Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Den här veckan är i alla fall snart slut

linje-ulrica

Ja, den här veckan är i alla fall snart slut och om inte alltför länge är även november slut. Jag vet inte om det bara jag som inbillar mig, men det känns som ovanligt mångahar bestämt sig för att dra igång med julstämningen väldigt tidigt i år. Mitt flöde är redan fullt av adventspynt, pepparkaksbak och till och med tomtar. Själv är jag lite konservativ och håller gärna på pyntandet till adventshelgen (och tomtar helst inte förrän precis innan jul), men med det sagt har jag redan handlat några julklappar och jag ska på årets första glöggfika i eftermiddag.

När det gäller saker som gärna får ta slut alt. hålla på länge så är det framförallt TV-serier och TV-program som har engagerat er i veckans utmaning. En del får ni inte nog av och annat får gärna hålla på hur länge som helst.
En TV-serie som är en riktig långkörare är serien Coronation Street som visats på brittisk TV sedan 1960 och som fortfarande har över 10 miljoner tittare varje dag. Det är den  äldsta pågående dramaserien i världen.

Ett annat exempel på kultur utan slut är pjäsen The Mousetrap, baserad på Agatha Christies deckare med samma namn (Råttfällan på svenska) som spelats i London kontinuerligt sedan 1956 och nu är uppe i över 26 000 föreställningar.

Men långa bokserier är också något som några av oss njuter av och som andra tycker är lite tradigt. Jag har ju själv skrivit roman-solitärens lov här på bloggen och kan inte låta det här temat passera utan att tipsa om en av mina favoritböcker i alla kategorier – nämligen Den oändliga historien av Michael Ende. Jag gillar den så mycket att den fick en hedersplats på mitt kalas när jag fyllde 40. Nu har jag överfört min kärlek till den här boken till sonen och läst den högt för honom för andra gången i år.

Filmen däremot är inte så bra, men visst minns ni filmmusiken?

Tack för att ni har varit med oss den här veckan. På måndag är vi tillbaka igen, men då är temat något helt annat. Hoppas vi ses då!

Kategorier
Kulturkoll

Allt har ett slut, They said.

helena-top

Jag var inte riktigt beredd på det här inläggets efterdyningar. Konsekvenser. Efterverkningar. På mig. Tanken var att rota fram TV-serier som har nått vägens ände, som New girl, Casual och 12 monkeys. Tanken var också att jag fick chans att grotta ner mig i varför jag gillar serier som ändrar premisserna i de olika säsongerna, såsom American Horror Story (samma skådespelare, nya karaktärer), The Wire (samma karaktärer, olika huvudpersoner) och True detective (olika skådespelare, olika karaktärer), men jag kan inte komma förbi tanken att några av mina favoritserier går i graven nästa år.

Den första att nämna i detta sammanhang var jag medveten om: Big Bang Theory, som hade premiär den 24 september 2007 och som från början var tänkt att heta Lenny, Penny, and Kenny. Serien utspelar sig i Pasadena, Kalifornien och kretsar kring fem karaktärer: Leonard Hofstadter, Sheldon Cooper, Howard Wolowitz, Rajesh Koothrappali och Penny (mig veterligen har hon inget efternamn). Nördigheten har med de fyra förstnämnda karaktärerna förkroppsligats på ett befriande och underhållande sätt (Go nörden!) och Penny får emellanåt representera förnuftet i gruppen. Varje vardag sitter jag och sambon bänkade vid TV för att följa detta gäng.

Den andra serien som kommer lämna mig i saknad är Homeland, som bygger på Gideon Raffs israeliska serie Hatufim. Claire Danes är lysande som CIA-agenten Carrie Mathison, vars mående helt klart är i obalans. Sambon tröttnade efter några säsonger, men jag följer den slaviskt. Stackars mig!

Avslutningsvis kanske den största skandalen för undertecknad: The Affair går i graven. The Affair! Hur är det möjligt? Eller ja, jag förstår ju utifrån vad som hänt i serien (no spoiler), men ändå! Ett relationsdrama i vilken du får främst följa Noah Solloway, Alison Lockhart, Helen Solloway och Cole Lockhart och deras trasiga, fantastiska och intressanta relationer. Det som jag tycker är extra spännande med denna serier är hur den berättartekniskt låter oss ta del av samma historia på olika sätt. Varje avsnitt är indelat i två delar i vilka du får följa olika karaktärer – du får alltså två olika perspektiv på samma händelseförlopp. Det som till en början verkade så enkelt är naturligtvis inte detta. Detta kommer ta ett tag att smälta.

Allt har ett slut, They said.

Kategorier
Romankoll

Hej igen!

 

 

Hej på dig William, hej på dig Ruth och hemskt mycket hej igen Sebastian Bergman!

Ni är alla huvudpersoner i kriminalserier som jag älskar att åkerkomma till. Jörn Lier Horsts serie om William Wisting är en hederlig och lagom våldsam polisdeckare där relationerna mellan karaktärerna får ta precis lagom mycket plats och där miljöerna och årstiderna, väderleken ofta blir som en extra karaktär. Nattmannen inleder serien om den sympatiske medelålders poliskommissarien och hans vuxna dotter Line.

Miljöerna är också viktiga i serien om dig, Ruth Galloway. Du är skapad av  den brittiska författarinnan Elly Griffiths och jag ska erkänna att jag nästan, nästan gjort slut med dig nu när den senaste boken utspelade sig i Italien. Jag vill ha cosy-crime på saltängarna i östra England och hedar och hederliga mosslik.  Börjar man läsa Flickan under jorden så kan man troligen inte sluta förrän del nummer 10 är utläst. Man ska absolut läsa böckerna om arkeologen Ruth i ordning för mycket av behållningen är att kunna följa med i privata mot- och medgångar. Jag gillar att att återvända till dig Ruth, du är nästan som en gammal god vän som man irriterar sig på om man ses för ofta. En gång per år är lagom.

Särskilt extra hej på dig Sebastian Bergman för jag har saknat dig, det var nästan så att man trodde att serien om dig tagit slut men så dök du upp igen i En högre rättvisa. Vi läsare får tacka författarna Michael Hjort och Hans Rosenfeldt för det och som vanligt så förnekar du dig inte i alla din drumlighet och totala okänslighet. Att du är psykolog med specialitet på gärningsmannaprofiler är en gåta, kanske ska du börja med att göra en liten analys av hur ditt eget liv blev så totalhavererat som det blev? Det räcker inte att gömma sig bakom en tragisk olycka som ryckte bort din familj, det köper jag inte. I Det fördolda får vi träffa dig för fösta gången och trots att jag nu läst sex tjocka romaner där du spelar stor roll så kan jag inte förstå mig på dig. Jag är så glad över återseendet och nu hoppas jag på att läsa del nummer sju i serien om polisgruppen på Riksmord snart. Frågan om du är med i den?

Kategorier
Kulturkoll

Ska det sluta så ska det fan i mig sluta

Lotta

Allt tar slut, så är det ju bara. Även om vissa saker tycks pågå i oändlighet och vissa saker tar slut alldeles för fort. Men så finns det ju det som slutar mitt i. Och det är det värsta av allt.

Jag tänker förstås på Mitt så kallade liv (My So-called Life) och alla andra tv-serier som läggs ner efter en säsong, eller mitt i en säsong, utan att det blir ett riktigt slut av det hela. Det slutar liksom mitt i, med alla hopp, drömmar, förväntningar och cliffhangers. Blir det Angela och Jordan? Eller Angela och Brian? Eller Angela och ingen snubbe alls? Och vad händer med Angela och Rayanne? Vad hände hänt om serien fått fortsätta, åtminstone en säsong till? (Eventuellt hade min eviga Jordan Catalano-crush gått över, men det är en annan historia.)

Sen har vi den eminenta tv-serien Nollor och nördar (Freaks and Geeks) som inte ens fick en hel färdig säsong. Serien ställdes in efter bara tolv avsnitt på grund av dåliga tittarsiffror – som i sin tur berodde på dåliga sändningstider, den flyttades runt i tablån, och så skar det sig tydligen en del mellan NBC och serieskaparna. Det spelade ingen roll att kritikerna älskade och att serien sedermera blev kult. Det tog slut ändå.  I en Vanity Fair-intervju från 2012 berättar Paul Feig vad som skulle ha hänt med karaktärerna i säsong 2.

Och vem minns inte Lödder (Soap)? Ja, knappt att jag minns, jag var väl bara typ 5 år när serien sändes, men jag minns att jag tittade ibland och var småkär i Jodie. (Ja ja…). Varje avsnitt slutade med dramatiska cliffhangers – så även det allra sista avsnittet.

Sånt är inte okej. Ska det ta slut, ska det sluta värdigt och utan lösa trådar.

Kategorier
Kulturkoll

Veckans utmaning: Vad som gärna får ta slut och det som aldrig behöver göra det

linje-ulrica

Den här veckan pratar vi om saker som aldrig tar slut. Det kan vara på ett negativt sätt – de evighetslånga mötena, det slaskiga vintervädret, det trista boken som man känner att man måste läsa till sin bokcirkel. Eller på ett positivt sätt – romankaraktären du aldrig tröttnar på oavsett hur många böcker i serien som kommer ut eller TV-serien som du skulle kunna binge-titta på i flera dygn.

I veckans utmaning vill vi att du delar med sig av minst ett kulturellt fenomen (litteratur, film, teater, serier osv.) som tråkar ut sig så till den milda grad att du inte förstår hur någon överhuvud taget kan ägna tid åt det och minst ett kulturellt fenomen som du aldrig upphör att intressera dig för.

Delta genom att svara på din egen blogg, i kommentarerna här nedan, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att nämna oss @kulturkollo och använda taggen #dettaraldrigslut eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar.

Kategorier
Kulturkoll

Kärlek, kaffe och böcker …

Förra gången jag var föräldraledig fick jag för mig att jag skulle äntligen skulle binge watcha den där TV-serien som tydligen alla i min generation har suttit som klistrade vid, ständigt refererar till och verkar älska över allt annat. Dessutom återförenades skådespelarna för en miniserie på Netflix samma år (2016) vilket jag såg som en utmärkt ursäkt för att nu skulle det hända. Jag pratar naturligtvis om Gilmore Girls.

Kategorier
Kulturkoll

Det tar aldrig slut …

linje-ulrica

Det finns vissa saker som känns som att de aldrig tar slut!

November till exempel.
Den här eviga hostan som jag går och dras med.
Tisdagar.
Tvättberget.
Diskussionerna om regeringsbildningen …

Sedan finns det saker som man tvärtom önskar eller hoppas aldrig ska ta slut.

Den där helt underbara romanen som man nästan vill flytta in i.
Den urbra Netflix-serien som man bara måste se ett avsnitt till av.
Det där perfekta ögonblicket när kudden är precis lagom sval.
Kaffet.

En del saker kanske platsar på båda listorna. “Att läsa”-högen av böcker till exempel som, vare sig den är fysisk form på sängbordet eller i den digitala bokhyllan på Storytel, aldrig blir mindre. Men tänk om den skulle ta slut! Det hade ju egentligen varit ganska fasansfullt – tänk att inte ha ett gäng böcker som du ser fram emot att läsa. Jag kan nästan inte greppa det scenariot-

Ni kan säkert fylla på båda listorna med många saker och det är precis det vi ska ägna den här veckan åt – att fundera över saker vi vill ska ta slut och saker som vi kan ägna oss åt hur mycket som helst utan problem. Välkomna att hänga med!