Mitt år 1975

helena-top

Fotografiet fångade det exakta ögonblicket innan mina kära syskon kom på att det här med en lillasyster var ju inte alls kul…

En vecka in på det nya året, på dagen exakt, kom lilla jag till världen. Året var 1975 och just detta år utsåg FN till Kvinnornas år. Jag säger inte att det verkligen ÄR så men sannolikt kan dessa två världsnyheter naturligtvis sammankopplas(!). Samma år invigdes Kulturhuset i Borås (finns det kvar?) och Karl-Bertil Jonssons julafton sändes för första gången på svensk TV. 1975 var också året då Sveriges riksdag införde litteraturstödet och Iron Maiden bildades (som för övrigt var det första internationella band jag såg på konsert den 1 oktober 1988).

Över till litteraturåret 1975! Eugenio Montale från Italien fick Nobels litteraturpris (sorry, never heard of him!).

Nya böcker detta år var bland annat:

Klas Östergren debuterar med AttilaJag har faktiskt inte läst något av Östergren. Kanske bör åtgärdas, eller?

Raska på, Alfons Åberg av Gunilla Bergström: 1979 filmatiserades böckerna om Alfons och i ärlighetens namn minns jag TV-serien snarare än böckerna.

Ann-Charlotte Alvenfors debuterar med Sparvöga. Jag har inte läst boken, men älskade filmatiseringen av den (TV-serie i SVT 1989) där Marie Fredriksson skrev och sjöng ledmotivet.

Imre Kertész gav ut sin Mannen utan öde, som trots att Kertész själv satt i koncentrationsläger, inte är självbiografisk. Boken filmatiserades 2005.

Under tidigt åttiotal gick Shogun på TV:n. Hela familjen satt bänkad framför apparaten förutom jag, som ansågs vara allt för ung. Tyst som en mus kröp jag in och gömde mig under bordet för att i nästa sekund se en halshuggning i närbild. Omskakande var bara förnamnet. Boken skrevs av James Clavell och kom ut samma år som jag föddes.

I bästa bokslukarålder, si så där runt nio år gammal kastade jag mig handlöst och aningslöst över en Stephen Kingbok. Jag minns inte riktigt vilken. Den iskalla skräcken omslöt mig och jag vågade knappt andas. Till sist fick jag nog och i mitten av boken kastade jag den ifrån mig och kom mig inte för att läsa en King-bok förrän vuxen ålder (typ för två år sedan). Hur som haver 1975 kom hans Staden som försvann.

Förutom utgivningsåret har de alla gemensamt att undertecknad inte har läst någon av dem, men tydligen har hon sett flertalet filmatiseringar.

4 comments
  1. Åh, Shogun! Så bra den serien var! Och boken! Jag hade en Clavell-tid i mitt liv när jag plöjde alla hans tegelstenar.
    Och “Staden som försvann” är en av mina King-favoriter. Jag gillar mest den där perioden, det han skrev i början och in på 80-talet.

    1. Alltså jag har haft ett komplicerat förhållande till King sedan dess, men förstår att många andra gillar.

  2. Urkul idé till inlägg och ett intressant! (: Och jag är storasyster och kan bekräfta det du skriver i början. Jag var sååå glad över lillasyster tills jag insåg att hon varken kunde prata eller leka och tyckte hon endast sov/skrek/åt… ;p (; (Sedan var det jobbigt när hon kunde prata och gå.)

    1. Det var roligt att skriva inlägget och göra research. Idén tog jag från Lyran, som jag tror har hämtat den från Bokmania.

Comments are closed.