Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll

Min syster är ett spöke och andra dikter

Jag läser väldigt sällan lyrik, egentligen är det bara när jag är på jakt efter texter att arbeta med i skolan som jag närmar mig dikter. Senaste årens favorit-favorit är förstås Djur som ingen sett utom vi med text av Ulf Stark och bilder av Linda Bondestam. Tänk att jag lyckades få mitt exemplar signerat på bokmässan 2016! Jag har arbetat med dikterna i alla årskurser 1 – 6 och de är underbara att läsa också för vuxna. Det där att man tar barn på allvar och skriver texter som både barn och vuxna kan trösta sig med, underhållas av och växa tillsammans med är viktiga komponenter när jag  väljer vad jag vill läsa tillsammans med barn.

En sådan bok är Min syster är ett spöke av Lena Sjöberg och jag blev både betagen och drabbad av hennes dikter för barn i mellanåldern. De är vackert illustrerade av författaren och både färgskalan och bildspråket är dämpade och tar upp det sorgsna i texterna. Ensamhet och sorg, utsatthet och en smula hopp är känslorna jag tar med mig efter att ha läst. Rädsla för mörker, oro för att sommarlovet är allt för långt och saknad av en älskad mormor, det är många scenarier som beskrivs i den här boken som barn i mellanåldern kan känna igen sig i och jag är säker på att några av dikterna kommer att finnas med i min undervisning redan under höstterminen.

Även om många av ämnena är tunga och svåra så finns där en uppfinningsrikedom och språkglädje som smittar, det är rimmad vers och ändå känns det aldrig en enda gång som nödrim. För att inte skrämma bort läsare så måste jag påminna mig själv om att trygghet, kärlek och tron på en fin framtid också ryms i den här samlingen. Vad sägs om en sprakande nyårsdikt:

Ring, klocka, ring

och tuta i trumpeter,

för hundar och för ungar,

för stjärnor och raketer.

För år som har passerat

och år som är på gång.

För järnnätter och rimfrost,

för vår och fågelsång.

För alla som ska födas

och för alla som levt klart.

Ge plats för allt det nya

som kommer till oss snart.

I våras firade vi nestorn av rimmad vers – Lennart Hellsing – här på bloggen, han skulle fyllt 100 i år och nästan som en hommage till hans diktning läser jag FOLK av Emma och Lisen Adbåge. Det är ytterligare en fantastiskt fin rimmad lyrikbok för yngre barn där text och bild liksom bara hör ihop, och man nynnar nästan när man läser. Språkglädjen är total. Som tur är så har Britta Persson tonsatt 12 av dikterna och en hel spellista finns att lyssna på. Missa heller inte inte att prenumerera på Youtube-kanalen FOLK där Emma och Lisen Adbåge gjort små musikvideos till de dikter som är tonsatta av Britta Persson. Så himla fint och så självklart att jag skall använda dem i min undervisning! Jag delar in en av dem så att ni ska bli riktigt sugna på att klicka på länken! Missa inte heller att följa folksamlingen på instagram. 

Kategorier
Aktuellt Kulturkoll Lyrikkoll

Rosor är röda, violer är blå…

Det går i vågor, mitt lyrikläsande. Förra året blev det en del då jag utmanade mig att läsa fler diktsamlingar eftersom jag kände att jag saknade det. I år har det i ärlighetens namn inte blivit mer än rim och ramsor av typen “Halsen rapar hjärtat slår: rim för 0-100 år!” av Emma och Lisen Adbåge. Visserligen rasande bra och roligt att upptäcka nya och gamla dikter och verser tillsammans med de små, men det ger ändå inte riktigt samma upplevelse som t ex “Sus” av Agnes Gerner gjorde förra året.

En bok som faktiskt lyckats med konststycket att röra både mig och barnen är dock “Du: dikter för nyfödingar” av Stina Wirsén. Vilke pärla! En stor och maffig bok med 19 korta dikter på ark som alla går att riva ut och hänga på väggen. Även den läste jag förra året och även om den i ärlighetens namn riktar sig till föräldrar så tyckte sonen om att lyssna på när jag läste ur den. Jag valde dock se som handlade om kärlek och inte såriga bröstvårtor t ex..

Kärlek är ju också ett ständigt återkommande tema. Faktum är att den allra första diktsamling jag läste som barn var en röd norpad bok ur mammas bokhylla som hette just Kärleksdikter. Där upptäckte mellanstadie-jag namn som Kristina Lugn, Sandro Key-Åberg och Nils Ferlin. Jag läste Edith Södergran och Karin Boye. Inte visste jag då att jag försansade mig min egen litterära kanon. De dikter som jag skulle komma att jämföra med. Förmodligen förstod jag inte ens hälften men tyckte att det lät vackert. Och det i kombnation med att jag började plöja igenom “The Golden Treasury of english verse” ett par år senare när engelskan kom ikapp gjorde förmodligen mig till den läsare jag sedan blev. Dikter, korta dikter, gärna med ett kärnfullt budskap, en känsla. Det måste ju vara ett av de bästa säten att språkträna på. Dessutom kan en enda liten kort text innehålla så mycket känslor och ge en sådan läsupplevelse. Därför är det ju extra roligt att det verkar satsas på lyrik för unga nu också. Jag tänker inte bara på “Berör och förstör -dikter för unga”, som ju Linda också skriver om utan även på “Min syster är ett spöke och andra dikter” av Lena Sjöberg som släpps i dagarna. Den ser jag verkligen fram emot att läsa. Och kanske att lyrik för yngre även blir min ingång för att hitta tillbaka till min egen lyrikläsning igen.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

August, August, August

Det känns som ett återkommande mantra varje år det är dags för Augustprisutdelningen, att diskutera huruvida barnbokskategorin borde delas upp i flera delar. Vad tycker ni? Jag är definitivt för men inser också att det inte kommer att hända de närmaste åren i alla fall.

Jag brukar inte intressera mig nämnvärt för de andra två kategorierna. Det brukar bara vara någon av de skönlitterära i vuxenklassen och ett par av de nominerade till fackbokspriset som är intressanta för min del. Så även i år. Barnbokskategorin däremot, insåg jag att jag faktiskt läst alla de nominerade i. Och även om det var hård konkurrens i år så är jag glad över att min girl crush nummer 1, Emma Adbåge, vann med “Gropen” som både jag och min son älskar. Nu är det kanske inte min favorit böand hennes böcker, men definitivit en av de bättre. Fast det säger ju inte så mycket då hennes lägstanivå är FREAKING AMAZING! Som sagt, girl crush.

Gropen handlar om ett hål i marken i närheten av en skola. Ett sådant där ställe som barnen älskar att gå till och låta fantasin flöda. De vuxna är däremot skeptiska och tycker att det verkar farligt. Vilket det säkert är också. Men vad bryr man sig om det när man är 7 år och ser en hel borg/affär/ sagovärld/sjöjungfrustad/tågstation/mysig koja osv framför sig. Och trots att vuxenvärlden bekämpar deras lekar så hittar de sätt. Verkligen välförtjänt pris, även om jag höll ganska hårt på Jenny Jägerfeld i år också.

Det är nämligen inte ofta en mellanåldersbok kniper åt sig en plats bland de nominerade, eller för den delen faktiskt vinner. Dessutom var “Comedy Queen” helt briljant! Faktiskt. Bara Jenny Jägerfeld kan ta sig an så svåra ämnen som sorg och dödsångest med humor och göra det så himla mänskligt.

Övriga nominerade då? Ja, där finns flera favoriter. “Hemma hos Harald Henriksson” av Uje Brandelius & Clara Dackenberg är en bilderbok som handlar om klass utan att vara så uttalad. Jag älskar hur bilderna berättar en historia och texten en annan utan att för den delen säga emot varandra. Det gav upphov till många samtal här hemma om hur barnen känner varandra egentligen och om detvar rätt att ta den där transformersfiguren egentligen. Jag ska villigt erkänna att min pojke badar i leksaker då jag själv inte hade det superfett som barn. De flesta av hans kompisar gör det inte dock, och jag vill verkligen att han ska förstå att inte alla kan få allt de pekar då. Inte han heller.

“Regn” av Anders Holmer är en fin bilderbok men personligen hade jag nog kunnat tänka mig någon annan bok på den här platsen.

“Rymlingarna” av Ulf Stark och Kitty Crowter börjae vi läsa här hemma som nattningsbok men efter halva boken ungefär så hittade sonen en bok om robotar som tog all uppmärksamhet. Tursamt nog. Jag fortsatte läsa men hade ju förstått vart åt det barkade. EN oerhört fin men sorglig berättelse och min son är lika känslig som jag. Jag vet hur mycket han hade gråtit och ältat det här slutet i dagar. Ibland kan man ta det, just nu är inte rätt läge. Historien handlar om en pojke, Lill-Gottfrid, som tar med sin farfar på rymmen till sommarstugan en sista gång. GUd, jag börjar lipa bara jag tänker på det. Fy 17.

“Vi kommer snart hem igen” av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting är årets grafiska roman. Det har ju skrivits spaltmeter om förintelsen och överlevande har fått dela med sig av sina berättelser många gånger tidigare. Detta är inte en bok som sticker ut jättemycket i den genren, men med det sagt så gråter jag och mår illa ändå när jag läser den. Det är verkligen historier som bör upprepas om och om igen och aldrig slits de ut för det. aldrig kommer vi att bli blasé över vd som hände. Hoppas jag i alla fall. Trots att hitorierna är oerhört engagerande så tyckte jag ändå att det var rätt att inte denna bok knep priset i slutändan. Det var flera andra jag hade på listan före den här.

Nå, summan av julkardemumman är ändå att jag tyckte att det var en värdig vinnare i år, även om jag gärna hade sett Comedy Queen på den platsen också. Vad tänker ni? Hade ni någon annan favorit? Någon som borde ha blivit nominerad men som glömdes bort?


Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Lyrikkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 48 2018

Idag är det så sent i november man kan komma, den allra sista dagen innan vi kliver in i december med alla dess ljus. Det kan vi behöva just nu, lite ljus. Här hittar du våra försök att tända läsljus från veckan som gick, klicka på länkarna för att läsa recensioner på våra bloggar:

Alfons och soldatpappan av Gunilla Bergström (Anna)

Comedy queen av Jenny Jägerfeld (Carolina)

En högre rättvisa av Hjorth/Rosenfeldt (Anna)

En högre rättvisa av Hjorth/Rosenfeldt (Linda)

En shtetl i Stockholm av Kenneth Hermele (Anna)

Gropen av Emma AdBåge (Linda)

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson (Linda)

Midsommarbrud av Elisabeth Östnäs (Anna)

Min bästis målvakten av Maria Parr (Carolina)

Regn av Anders Holmer (Linda)

Rymlingarna av Ulf Stark och Kitty Crowther (Linda)

Som sparv som örn av Per Nilsson (Helena)

Three Parts Dead av Max Gladstone (Carolina)

Vad jag saknades här av Jila Mossaed (Helena)

Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting (Helena)

Vänförfrågan av Laura Marshall (Lotta)

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Kulturkollo recenserar v 47 2018

 

 

Det tar aldrig slut heter veckans tema, men det stämmer ju faktiskt inte: vardagarna denna vecka är snart slut. Om du vill läsa vad vi har recenserat under veckan kan du klicka dig vidare på länkarna nedan, kanske där finns början på en karriär (och förhoppningsvis inte slutet).

Dom som bestämmer av Lisen Adbåge (Linda)

Familjen i huset bredvid av Sally Hepworth (Linda)

Forging the Darksword av Margaret Weis & Tracy Hickman (Carolina)

Gropen av Emma Adbåge (Anna)

Hantverkaren av Sharon Bolton (Helena)

Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg (Linda)

Isdrottningen av Mårten Melin (Carolina)

Jag hatar kaniner och blommor och barn av Per Nilsson och Lisen Adbåge (Linda)

Mörkret av Ragnar Jónasson (Anna)

Regn av Anders Holmer (Linda)

Skendöda av Louise Boije af Gennäs (Anna)

Strandcafeet av Lucy Diamond (Helena)

Vaggvisa av Leïla Slimani (Anna)

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 46

Denna vecka biter vi i det sura äpplet och pratar bitterhet på Kulturkollo. Vresiga och buttra karaktärer hittar vi mer eller mindre i nästan alla böcker men kanske det märks extra tydligt i denna veckas bokhög? Surfa gärna in på våra respektive bloggar och kolla in veckans recensioner.

Allt eller inget av Simona Ahrnstedt (Lotta)

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru (Ulrica)

Den förskräckliga historien om lilla Hon av Lena Ollmark & Per Gustavsson (Anna)

Den röda adressboken av Sofia Lundberg (Anna)

Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn (Ulrica)

De utstötta av Elly Griffiths (Carolina)

Dumma Teckning av Johanna Thydell och Emma Adbåge (Anna)

Fejk av E. Lockhart (Fanny)

Godsgrave (The Nevernight Chronicle 2) av Jay Kristoff (Carolina)

Innan floden tar oss av Helena Thorfinn (Ulrica)

Just nu är jag här av Isabelle Ståhl (Ulrica)

Kärlekskungen av Marc Eastmond (Ulrica)

Layers av Ursula Poznanski (Carolina)

Mango och Bambang: Absolut ingen gris av Polly Faber (Ulrica)

Saker ingen ser av Anna Ahlund (Fanny)

Sköldpaddor hela vägen ner av John Green (Anna)

Som James Dean fast snyggare av Niclas Christoffer (Ulrica)

Spökflickans hemlighet av Ann Olerot (Ulrica)

Ta mig härifrån av Emma Ahlqvist (Helena)

The One That Got Away av Melissa Pimentel (Lotta)

Verarnas drottning av Joseph A. Davis (Ulrica)

Kategorier
Barnbokskoll

Att nå ut med sitt budskap

Linda
Den här veckan lyfter vi fram författare, illustratörer, böcker och förlag som kanske inte får så mycket uppmärksamhet. De är otroligt viktiga, men mitt inlägg kommer istället handla om författare, illustratörer, böcker och förlag som får en massa uppmärksamhet och utnyttjar denna till att föra fram ett vettigt och normkritiskt budskap.  På topplistorna eller på nomineringslistorna, men bortom normen. Om våra barn ska få en chans att utvecklas till öppna och toleranta individer är det också viktigt hur storsäljarna ser ut. De små förlagen tar ofta stort ansvar, men jättarna måste också bidra. Vi behöver inte fler tjejtjusare eller bråkiga småbröder, inte heller flickor som “bara” är söta och definitivt inte bara heteronormativa kärnfamiljer. Nu ser utgivningen från de stora förlagen inte bara ut så, inte längre. Faktiskt har det blivit mer mångfald bland böcker för barn bara de senaste åren, men när jag surfar runt bland internetbokhandlarnas topplistor är det ändå få udda böcker som verkar sälja bra. Tur då att även andra böcker ges ut av de som faktiskt har förutsättningar att nå många. Böcker som kan leda till viktiga samtal om viktiga ämnen.

Kategorier
Barnbokskoll

Dagens kulturkollotips: 3 bra högläsningsböcker

carolina-top

Idag vill jag helt enkelt tipsa om tre riktigt bra högläsningsböcker. Jag har ett antal favoriter som jag alltid kollar om de finns inne när lärare eller andra låntagare kommer in till biblioteket där jag jobbar och frågar efter högläsningstips. Två av dessa hör till dem – den tredje är helt ny men kommer säkert att vara ett av de där säkra korten framöver.

(Om högläsning har jag annars mycket att säga, och har skrivit massor om hur bra jag tycker det är. Här hittar du ett samlingsinlägg med länkar.)

jag-ar-jag

Jag är jag (Emma Adbåge) handlar om Mickan som är åtta år och går i andra klass. Korta kapitel, roligt och fundersamt, om sånt som åttaåringar gör i skolan och hemma, vad de tänker på eller vad de är rädda för… mycket igenkänning för barn i samma ålder!

Kategorier
Barnbokskoll

Carolina listar några fantastiska högläsningsböcker för lite större barn

carolina-top

Att be mig om några högläsningstips är lite vanskligt – risken finns att jag inte kan sluta. Står jag dessutom i något lämpligt bibliotek lastar jag gärna på den som frågar bok efter bok efter bok (”Ta allihop! läs lite här och lite där, börjorna och bilderna, och bestäm sedan tillsammans vilken ni ska läsa högt. Eller ha en omröstning!”)

Här kommer några förslag på högläsning för lite större barn – sisådär från sju år och uppåt? Det är saker att känna igen sig i, eller saker att fnissa tillsammans åt, eller må bra av:

Brune av Håkon Øvreås – åh, kluriga Brune som ju egentligen heter Rune men som blir superhjälten Brune om nätterna. Tillsammans med Svartle (som också har en egen bok) och Blåse (som jag hoppas ska få en egen bok) gör han de där sakerna han kanske inte riktigt skulle göra om han bara vore Rune.

Kategorier
Barnbokskoll Ungdomsbokskoll

Barnbokshyllornas säkraste kort

carolina-top

Jag jobbar som barn- och skolbibliotekarie, och försöker alltså varje dag att få just det barnet att  hitta den där boken som drar in dem i en annan värld och förstå böckernas magi. Visst håller jag många bokprat inför hela skolklasser, där jag pratar om bokhögar som innehåller helt nyutkomna böcker blandat med äldre finingar, lättläst och svårare i en salig blandning. Men utöver bokpraten har jag de där samtalen med barnen ute bland hyllorna, där uppdraget är att hitta den där boken.

Det kan vara storläsarna, de där jag har känt sedan de började förskoleklass och som jag vet precis vad de kommer att tycka om. De är förstås lättast. (“Carolina, jag behöver en bok! Vad har du till mig?”) Dem kan jag trycka nya böcker i händerna på, eller lite ovanliga böcker (jag vet att du kommer att gilla den här!), eller helt enkelt böcker i samma stil som dem de redan läst. De lånar, och läser och vill ständigt ha mer.