av 2025 reste vi till Balkan på semester och läsåret 2025 präglades för min del av att läsa mycket litteratur från Balkan. Mot slutet blev det en hel del julfeelgood, men året började starkt med många fina serieromaner på andra språk. Jag har i år läst på svenska, engelska, tyska, norska och danska. Det var roligt att utmana mig att läsa på fler språk. Jag har dessutom kvar två romaner på norska som jag köpte på flygplatsen i Oslo i maj. Här kommer min kulturella lista 2025.
Årets knock out: Divnas bok av Karoline Mirković golvade mig fullständigt. Boken handlar om en flickas uppväxt med en norsk mamma och en jugoslavisk pappa. Allt ändrar sig den dagen kriget bryter ut och pappan helt plötsligt är serb.
Årets klassiker: Gilgamesh-eposet, som min man fick mig att läsa. Den sägs vara världens äldsta litterära verk.
Årets mest oväntade: Inom ramen för min Balkanutmaning läste jag A spare life av makedonska Lidija Dimkovska. Där får vi uppleva den makedonska historia via ett siamesiskt tvillingpar. Det är symboliskt så att det förslår, men fungerade oerhört väl och boken var oväntat bra.
Årets kvinnokamp: När jag trodde att jag inte skulle orka igenom ovan nämnda A spare life, försökte jag hitta något annat från Makedonien till min utmaning. Jag fann Mein Mann av Rumena Bužarovska, en bok jag på inte fanns på ett för mig mer begripligt språk än tyska. Det visade sig vara en feministisk novellsamling och den var oerhört bra och lättläst.
Årets gråtfest: Sista kulan spar jag åt grannen av Fausta Marianović är en fantastisk skildring av hur kriget kom till Sarajevo och hur absurt det kändes för etniskt blandade. En mycket detaljerad skildring av ett krig och en flykt.
Årets vemodigaste: Det var otroligt vemodigt och sorgligt att läsa boken Flight from the USSR av Dato Turashvili, om georgiska ungdomar som längtar så desperat efter jeans och frihet att de kapar ett plan för att fly från Sovjetunionen. Det slutar inte lyckligt, det gör det inte.
Årets käftsmäll: Det sägs att det är en käftsmäll mot den slovenska kultureliten. Om det stämmer har jag lite svårt att bedömma, men fina och bra dikter var det av Katja Perat i De bästa har fallit.
Årets historiska: Jag läste Jasenko Selimovic berättelse om belägringen av Sarajevo. Det var en fantastisk bok om en del av vår närhistoria som nästan är svår att förstå idag. Hur kunde man skjuta på sina grannar?
Årets roligaste: Klein av Axel Åhman, A:et i KAJ. Ebn novellsamling där jag skrattade högt flera gånger. Det var sällsynt skarpa vardagsbetraktelser.
Årets magplask: Jag måste säga Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie. Jag förstod den inte alls och hennes tidigare böcker har alla varit helt fantastiska.
Årets titel: The story of a man who collapsed into his notebook av Ivana Sajko, som jag fann i en bokhandel i Dubrovnik, var kanske inte årets bästa bok, men titeln förtjänas att omnämnas i en nyårslista.
Årets serie: Jag började läsa Satu Rämö och fastnade direkt. Läste alla fyra delarna i Hildur-serien i sträck. Ser fram emot bok fem!
Årets avslut: Jag läste äntligen ut Björnstad-serien av Fredrik Backman, men jag undrar om det inte varit bäst om det stannat som en ensam bok. Björnstad var fantastisk, men de två efterföljande kunde inte leva upp till samma kvalité.
Årets roadtrip: Vår resa till Balkan. Det var inte med vår egen bil, men vi tog oss runt i tre länder på 12 dagar med buss, taxi och tåg.
Årets nostalgitripp: Besöket på tågstationen i Mostar var ett besök i en annan tid. Det kanske inte var så nostalgiskt just för mig, för jag är inte uppvuxen i en kommunistisk diktatur, men det var som att åka tillbaka flera år i tiden att bara gå in på stationen.
Årets vackraste: Kotorbukten i Montenegro är svårslagen i sin underbart vackra natur. Vi badade omringade av berg i azurblått hav. Det var en enastående vacker naturupplevelse som jag aldrig kommer att glömma.
Årets kulturella höjdpunkt: Balkan i all ära, men min resa till Wien för att träffa kompisar var ändå mer kulturellt betonad. Vi Besökte flera museum och jag fick i lugn och ro strosa bland konstverk utan gnälliga ungar som anser att konstmuseum är ett straff.
