Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll

Dagens namn: Alfons

Ja, hör ni, jag försökte verkligen associera till något annat men det går ju inte. Det finns ju bara en Alfons liksom. Dessutom är det en kille som dyker upp så gott som dagligen hemma hos oss på något sätt. Alfons Åberg, visst är det konstigt att han funkar precis lika bra idag som för 35 år sedan när jag var liten. Mina barn ÄLSKAR Alfons och har gjort i många år. Desstom är det konstiga med Alfons att jag som vuxen inte tröttnar heller. Vi lyssnar på ljudböcker, läser sagor, ser film, ibland pekböcker och nu senast har vi tittat igenom “Börja skolan med Alfons Åberg“. En bok som känns självklar att den borde finnas då mååånga barn har läst “Bus-Alfons” för att lugna nerverna innan skolstart.Börja skolan med Alfons Åberg (inbunden)

Bakom Alfons : Gunilla Bergström in på livet (inbunden)Det finns oändligt med sidoprylar om Alfons. Förutom dockor och bubbelbad så är det pysselböcker, lära sig räkna böcker osv men det vi gillar bäst är ändå de vanliga sagorna. De tröttnar vi inte på, till skillnad från Kompisböcker och Kalasböcker och annat, som visserligen är kul, men som kanske inte varar så länge ändå.

I våras kom boken om Gunilla Bergström, som jag inte har läst men är väldigt nyfiken på. Jag brukar inte läsa biografier men det är något fascinerande med någon som lyckas få så stort utrymme i andra människors liv som hon ändå har fått med Alfons-böckerna.

Om jag var tvungen att välja en Alfons-favorit så skulle det bli himla svårt men jag får nog gå tillbaka till min egen barndom. Det var framför allt tre böcker jag gillade. Dels var det “Bara knyt, Alfons“, som föranledde ett garnkaos där hemma som jag minns äni denna dag. Tänk er Mission impossible. Sedan var det även “Lycklige Alfons Åberg“. Förmdligen för att jag verkligen älskade julen och kände just precis sådär själv. Att det var suuupertråkigt när julen var slut. Sist har vi “Vad sa pappa Åberg“. Som jag skrattade om och om igen åt långkalsongerna i frysen och vanlijglassen som droppade från hyllan i garderobern. Det jag gillade allra, allra mest är dock något som jag har med mig än idag. Det var det där att Alfons kröp in i garderoben med en banan och en bok och satte sig i sitt allra egna hemliga lilla rum, som en koja, och läse i fred. Tänk att jag tyckte et såg så mysigt ut redan som liten. Och att det inte alltid är det man tror som fastnar i minnet hos barn.

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Lyrikkoll

Jag ska banne mig rita själen och behovet av en vante

Våren och ljuset är på väg men i mitt liv är det ganska dystert just nu. Var finns de yllevantar som skyddar oss från själens frossa?

Själen rymmer så många känslor och ibland kan det vara svårt att sortera dem alla. I Michal Snunits underbara Själens fågel så kan både stora och små som behöver lite hjälp på traven med sorterandet, och öppnandet av lådorna med för den delen, få en handfast bild över innehållet. Boken börjar:

Djupt djupt inom oss finns själen.

Inne i själen,
mitt inne,
står en fågel på ett ben,
en fågel som heter Själens Fågel:
Den känner allt som vi känner.

Bilden här till vänster är gjord av en nioåring jag känner och visst kan det rymmas arg, stolt, glad, modig, ledsen och snällhet i själen. Och kanske går livet liksom lite enklare om man åker skateboard vägen fram?

 

En som på sjuttiotalet bestämde sig för att banne mig rita själen var Gunilla Bergström. Hennes utställning med samma namn kan man nu se på Akvarellmuseet i Skärhamn. 

Utställningen visar originalillustrationer till ett antal Alfonsböcker, filmen som är baserad på den allra första Alfonsboken: Godnatt Alfons Åberg och dessutom finns några små lekmiljöer för de allra minsta. Jag tyckte mycket om att se bilderna ur de välkända böckerna och som vuxen har jag alltid gillat den speciella collageteknik som Bergström använder. Tapeter, tidningar, lager på lager tilltalar mig nu men jag minns att jag som barn inte riktigt tycket att det var “fint”. Bildspråket tilltalade inte mig då men desto mer nu!

Bergström berättar i den inledande texten att hon hade en ambition att skildra barns vardag och barns inre före det yttre. Texterna är inte några humoristiska äventyrsberättelser utan de är förr frågor som är existentiella och som kan fungera för alla åldrar. Det är nog det som gör böckerna så älskade, man kan läsa dem på så många plan och både riktigt små och helt gamla kan få ut så mycket av dem. Det handlar om utanförskap. Rädslor. Utsatthet. Kamratskapets olika sidor. Familjelivets oväntade komplikationer. Lyckans universella principer. Det inre och det yttre. Det stora i det lilla. Bjuder här ett personligt bildspel från min utställningsupplevelse:

Stort tack till Gunilla Bergström som bestämde sig för att rita själen med alla dess olika lådor! Ibland kan man ju ändå önska sig att livet var som en vante – en sån där som är varm och go och där alla ryms. Det skulle kanske vara nog för att avhjälpa själens frossa!

 

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Alfons lekar och bästa bus

linje-ulrica

Böckerna om Alfons Åberg fyllde 45 år 2017 och han är still going strong. Födelsedagen firades med utgivning av några helt nya Alfons-sagoböcker och en del aktivitetsböcker. Och nu, precis lagom till “vabruari” kommer ytterligare två nya aktivitetsböcker inspirerade av Gunilla Bergströms klassiska barnbokskaraktär. Dels en bok om färg och form och så den här boken som heter Alfons lekar och bästa bus. Den innehåller förslag på tio inomhuslekar och bus som passar bra att ta till när det börjat bli långsamt hemma i sjukstuga. Här finns klassiska pyssel som garnbollar och trolldeg, men också tips på hur man till exempel kan fixa en linebanebrevlåda och göra skuggfigurer – en lek som man ju till och med kan göra i sängen om man är för krasslig för att vara uppe.

Jag fick den här precis boken när jag var på väg ut genom dörren för att åka iväg på en läshelg och ägna mig åt lite “vård av bokbloggare” så jag har inte hunnit testa den tillsammans med mina barn. Men jag kan se att här kommer att finnas fler saker som kommer att gå hem hos dem – inte minst busen! Här finns ett klipp som visar ett lyckat test av “osthyvelbuset”.

Alfons har också en hemsida där små sjuklingar kan hitta massor av skoj att upptäcka.

 

 

[box style=”rounded” border=”full”]Titel: Alfons lekar och bästa bus
Författare: Efter Gunilla Bergströms bokfigur
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2018[/box]

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Viktoria listar 2017

2017 har inte varit mitt bästa år då vi princip var varit sjuka nonstop sedan i januari. Dock inget värre än så, vilket jag verkligen är djupt tacksam över. Sjukorna har däremot hindrat oss från att göra så himla mycket, men ändå har jag många fina minnen från i år. Kulturkonsumtionen har blivit sporadisk, men antalet lästa pek- och bilderböcker har nått en all time high. 2017 var inte ett superbra år, men inte ett alltför dåligt heller.

Årets:

Bok: Har läst mindre än vanligt i år men älskade Sara Bergmark Elfgrens ”Norra Latin” t ex.

Barnbok: Fantastiska djur och var man hittar dem MED BILDER.

Faktabok: Experimentverkstan : små experiment och stora upptäckter av Robert Winston. Något oväntat måste jag säga att det här är den mest använda/lästa boken hemma hos oss i år. Vi fick den i julklapp förra året och i våras fick sonen ledigt en vecka från förskolan eftersom jag var föräldraledig, och sedan jobbade vi oss igenom nästan alla experiment i den här boken. Oerhört roligt, fantastiskt ansträngande.

Kokbok: Mest använd hemma hos mig har i alla fall varit Green Kitchen at home av David Frenkiel och Luise Vindahl. Fått en hel del tips som vi lyckats klämma in i vår vardag med tidsbrist och barn med extrem selektiv ätning.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Idag firar vi våra pappor

Linda

Det finns några klassiska pappor i kulturens värld. De som super eller på annat sätt skadar sig själva och sin familj, de som jobbar och har jobbet som sin identitet och så de som kanske vill väl, men är riktigt pinsamma och inte sällan korkade. Efter att ha funderat ganska länge på det här inlägget har jag konstaterat att de riktigt positiva pappaskildringarna faktiskt är få.

Här finns i alla fall några mer eller mindre klassiska (och hyfsat positiva) pappor:

Pappan som reser i väg på ett till synes hopplöst uppdrag (som kan följas på tv av alla, inklusive ungarna):

Klassikern är självklart Rockys son i Rocky IV där huvudpersonen i en avgörande match mot ryske Ivan Drago blir utbuad och nästan sönderslagen för att sedan vinna och få stående ovationer från alla före detta fiender. Sonen följer det hela på tv och får en hälsning.

Även i Geostorm  som går på bio just nu reser en pappa långt bort, faktiskt ända ut i rymden för att rädda världen från undergång. Hans dotter följer det hela på nyheterna och hoppas att fadern inte ska svika henne ännu en gång. Förutom denna självklara hjälter har filmen faktiskt tre riktigt viktiga kvinnliga hjältar. Även om den inte uppfyller Bechdeltestet och inte heller Kulturkollotestet (lite för mycket ryggdunk vid de få kramarna)

Pappan som blir en bättre man: De är ganska många de här papporna trots allt. De som är riktiga skitstövlar, men som hittar ett sätt att finnas där till slut. Mikael Nyqvist skildrar en sådan pappa i Tillsammans och Dustin Hoffman spelar i Kramer mot Kramer en pappa som tidigare jobbat bort all tid och nu står ensam med sin son. Han förändras helt klart till det bättre.

Pappan som är sådär lite härligt galen: Phil Dunphy i Modern Family älskar att dra dåliga skämt och är sådär lagom korkat som en tv-seriepappa gärna ska vara. Oftast förlåter jag honom, men ibland blir han lite väl pinsam.

Pappan som vill väl, men som är ganska så pinsam: Agnes pappa i Fucking Åmål vill verkligen väl när han berättar för sin dotter att tonåren verkligen är hemsk, men att det kommer att bli bättre när hon blir vuxen. Självklart vill hon ha vänner just precis nu, inte om hundra år.

Och pappan som helt gått över gränsen: Sunes pappa Rudolf är verkligen så galen och så pinsam att jag nästan måste blunda, speciellt i Morgan Allings version. I Sune i Grekland när de åker på All Inclusive och Rudolf skriver upp allt familjen äter och gör för att vara säker på att han “tjänar” pengar mår jag nästan dåligt.

Pappor som inte syns så mycket, men som finns där ändå: Alfons Åbergs pappa är väl en typiskt sådan pappa. Han verkar vara hemma den mesta tiden, jobbar ibland, men sitter annars helst med sin pipa och sin tidning. Trygg på många sätt, men kanske inte världens roligaste. Bara ibland. Tydligen heter han Bertil och i en av de senare böckerna framgår det att han är 36 år gammal. Lastgammal alltså.

Även papporna i Astrid Lindgrens böcker är ganska osynliga, men ändå trevliga och mjuka män när de väl dyker upp. Min favorit är nog Lottas pappa och bäst gillar jag honom när han spelas av Claes Malmberg i filmen från 1992. När han kommer blir allt lite extra trevligt.

Den otippade fadersgestalten: Alla män som tar hand om barn är inte deras biologiska pappor, men det kan funka bra ändå, även om vissa fadersgestalter är mer ovanliga än andra. Léon i filmen med samma namn är en hitman som blir någon slags fadersfigur för en ganska härdad flicka. Jean Reno gör ett fantastiskt porträtt av en man som är mer komplex än man först tror.

Ett par sura gubbar som faktiskt lyckas ta hand om barn ganska bra är Tom Oakley som i Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian tar hand om Will, en pojke som tidigare behandlats riktigt illa och Yngve Johansson i Den bästa sommaren som minst sagt motvilligt låter ett syskonpar bo hos honom en sommar. Båda dessa buttra män hittar sig själva, eller i alla fall trevligare versioner av sig själva, när barnen tinar deras hjärtan.

 

Photo by Guillaume de Germain on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll

Mitt år 1975

helena-top

Fotografiet fångade det exakta ögonblicket innan mina kära syskon kom på att det här med en lillasyster var ju inte alls kul…

En vecka in på det nya året, på dagen exakt, kom lilla jag till världen. Året var 1975 och just detta år utsåg FN till Kvinnornas år. Jag säger inte att det verkligen ÄR så men sannolikt kan dessa två världsnyheter naturligtvis sammankopplas(!). Samma år invigdes Kulturhuset i Borås (finns det kvar?) och Karl-Bertil Jonssons julafton sändes för första gången på svensk TV. 1975 var också året då Sveriges riksdag införde litteraturstödet och Iron Maiden bildades (som för övrigt var det första internationella band jag såg på konsert den 1 oktober 1988).

Över till litteraturåret 1975! Eugenio Montale från Italien fick Nobels litteraturpris (sorry, never heard of him!).

Nya böcker detta år var bland annat:

Klas Östergren debuterar med AttilaJag har faktiskt inte läst något av Östergren. Kanske bör åtgärdas, eller?

Raska på, Alfons Åberg av Gunilla Bergström: 1979 filmatiserades böckerna om Alfons och i ärlighetens namn minns jag TV-serien snarare än böckerna.

Ann-Charlotte Alvenfors debuterar med Sparvöga. Jag har inte läst boken, men älskade filmatiseringen av den (TV-serie i SVT 1989) där Marie Fredriksson skrev och sjöng ledmotivet.

Imre Kertész gav ut sin Mannen utan öde, som trots att Kertész själv satt i koncentrationsläger, inte är självbiografisk. Boken filmatiserades 2005.

Under tidigt åttiotal gick Shogun på TV:n. Hela familjen satt bänkad framför apparaten förutom jag, som ansågs vara allt för ung. Tyst som en mus kröp jag in och gömde mig under bordet för att i nästa sekund se en halshuggning i närbild. Omskakande var bara förnamnet. Boken skrevs av James Clavell och kom ut samma år som jag föddes.

I bästa bokslukarålder, si så där runt nio år gammal kastade jag mig handlöst och aningslöst över en Stephen Kingbok. Jag minns inte riktigt vilken. Den iskalla skräcken omslöt mig och jag vågade knappt andas. Till sist fick jag nog och i mitten av boken kastade jag den ifrån mig och kom mig inte för att läsa en King-bok förrän vuxen ålder (typ för två år sedan). Hur som haver 1975 kom hans Staden som försvann.

Förutom utgivningsåret har de alla gemensamt att undertecknad inte har läst någon av dem, men tydligen har hon sett flertalet filmatiseringar.