken någonsin blekna? Kan man någonsin komma ifrån sitt tonårsjag?

Den är en stark historia som Jonas Brun förmedlar – den är passionerad, våldsam och samtidigt full av såväl tristess som värme. Jag blir väldigt berörd av den och Brun har en anmärkningsvärd förmåga att trots det återhållsamma språket få mig att känna så väldigt; den tunga hettan, den svalkande älven och den fatala uttråkigheten, som kunde bli så himla påtaglig när man var femton, sexton. Jag känner också den glödande och hetsiga tonårsförälskelsen – inget är väl så självutplånande som den?! Och jag tänker på mitt tonårsrum, som fylldes av tonårsångest, hjärtekross och av övertygelsen om att jag aldrig skulle få uppleva Kärleken.


Titel: Ingen jämfört med diog
Författare: Jonas Brun
Förlag: Albert Bonnier förlag
Originalutgåvans utgivningsår: 2018
Omslagsformgivare: Eva Wilsson
Författarporträtt: Sara Mac Key

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.