Två små tomtebloss lyser på min bild som får avsluta årets listfest här inne på Kulturkollo. Man får glädja sig åt, och träna sig på att uppskatta, de små gnistor av ljus som glimtar till i ett annars ganska kompakt mörker. Ljusglimtar har absolut läsandet stått för under året för mig och som alltid så är det litteraturen och litteraturevenemang som dominerar min lista. Som är låååång …
Jonathan Safran Foers nya roman Här är jag är en tegelsten som gör allt det där som en bra roman skall göra. Den underhåller, ifrågasätter och speglar samtidens allra svåraste frågor. Här är jag, det säger Abraham i moseboken när Gud ber honom offra sin son, Här är jag, det säger Moses när han tar emot stentavlorna med de tio buden och det finns en religiös fond genom hela romanen. Foer ställer oss frågan “när och för vem skulle du förutsättningslöst ställa upp”?
Bered er alla på att stiga in i en roman som skulle kunna vara en Woody Allen-film, det är en dialogburen text och det pratas och pratas och pratas så att man närmast blir matt. Trots de många enradingarna som levereras á la sitcom så finns där en mycket allvarlig och djupt existentiell grundton i den här romanen. Det handlar om den den judiska identiteten, konflikten Israel/Palestina och behovet att på nytt definiera vem är jag. Hur ska jag kunna förvalta det jag fått att vårda?
Snart kommer Safran Foer till Sverige och då kan man lyssna till honom den 19 augusti i Göteborg och den 21 augusti i Stockholm. Säkert kommer det en hel del att läsa om hans författarskap på kultursidorna också om man är sugen på att veta mer om både roman och författare. Det kan nog vara så att man antingen gillar romanen väldigt mycket eller inte gillar alls, för mig var det här perfekt sommarläsning! 
Den här veckan är det bling bling, glitter och glamour – några av oss lever ut och slänger konfetti var de än går, andra av oss går med “propp och kåpa” och förnekar hela eurovision. Hur som haver – oavsett så brakar det loss under morgondagen. På våra egna bloggar har vi dock recenserat böcker som vanligt.
Blybröllop av Sara Paborn (Carolina)
Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan (Ulrica)
Den mörkaste delen av skogen av Holly Black (Carolina)
Här är jag av Jonathan Safran Foer (Anna)
Lång väg hem av Eva Dolan (Linda)
Mannen mellan väggarna av Emma Ångström (Anna)
Orkidébarnet av Charlotta Lagerberg-Thunes (Ulrica)
Sixth of the Dusk av Brandon Sanderson (Carolina)
Synd av Elin Lucassi (Linda)
The Chalk Pit av Elly Griffiths (Linda)
The governess affair av Courtney Milan (Helena)
Vända världen rätt av Jennifer Niven (Helena)
Jag ser nazister marschera på gatorna i Falun, jag tittar på The Handmaid’s Tale och mår fysiskt dåligt av det totalitära och förnedrande samhället som skildras där, jag läser De kommer att drunkna i sina mödrars tårar och blir rädd för det framtida samhälle som jag möter. Tundraflickan berättar om förvar av oliktänkande, omprogrammering av muslimer och terroristdåd mitt i Göteborg. Den sortens samhälle som vi kanske faktiskt är på väg emot om vi inte lyssnar på Johannes Anyuru, Amos Oz och alla andra som förespråkar samförståndets och samexistensens väg?
Historien borde lära oss, jag läser just nu Bandis noveller samlade i Anklagelsen som är utsmugglade inifrån ett stängt Nordkorea samtidigt läser jag Jag är här av Jonathan Safran Foer som utforskar den judiska identiteten utifrån ett amerikansk perspektiv. Gemensamt för de två mycket olika texterna är att det finns ett starkt behov av att få finnas, att få göra sina erfarenheter och sin röst hörd.
Ska man då få säga vad man vill? Den frågan möter jag ganska ofta i mitt yrke som lärare för ungdomar och mitt svar liknar en gammaldags skivspelare som hängt upp sig i ett hack i skivan:
– Jo, du får tänka precis vad du vill men du får inte säga eller göra något som kan kränka och göra din kompis ledsen.
Och ska man leva efter den enkla devisen så blir det här med Nya Tider på bokmässan ganska komplext. Å ena sidan så är det viktigt att samtala med varandra, å andra sidan så ska ingen behöva känna sig diskriminerad och rädd när de besöker mässan. Lena Andersson och America Vera Zavala får i det här inlägget representera två olika åsikter och det faktum att 127 författare hotar att bojkotta mässan är en stark signal. Å ena sidan, å andra sidan.
Yttrandefrihetens svåra balansgång tycker jag att man får så väl belyst i Niklas Orrenius Skotten i Köpenhamn där han har tydliga ambitioner att försöka sätta saker i sammanhang, ifrågasätta och få den som läser att börja tänka själv.
Ursprungsidén var att vi skulle bidra med två favoritböcker var till vår lista över favoritlitteratur om andra världskriget. Vi konstaterade dock snabbt: – Bara två? Hur ska man kunna välja ut två titlar av allt bra man läst som har andra världkriget som tema? Det går ju inte. Vi måste ha 70 eftersom det är 70 år sedan krigsslutet.
Jo men så blev det. Här tipsar kulturkollos redaktion om sina absoluta favoriter. I bokstavsordning – någon ordning får det vara.
Adams arv av Astrid Rosenfeld
Albert Speer och sanningen av Gitta Sereny
All The Light We Cannot See av Anthony Doerr (kommer på svenska i oktober som Ljuset vi inte ser)
Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen
Allt är upplyst av Jonathan Safran Foer
Anne Franks dagbok av Anne Frank
Boktjuven av Markus Zusak
Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson
Burma boy av Biyi Bandele
Charlotte Gray av Sebastian Faulks
De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg
De utvalda av Steve Sem-Sandberg
De välvilliga av Jonathan Littell
Den engelske patienten av Michael Ondaatje
Den fantastiska historien om katten som försvann av Michael Morpurgo
Det stora huset av Nicole Krauss
Dora Bruder av Patrick Modiano
En ö i havet av Annika Thor
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
Flykten av Rudolf Vrba
God natt Mister Tom av Michelle Magorian
Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer
Himlen i Bay city av Catherine Mavrikakis
Historien av Elsa Morante
Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford
Hungerns visa av J-M G Le Clézio
Hägring 38 av Kjell Westö
Högläsaren av Berhard Schlink
I skuggan av min bror av Uwe Timm
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
Jag är den siste juden av Chil Rajchman
Kanonerna på Navarone av Alistair MacLean
Kapten Corellis mandolin av Louis de Berniéres
Kattbergen av Sabina Janesch
Kodnamn Verity av Elizabeth Wein
Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj
Kärlekens arkitekt av Emilio Caldéron
Liv efter liv av Kate Atkinson
Mannen med sälgpiporna av Nevil Shute
Mannen utan öde av Imre Kertész
Maus av Art Spiegelman
Med förintelsen i bagaget av Zioma Zubicky
Midaqqgränden av Naguib Mahfouz
Mississippi av Hillary Jordan
Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson
Moment 22 av Joseph Heller
Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters
Nattvakten av Sarah Waters
Ninas resa av Lena Einhorn
När duvorna försvann av Sofi Oksanen
När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka
Obruten av Laura Hillenbrand
Och i Wienerwald strår träden kvar av Elisabeth Åsbrink
Om du får det här brevet av Sarah Blake
Om inte nu så när av Annika Thor
Pojken i randig pyjamas av John Boyne
Pojken som överlevde Förintelsen av Thomas Buergenthal
Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay
Simon och ekarna av Marianne Fredriksson
Slakthus 5 av Kurt Vonnegut
Sofia Z – 4515 av Taikon, Lundgren och Eriksson
Storm över Frankrike av Irène Nèmirovsky
Strimmor av hopp av Ruth Sepetys
Timme noll av Lotta Lundberg
Tjuvarnas stad av David Benioff
Upptäckten av currywursten av Uwe Timm
Varför kom du inte före kriget av Lizzie Doron
Världens vinter av Ken Follett
Är detta en människa? av Primo Levi
Ön i Fågelgatan av Uri Orlev
Vissa upplevelser tar aldrig slut, vissa sekunder etsar sig fast för evigt och vissa saker får inte glömmas. Förintelsen och andra världskriget är naturligtvis en sådan oglömbar tid. Och visst är det väl därför de är så ständigt närvarande i kulturen än idag?
När Miriam som heter Malika konfronteras med sitt förflutna i Jag heter inte Miriam blir detta hjärtskärande tydligt. För att hon inte kan leva med den hon en gång var och det som hände samtidigt som hon omöjligt kan förtränga det på riktigt och åter bli och förbli en hel människa. I Extremt högt och otroligt nära löper historien om förintelse, död och överlevnad i det förgångna parallellt med Oscars upplevelse av världen efter elfte september. Helena i Varför kom du inte före kriget försöker förstå sin mamma och vad kriget gjorde med henne. Och i Himlen i Bay city flyttar spöket av det förgångna in i källaren. Som en ständig påminnelse om att ingenting någonsin tar slut.