Etikett: Aktuellt

Kategorier
Novellkoll

Vintertid – vinternoveller och vinterhistorier

Måhända är du som jag, en sådan som gärna går ner i tempo under de mörkaste månaderna och som helst av allt vill läsa korta texter. Då passar noveller riktigt bra och just nu i januari så passar Ingrid H. Rishöis samling Vinternoveller extra fint. Den innehåller tre noveller och det gemensamma temat för dem utsatthet. Barn och människor på samhällets botten skildras på ett sätt som gör att man berörs ända in i hjärtat. Det blev en känslosam läsning för mig och jag fick läsa i små portioner.

När man ser det vackra omslaget, formgivet av Marin Jacobson, så blir man lockad att läsa, kanske trodde jag att innehållet skulle vara vackert på ytan. Just nu har jag de mest spektakulära soluppgångar utanför mitt fönster och de bleka vinterfärgerna skimrar. Under läsningen funderar jag på hur omslagsbilden faktiskt speglar texterna, kanske hittar jag ingen given koppling mer än årstiden då. För i Rishöis tre noveller så är det vinter och råkallt. Det finns ändock en mänsklig värme i texterna som lämnar läsaren med hopp. Hjälpsamhet och medmänsklighet är räddningen.

Det enda som emellanåt skavde var faktiskt översättningen, jag tyckte mig lockas in i det norska tonfallet när jag läste och också ordföljden var på några ställen norsk. Bruket av uttrycket ”sån är det” användes i den svenska texten och det kändes ovanligt. Jag läser norska så egentligen så spelar det ingen roll men språket blev emellanåt en hybrid som förvillade.

En kort text om seminariet jag var på med Rishöi på mässan i höstas hittar man här. Helena har också läst och skrivit om novellerna. Läs hennes reflektion här. 

Titel: Vinternoveller
Författare: Ingvild H. Rishöi
Utgivningsår: 2018
Förlag: Flo förlag 

Som bonustips på noveller passande i vintertid så kan jag också nämna de småläskiga novellerna i Johan Theorins Vinterhistorier,  en novellsamling som ger den som läser en helt annan innebörd i tomten. Passande lyssning på bilresan eller när man vill ha en kort lite kuslig  lyssning som gör att man ser på det vanliga villaområdet på ett helt nytt sätt.

En novellsamling som jag nu har på vänt är Årsboken av Sven Olov Karlsson. Den verkar mycket bra!

Kategorier
Kulturkoll

Virgin River värmer i vintermörkret

Lotta

Virgin River handlar om specialistsjuksköterksan/barnmorskan Melinda Monroe som lämnar sitt (trasiga) liv i Los Angeles bakom sig och flyttar till den lilla staden Virgin River i norra Kalifornien, för att jobba och för att börja om på nytt. Men doktorn vill inte ha henne där, huset hon ska bo i är ett ruckel, men som tur är finns den snälle barägaren Jack som välkomnar henne.

Och visst är det en feelgood-romantisk serie, men det är inte bara gullegull. Det är också rejäla Hart of Dixie-vibbar, inte minst för att doktorn är samma doktor som i den serien. Hart of Dixie är dock mycket mer pastellig och på ytan. Här finns en hel del svärta, speciellt i huvudpersonernas bakgrundshistorier, och illegala knarkläger uppe i skogarna. Det är också intressanta karaktärer, och bra skådespelare. Och den förmodade kärlekshistorien mellan sjuksköterskan och barägaren är långt ifrån självklar och komplikationsfri. Precis som det ska vara!

Serien är baserad på Robyn Carrs böcker. Säsong 1 finns på Netflix, och säsong 2 kommer senare i år.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Tips – vinterbok och vinterfilm

linje-ulrica

Så är års vill också jag helst krypa upp i soffan och stanna där. Men lite underhållning är ju alltid trevligt så här kommer två tips på temat vinter:

En vintrig (och läskig) bok är Vinterfolket av Jennifer McMahon. Berättelsen utspelas i West Hall, Vermont där skrämmande legender och mystiska händelser är en del av livet.

Berättelsen spänner över två olika tider. Dels 1908 när Sarah Harrisson hittas död  – mördad på ett så bestialiskt sätt – utanför sitt hus bara en kort tid efter att Sarahs dotter Gertie omkommit på ett tragiskt sätt. Dels hundra år senare när en annan familj bor i huset – Ruthie 19 år, hennes lillasyster Fawn och deras mamma Alice. En morgon är Alice spårlöst försvunnen och när barnen letar efter ledtrådar till var hon kan ha tagit vägen, så hittar de Sarahs gamla dagbok gömd under golvplankorna i mammans rum. Berättelsen de får läsa där handlar om otäcka och övernaturliga saker. Saker de aldrig hade kunnat föreställa sig! Trots att de alltid fått höra att de ska akta sig för skogen bakom huset, leder händelserna fram till att de ger sig ut där mitt i natten, för att hitta sin mamma och kanske också svaret på vad som hände Sarah den där dagen för hundra år sedan.

Ruskigt ja, men också vemodig och sorglig. Det låter kanske konstigt att beskriva en skräckbok som vacker, men den här boken är faktiskt det. Mitt bland rysligheterna finns här så mycket kärlek. Jag tror att det är det som för den här boken till något utöver en vanlig spänningsbok.

 

En vintrig film är Winter’s Bone. Jennifer Lawrence är strålande bra i huvudrollen som 17-åriga Ree Dolly som försöker rädda sig själv och sina syskon från att bli hemlösa efter att deras far tagit ett lån på huset för att betala sin borgen och därefter försvunnit. Livet i fattigdom på landsbygden på Ozarkplatån i USA är verkligen ingen dans på rosor. Här finns illegala metamfetaminlabb i var och varannan stuga, männen styr och det finns många familjehemligheter som inte mår bra av att komma ut i ljuset. Ree försöker hitta sin far för att kunna lösa huslånet och riskerar då sitt eget liv när hon börjar rota i sanningen om faderns försvinnande. Det är en riktigt stark film och Jennifer Lawrence Oscarsnominerade för sin roll.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

En trollvinter

helena-top
Vintern 2016 vill jag inte gärna minnas så noga. Då kunde jag inte tänka, sova, läsa, sätta ihop ord till meningar eller egentligen existera särskilt bra. Jag var tokutmattad helt enkelt. Det var en förfärlig tid. Men det var också, förunderligt nog, en tid då mycket bra hände. Jag lärde mig saker under de där månaderna och det är kanske inte så konstigt eftersom man nog gör det när man får chansen att gå i ide en vinter. När man tvingas umgås med sig själv och lära sig vad som egentligen spelar någon roll för en.

Jag lärde mig bland annat att Mumintrollet var en sån figur som betydde något för mig. När jag lyssnade till Mark Levengood som läste historierna (först Pappan och havet och Sent i november) för mig så var det min första egentliga kontakt med berättelserna. Och trygghetskänslan var total. Jag kom hem till Mumindalen och resten är historia. När jag befann mig i den där processen så skrev jag ett inlägg här om Mumin mot stress och till det inlägget fick jag en kommentar från Ela som berättade att hon alltid läser om Trollvinter såhär års.  I år när jag känner mig redo att återbesöka Mumindalen i sällskap av Levengood (jag har läst alla böckerna för min 11-åring sen dess, men det är ändå något annat) bestämde jag mig för att följa hennes exempel.

Trollvinter är ett nedstigande i mörkret, till vinterriket, och en chans att uppleva den där känslan av att det aldrig ska ta slut på ett helt nytt sätt. För Mumintrollet är det för allra första gången som han är vaken en vinter och han gillar det inte särskilt mycket. Jag har ju varit vaken några fler vintrar, men jag gillar det ändå inte…

Å vad jag känner igen Mumintrollets rädsla för att mörkret aldrig ska vika. Den där rädslan som blir till en kokande ilska. För visst är det så att det inte känns alldeles självklart att det faktiskt ska vända också i år. Vi får hoppas på att solen kommer tillbaka och att vi än en gång ska sitta på verandan och låta solen värma oss om ryggen.

Att lyssna på Trollvinter är att flyttas tillbaka. Det är lite, lite jobbigt och väldigt, väldigt fint och vilsamt. Att sitta och sticka och höra om Mumintrollets vinteräventyr är fortfarande avslappnande. Jag vidhåller att muminterapi mot stress fortsatt fungerar mycket fint. Ett litet tips såhär när vi går in i en tid som kan, om det vill sig illa, bli riktigt stressig.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Vinter med Kulturkollo #minus

Lotta

Minusgrader hör vintern till. I år har termometern som kallast krupit ner till -34. Då är man inte utomhus mer än nödvändigt. Och är man utomhus så har man varma kläder i material som täcker och andas och står emot både vindar, väta och kyla.

Så var det inte för 1800-talets äventyrare som gav sig ut med stickade vantar, vadmalsbyxor och en dröm om att erövra toppen av världen. Expedition efter expedition finansierades och satte ut för att vara den första som nådde Nordpolen med sitt vad man trodde spännande djurliv och blomstrande klimat, tack vare de varma strömmar som höll området isfritt. Ack vad man bedrog sig.

Fortsätt läsa ”Vinter med Kulturkollo #minus”
Kategorier
Kulturkoll

Boknörderi är väl också en sport?!

helena-top

Alltså sport och sport?! Veckans tema gör inte direkt att jag svämmar över av idéer här framför datorn. Om vi bortser ifrån ishockey-VM och pojkfotboll (aka då jag stundom fotbollsmorsar mig) så ligger ämnet mig tämligen kyligt mot hjärtat. Vid ett svagt ögonblick under hösten 2014 fick jag dock den hemska insikten att jag sett fler allsvenska fotbollsmatcher live än antal lästa böcker. The horror! Men det säger egentligen ingenting om mitt fotbollsintresse, utan snarare om hur lite jag läste just då. Men jag tänker: boknörderi är väl också en sport?! Vad kännetecknar en god atlet? Styrka, förberedelser, explosivitet, precision, simultanförmåga, uthållighet, balans och disciplin m.m. Då vill jag påstå att vi boknördar hafva dessa egenskaper. Jag ska visa hur jag tänker: 

Fortsätt läsa ”Boknörderi är väl också en sport?!”