Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Kulturkollo möter: Sara Beischer

foto: Sevda Svensson, Lind & Co

Just nu har vi en bokcirkel inne på Kulturkollo läser och romanen vi pratar kring är Sara Beischers Mamma är bara lite trött. Det är en bok som handlar om den duktiga, medelålders läraren Minna och vi som läser får följa med i hennes vardagsliv med ett livspussel så svårt att lägga att Minna hamnar i en utmattningsdepression. Vägen tillbaka blir lång och först i mötet med andra värderingar kan Minna långsamt ta sig tillbaka till ett fungerande liv igen. En perfekt bok att prata om under temat Arbete, liv, arbetsliv tycker jag. Varför bestämde sig då Sara Beischer att skriva just den här romanen?

Hej Sara Beischer!
Du har valt att skriva en roman om Minna som har svårt att få en fungerande balans mellan arbetet och familjelivet. Hur kom det sig att du ville skildra just det?

Min idé till boken kom egentligen när jag fick en publikfråga under ett författarframträdande. Den handlade om mitt val av ålder på mina huvudpersoner både i “Jag ska egentligen inte jobba här” och i “Det finns råttor överallt utom på Antarktis”. Båda huvudkaraktärerna är ju väldigt unga. Mitt svar blev att jag är mer intresserad av unga människor än vad jag är av medelålders människor. Och av gamla människor som snart ska dö förstås. I samma stund som jag sa så, tänkte jag att det inte är sant. Och så föddes idén om Minna, en fyrtioårig kvinna, mitt i livet. En kvinna som lever ett ordinärt medelklassliv med mycket arbete och en aktiv fritid. Och så fixar hon inte riktigt det. Jag ville alltså skildra en kvinna som drivs, som många av oss gör, av viljan att vara duktig så till den milda grad att man glömmer bort sig själv. Den drivkraften leder i och för sig många gånger till obalans.

Jag själv arbetar som lärare och jag måste få säga att jag tycker att arbetslivet i skolan är mycket väl beskrivet, jag blir förstås nyfiken på om du har egna erfarenheter från arbete i skolmiljö?

Kategorier
Sakprosakoll

Tio tankar om arbete

Linda
Bodil Jönsson skriver i sin bok Tio tankar om arbete om den svåra balansen mellan arbete och fritid. Hur vi egentligen inte jobbar så mycket om man tänker på alla lediga dagar som vi har på pappret, men att det faktum att arbetstiden är så flytande gör att vi är lediga ganska lite. Ni minns kanske hur Bodil Jönsson talat om att vi skulle kunna jobba två timmar om dagen, då den tekniska utveckling gör att mer inte behövs. Det resonerar hon kring även i boken, men landar i att lite mer kanske behövs, trots en teknisk utveckling. Att vissa fortfarande arbetar minst 8 timmar, samtidigt som andra inte får något arbete alls, ser hon dock som märkligt. Vi behöver arbeta för att få ett sammanhang och något att se fram emot. Det gäller även de grupper som nu lätt hamnar utanför arbetsmarknaden, som de med funktionshinder, ofullständiga studier på grundskola- eller gymnasienivå, samt de med utomeuropeisk bakgrund. I denna grupp finns en farligt stor arbetslöshet, speciellt bland unga. Jönsson skriver om hur vi “håller på att underminera en hel generation och en stor grupp immigranter, bara för att vi håller fast vid tankeföreställningen som inte längre är giltiga.”

Kategorier
Kulturkoll

TGIF! – Dags för fri tid!

Lotta

Visste ni att de flesta fallen av hjärtdöd inträffar på måndagar? Och att det då skulle vara ett tecken på stress och ångest inför arbetsveckan? Men kan det inte lika gärna vara stress och ångest efter ännu en galen helg där personen ifråga glömt bort att vila ut?

Jag tycker det är lite synd att jobbet får så mycket skit. Stackars jobbet. För det är ju sällan jobbets fel. Det kanske är chefernas eller ledningens eller kollegornas eller kundernas fel, men inte själva jobbet i sig. Det är ju som att skylla på bilarna när folk kör ihjäl sig.

Det är klart att jobb ska vara lite jobbigt. Annars skulle det ju inte heta jobb. Men något som folk i allmänhet har svårt att förstå är att fritid ska vara just fri tid. Inte planerade helger och kvällar med aktiviteter & träningar & skjutsa barn & fixa ditt & fixa datt & hämta barn & passa tider. Låt kalendern vara tom, ligg på soffan och ta dagen som den kommer. Sluta stressa runt när ni är lediga. Fritid ska inte ha en massa måsten.

Och med det önskar jag er alla en fin fredag, lat lördag och slapp söndag! Och om du hör till den skara som jobbar helg så hoppas jag att du hinner pilla in lite fri tid mellan arbetspassen.

Kategorier
Novellkoll Romankoll

Om skrivbordsrevir, kaffepauser och korrekt beteende på julfesten

carolina-top

Hur olika arbeten vi än har så är det ändå mycket som känns igen från arbetsplats till arbetsplats – och då tänker jag inte på själva arbetet utan på de små detaljerna runt omkring och det sociala spelet mellan människorna. Därför tycker jag mycket om att läsa arbetsplatsskildringar där författarna har fångat just de där små detaljerna. Sara Beischer gör det perfekt i boken vi diskuterar i Kulturkollo läser just nu: Mamma är bara lite trött, när hon till exempel återger pratet i personalrummet på skolan där Minna jobbar. Stephan Mendel-Enk skriver roliga texter om arbetsplatser och arbetsliv i novellsamlingen Meningen med jobbet, och det han gör som gör det så roligt är att han beskriver sociala koder som vi normalt bara vet men som känns helt absurda när de beskrivs i text. Hur kaffepauser ska tas, toabesök klaras av och sånt. Eller så förflyttar han språk till fel plats – byråkratiskt språk som passar på kanske ett projektmöte till en helt annan situation (att prata med sina barn), eller använder glassig marknadsföringsjargong för att presentera medlemmarna i en kriminell liga.

Och så har vi Jonas Karlsson.

Kategorier
Kulturkoll

Baby boom

Det känns lite konstigt att tänka på arbete, liv och arbetsliv just nu när jag sitter hemma med en liten plutt och helst inte vill tänka på att jag ska tillbaka till jobbet igen om några månader. Den här veckan läser vi ”Mamma är bara lite trött” i Kulturkollo läser och när jag själv läste den i höstas så fick jag en enorm insikt i hur stressad jag normalt sett är. Förhoppningsvis hittar vi en lösning till hösten som funkar. Bolla liv, småbarnsliv och arbetsliv vet nog de flesta föräldrar kan vara kämpigt.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Veckans utmaning: Arbete, liv, arbetsliv

Veckans utmaning uppmanar er kort och gott att tipsa oss om en bok, en pjäs, en dikt, en novell, en opera, en film, ett TV-program eller en låt som ni kommer att tänka på när ni hör ordet arbetsliv. Ärliga skildringar á la Solja Krapus roman Mogen för skrubben eller helt skruvade á la The Office … Och allt däremellan.

Tipsa här i kommentarerna, på twitter, Instagram eller på egen blogg. Glöm inte att tagga med #kulturkollo eller länka så att vi hittar till varandras tips!

Kategorier
Romankoll

Gränsen, väggen och jobbet

helena-top
Den där gränsen som går någonstans. Mellan arbete och fritid. Den där gränsen som gör att jobbet inte blir själva livet och sådär. Den som behöver finnas där men inte alltid gör. Jag tänker på några som jag läst om. Andreas Egger i Ett helt liv som bygger “sin” linbana i österrikiska alperna, som stretar på och jobbar och står i, ibland för att försörja en familj, ibland bara för att. Det finns något sorgesamt och vackert i det.

Jag tänker på Elsie Johanssons Nancy som jobbar och sliter och nog aldrig lyckas bevisa sin duglighet (för sig själv i allafall). Jag tänker på Henning i Mina drömmars stad (och så tänker jag att jag vill läsa om den serien i sommar) vars hela liv definieras och bestäms av det där arbetande och arbetet. Känslan i kroppen efter en dag i hamnen…

Jag tänker på Gösta Berling som jag läser om just nu och som i så mycket definieras av att han inte arbetar längre, att han ingenting gör, att han slashasar sig runt den värmländska landsbygden till ingen nytta (han har ju några andra lite problematiska omständigheter att brottas med också, men…). Och så får man ju inte vara, till ingen nytta…

Kategorier
Kulturkoll

Arbete, liv, arbetsliv

Vet ni att vi nu är inne i oxveckorna? De är de där veckorna mellan trettonhelgen och påsk som liksom bara rullar på utan en endaste klämdag i sikte och har man barn så är vabruari ett helt vedertaget begrepp. Någon kanske börjar det nya året med ett nytt och spännande jobb, någon annan kanske funderar på att byta arbetsplats eller till och med karriär? Någon kanske vill jobba men av olika anledningar inte kan. För många, som Minna i veckans bokcirkelbok på Kulturkollo läser så är det inte lätt att få ihop det där som är livet med arbete och familj och allt annat. Hoppas förresten att ni vill vara med och prata om Sara Beischers roman Mamma är bara lite trött under veckan.

På något sätt så tyckte jag att bilden på verktyget med alla de olika valbara delarna som ska passas in beroende på uppgift var en fin symbol för det medvetna valen som måste göras för att mejseln, eller varför inte livet, ska funka.

Välkomna till en temavecka fylld av arbete, liv, arbetsliv!