Fotograf: Jerker Andersson
Hej Eija Hetekivi Olsson!
Underbart att du vill ta dig tid med en mejlintervju. Hoppla, nu kan jag nästan inte ens använda ordet härligt eller underbart i konversationen med dig efter att ha läst dina romaner Ingenbarnsland och Miira. Det är ju ord som Miira skulle ogilla skarpt. Nästan lika mycket som fika. Vad är det i de här orden som Miira reagerar på?
Ordet fika är en klassmarkör för Miira. Mental markör: Vem fan fikar? Och materiell markör: Vem har ens råd att fika?
I hennes värld fikar ingen, i varje fall inte ute på stan eller på kostsamma kaféer. I den har människor svårt att få månaderna att gå runt, att få pengarna att räcka till. Många saknar mat för dagen. Orden hon reagerar på representerar en medelklass som hon krockar med på alla sätt, även språkligt.
Ordet härligt är inte en sådan markör, det kan la vara härligt i Miiras värld med, och ordet underbart går att tuffa till: Dunderbart 😉
I din roman så spelar språk och makten som det ligger i att behärska olika sätt att uttrycka sig som ett tema. Miira har en språkbegåvning som få och när hon saknar ett ord så uppfinner hon helt enkelt ett nytt. Tvärtomtänka, värdigfullare och bestämmarsidan är några som är så självklara när man läser din roman så jag måste fråga. Är det ord som du hört och använt eller är det helt nyskapade ord för den här romanen?
Idag är dagen då USA går till val och det känns på något sätt som att hela jordklotet stannar upp en stund och håller andan. Veckans tema på bloggen är ”makt och vanmakt” och utmaningen blir att tipsa oss om en film eller bok där en människa med makt berättar sin historia, blir ifrågasatt eller kanske hyllad. Nutida eller historisk, fakta eller fiktion, valet är fritt.
