Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll

Just nu i maj

Eftersom det idag är första lördagen i månaden så är det dags för vår återkommande spaning: Just nu!

Häng gärna på och svara på er egna bloggar eller på Instagram, tagga oss så att vi hittar era svar.

 

Just nu läser jag Längs den lila linjen av Deepa Anappara
Just nu tittar jag på alla avsnitten av Sanditon på SVT Play 
Just nu lyssnar jag på Agnetas bok av Maria Gustavsdotter 
Just nu längtar jag overkligt mycket efter att spridningen av viruset, vars namn jag inte ens nämner, lugnar sig så att sommaren kan bli en helt vanlig sommar. Det skulle vara fint. 

 

 

Just nu läser jag Daisy Jones and the six av Taylor Jenkins Read. Den är trollbindande.
Just nu tittar jag på Sanditon och Good Omens.
Just nu lyssnar jag på vårfåglar!
Just nu längtar jag så evinnerligt efter lugn och ro och vanlighet. Och jordgubbar, oj vad jag längtar efter den där tiden när jag lever av jordgubbar allena!

 

 

Just nu läser jag tredje boken om janakippo: Sen for jag hem av Karin Smirnoff. Åh vad jag har längtat!
Just nu tittar vi på tredje säsongen av Westworld.
Just nu lyssnar jag på De vackraste av Karin Slaughter.
Just nu längtar jag efter samma som Helena: vanlighet. Och att klippa och färga håret. Och jordgubbar och rosé.

 

 

Just nu läser jag Agnetas bok av Maria Gustavsdotter. Älskar den här serien!
Just nu tittar jag på säsong två av After Life på Netflix – cynisk feelgood av och med Ricky Gervais.
Just nu längtar jag efter att världen ska bli som vanligt igen. Jag vill resa!

 

 

 

 

Just nu läser jag en massa böcker i en salig och ofokuserad blandning. If I Never Met You av Mahari McFarlane, Jag ser allt du gör av Annika Norlin, Roger och Rebecka av Karin Alfredsson, The Testaments av Margaret Atwood och Darktown av Thomas Mullen.
Just nu tittar jag på den australiensiska dramaserien Hemma igen på SVTPlay – drama, kärlek och snygga 50-talskläder!
Just nu längtar jag efter mina arbetskamrater. Det här med att jobba hemma börjar bli riktigt tråkigt nu.

 

Just nu läser jag alldeles för lite och alldeles för spretigt, men främst koncentrerar jag mig på Queenie av Candice Carty-Williams och Here comes the sun av Nicole Dennis-Benne. Båda är bra, men den senare utmanar med den jamaicanska engelskan.
Just nu tittar jag på tv-serien baserad på Normala människor av Sally Rooney. Jag har sett de sex första avsnitten och ÄLSKAR Daisy Edgar-Jones och Paul Mescal som spelar Marianne och Connell. Vilka fynd de är! Egentligen minns jag inte längre min inre bild av Marianne och Connell, då dessa skådespelare verkligen ÄR Marianne och Connell. Nu måste jag vänta tills på tisdag med att titta vidare, då resterande avsnitt släpps på svtplay.
Just nu lyssnar jag på Anders Tegnell och de andra på de dagliga presskonferenserna. Mina försök att minska på informationsintaget gällande pandemin går sådär.
Just nu längtar jag efter sol och lediga dagar. Att undervisa på distans tar otroligt mycket mer kraft och energi än “vanlig” undervisning i ett klassrum.

Just nu läser  jag grafiska romaner i massor och Miras magiska anteckningsbok av Johanna Schreiber med sonen.
Just nu tittar jag på de nya avsnitten av The Good Fight! Äntligen!
Just nu lyssnar jag på Ane Brun. Äntligen lite nya låtar. Så bra.
Just nu längtar jag efter sommar. Och mina mamma och andra släktingar som vi inte vågar träffa för smittorisken.

 

 

Just nu läser jag The Ghost King av David Gemmell.
Just nu tittar 
jag på alla Studio Ghiblis filmer.
Just nu lyssnar jag på En annorlunda allians (Familjen Bridgerton 1) av Julia Quinn. Jag läste boken för några år sedan, men vill lyssna på bokserien nu så börjar från början för att minnas.
Just nu längtar jag efter ett boksläpp i maj: Network Effect av Martha Wells, femte boken om Murderbot (och den första fullängdsboken).

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Att rymma vardagen

helena-top

Jag gör vad jag kan för att rymma vardagen just nu. Mina tankar pendlar mellan de förgrymmade ytterkanterna – antingen tar jag ofiltrerat in allt om Corona, smitta och presskonferenser eller så orkar jag inte med livet och hittar rymningsvägar i böcker och streamingtjänster. Vad gör jag då? Jo, läsflowet som inledde 2020 har otroligt fortsatt och jag läser som bara den. Och det är i många fall väldigt bra läsning.

En bok som jag läst för några dagar sedan är Det sextonde året av Kim Liggett. En bok som hämtat inspiration från såväl Atwoods Tjänsterinnans berättelse som Collins Hungerspelen. Det blir en intressant mix och blir ändå något helt eget.

Sextonåriga Tierneys nådeår närmar sig. Hon ska tillsammans med byns jämnåriga unga kvinnor ledas ut ur byn och till en isolerad plats långt bort i skogen.

Ingen talar om nådeåret. Det är förbjudet. Vi får veta att vi har kraften att locka vuxna män ur deras sängar, att få unga pojkar att förlora förståndet och att driva hustrur till vansinne av svartsjuka. Det är därför vi blir förvisade vårt sextonde år, för att släppa ut vår magi i naturen innan vi tillåts återvända till civilisationen.

Byn är ett partitaktiskt samhälle i sitt esse där det förekommer tvångsgifte, prygel och offentliga avrättningar. Kvinnorna ses som något såväl hotfullt som försumbart och unga kvinnor tros kunna utveckla farlig magi varför de under sitt sextonde levnadsår tvingas till ett nådeår.

Tierney är en ovanligt orädd ung kvinna och har svårt att se sin plats i detta mansdominerande samhälle. När hon kommer till den ödsliga plats som är tänkt att bli hennes hem under det kommande året inser hon snart att det störst hotet inte kommer från de jägare som dödar, flår och säljer delar av flickorna utanför staketet utan alla de unga kvinnor som hon ska leva tillsammans med.

Något märkligt kan jag ändå tycka att jag slukar en dystopi när jag lever mitt i en. Ni kan sätta i er grupper en stund och resonera kring det här.

På tal om märkligt; vet ni att det finns långt fler tigrar i fångenskap i Texas än vad som finns i det vilda i hela världen? Sjukt! Vi har just sett Tiger king – murder, mayhem and madness på Netflix. Den handlar om Joseph Allen Maldonado-Passage – mer känd som Joe Exotic – som har ett privat zoo med över 200 tigrar och andra exotiska djur. Joe Exotic är i sig en fascinerande karaktär som lever i polygami, skjutklara vapen i byxlinningen och med ett ego som är få förunnat.

Han har en ständigt pågående konflikt med djurrättsaktivisten Carole Baskin. Hon framstår till en början som en godhjärtad person som drivs av kärleken och omsorgen till de stora kattdjuren, men allt eftersom som dokumentären utvecklar sig så blir även hennes anläggning för vilda djur mycket tveksam. Är det ändå inte så att de drivs av samma drivkraft? Carole Baskin anklagas dessutom för att ligga bakom mordet på sin förre man och matat tigrarna med hans kropp. Och detta är bara två av alla de intressanta karaktärer som du kommer möta om vill rymma vardagen en stund.

Foto: Netflix

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Fanny listar 2019

2019 har i allmänhet varit lite av ett mjä-år – ett mellanår där det mesta bara har varit. Varken bu eller bä så att säga. Läsmässigt så har 2019 i alla fall mot slutet varit ett toppenår. Jag har fått ett oväntat och sällan skådat läsflow under den hemska, hemska hösten. Så i jämförelse med föregående år så har jag faktiskt fördubblat antal lästa böcker, vilket känns ovanligt bra så här års när årets ska bedömas, listas och kategoriseras. Här följer min lista över 2019:

Årets mest oväntade: Att jag lyckades underhålla läslusten hela hösten. Dock till priset av att inte stanna upp och blogga om det jag läst.
Årets klassiker: Jag har inte läst en endaste klassiker under året – bara nyutgivet. Den jag dock tror kan kvala till att bli en modern klassiker är Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.
Årets kvinnokamp: Kring denna kropp av Stina Wollter 
Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström. Det är en sådan jäkla viktig del i vår historia. Och sanslös! Hur vi såg på kvinnans frigörelse som ett hot mot samhället, mot folkhemmet, mot världsordningen, så att den bästa lösningen var att kasta in, låsa om och lämna dem bakom tjocka stenväggar. Hur depression, sorg och ”gränsen-är-fan-nådd” kunde klassas som mentalsjukdom. På samma sätt som sexualitet och bryta mot gängse normer. Eller epilepsi. Eller…
Årets obehagligaste: Klubben av Matilda Gustavsson. Jag har ännu inte bloggat om boken, men jäklar i min låda vad jag jag fick uppleva skenande känslor under läsningens gång. Raseri, förtvivlan, uppgivenhet och kamplust. Allt väcktes på en och samma gång.
Årets dystopi: Margaret Atwoods Oryx och Crake, som skildrar en värld som gick under i genmodifieringens spår.
Årets nya bekantskap: Sally Rooney och hennes Normala människor.
och Celeste Ng och Små eldar överallt.
Årets ögonöppnare: Lisa Wingates Innan ni tog oss, som handlar om Memphis barnhem (Tennessee Children’s Home Society) och föreståndare Georgia Tann, som under första halvan av 1900-talet sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet. Det är en vansinnigt gripande historia som Wingate har skrivit. Den skräck som de här barnen tvingas känna när de först slits från sina föräldrar och senare från varandra i takt med att de blir bortadopterade och/eller sålda.
Årets återseende: Jonas Brun. 2012 blev jag helt betagen av hans intensiva och fängslande språk i Skuggland, men sen har jag inte kommit mig för att läsa mer av honom. Häromdagen läste jag dock hans Ingen jämfört med dig. Och. Den. Var. Så. Bra.
Årets huvudperson: Vissa huvudpersoner gillar jag att ogilla och andra gillar jag att gilla. Eleanor Oliphant i Gail Honeymans Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt tillhör gillar att gilla-kategorien. Hon bryter normer, hon bryter mot de osynliga sociala reglerna och hon är obarmhärtig i sitt sätt att uttrycka sig.
Årets kan-inte-släppa-den: Testamente av Nina Wähä. Kan inte sluta tipsa om den.
Årets läskigaste: Slutet av Mats Strandberg. Den dödsskräck som väcktes i mig var helt orationell. Ångestpåslaget ökade successivt och den sista natten innan jag läste klart boken drömde jag mardrömmar.
Årets debut: Allt jag fått lära mig av Tara Westover 
Årets skandal: You did it again! Svenska Akademien. Nobelpriset i litteratur. Peter Handke.
Årets underskattade: Det här är kanske inte en helt klockren utmärkelse, men jag tänkte passa på att tipsa om en bok som inte allt för många verkar ha läst än. De trasiga flickorna av Simone St. James. Det är internatskola, hemligheter och mord. Det handlar om oönskade flickor, om vänskap och rädslan för Mary Hand.
Årets spontanaste: Om jag inte missminner mig så tipsade Malin Persson Giolito om The Mars Room på något socialt flöde. Jag var för stunden mellan böcker och högg direkt tag i nämnda bok och jag ångrar inte en sekunds läsning. Det är ett osentimentalt och skrämmande porträtt av Romy, som avtjänar dubbla livstidsstraff, och fängelsevärlden i USA. Boken är officiellt bannlyst i rättvisesystemet i Kalifornien, vilket gör läsningen än mer intressant så klart.
Årets sönderpratade: Det här är absolut ingen kritik utan en otålighetsgrej. Jag väntar på att hajpen och snacket kring Elin Olofssons Herravälde ska lägga sig så jag kan börja läsa.
Årets scen: Bullar och bång på Stålboms konditori körde sin final sommaren 2019. Nu blir det inge mer. Bäst i år på den scenen var Thomas Di Leva som tolkade Bowie.
Årets artist: Föll som en fura för Billie Eilish
Årets låt: Enligt Spotify så var det tydligen den här, så den får lämpligt nog avsluta min årslista:

Vi ser fram emot att få läsa era årssammanfattningar! Publicera dina egna svar på din blogg, men glöm inte att länka så att vi hittar till dig!

Kategorier
Romankoll Sakprosakoll

2010-talets bästa julklappar?

helena-top
Nu går vi in i en månad av adventsmys, helgfirande och deccenieåterblickande. För det är ju så att vi till allt det andra som händer varje gång när året ska sammanfattas nu ska ta farväl av hela 2010-talet. Visst känns det galet och alldeles konstigt futuristiskt att vi är här nu?

Om jag personligen ska sammanfatta 2010-talet lite kort så har det varit rätt bra och alldeles förfärligt. Mest förfärligt, men väldigt bra också. Så som livet tenderar att vara.

Jag ska nu inleda vårt nya temasjok som ska bestå till största delen av återblickar på tiden som varit med några julinlägg insprängda för mysets skull och jag tänker göra det med en kombination av allt detta i form av en boktipslista. Här följer således 2010-talets bästa böcker, en från varje år (och ja såklart är det en helt otroligt omöjlig uppgift för mig att välja, men jag har ändå gjort det – se det som en utmaning för mig och en julklappstipslista för dig):

2010
Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist
Varför inte gå ut hårt med lite svensk skräck om en flicka som borrar hål i huvudet på folk hon inte gillar eller inte förstår sig på. Jag tycker att den är symbolisk för tiden vi lever i på ett väldigt sorgligt sätt. Kanske inte en julklapp till din allra känsligaste släkting…

2011
Evig natt av Michelle Paver
Vi fortsätter med skräcken. Evig natt är den allra mest skrämmande bok jag någonsin läst och nu såhär i midvintertider, med snön och kylan runt knuten är den här arktiska skräckromanen inget att rekommendera egentligen, men ändå… Köp den till någon du verkligen inte gillar eller någon som verkligen gillar att bli riktigt rädd.

2012
Bring up the Bodies av Hilary Mantel
Man måste naturligtvis läsa Wolf hall först, men den kom ut 2009 så den får liksom vara outtalad här. När Bring up the Bodies (För in de döda på svenska) kom ut var jag alldeles galet förväntansfull och lika galet nervös, men den höll för förväntningarna och är till denna dag en av mina två favoritböcker. I mars får vi veta om Mantel lyckas skriva en lika bra avslutning på trilogin om Thomas Cromwell.

2013
Expeditionen. Min kärlekshistoria av Bea Uusma
Den här boken har två väldigt bra saker – en fantastisk historia och passion, så mycket passion! Jag tänker att det är en sån där bok som kan passa i paketet till vem som helst, alla kan hitta något att älska bland isblocken, den odödliga kärleken och den historiska gåtan.

2014
Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall
Jag tror inte att det här var den första bok jag läste av Åsa Grennvall, men det var den som förändrade mig och min syn på livet. Sen dess har jag läst allt hon skrivit och snart, snart, snart ska jag sätta tänderna i hennes senaste, Urmodern. Ge den här till någon som inte är rädd för det som gör ont och den som vill utforska hur mycket som kan finnas att hitta i en fulländad serieroman.

2015
Maddaddam av Margaret Atwood
Maddaddam är den avslutande delen i en trilogi som kanske hamnar lite i bakgrunden av exempelvis Tjänarinnans berättelse i Atwood produktion. Maddaddam-trilogin (med Oryx och Crake och Syndaflodens år som två första delar) är dock såpass monumental och omskakande att den inte borde hamna i bakgrunden för något. Ge kanske inte den här till din allra mest klimatångestiga eller framtidsoroliga kompis, men alla andra mår bra av en dos Atwood-skärpa.

2016
Juldagar av Jeanette Winterson
Jeanette Winterson har skrivit så mycket bra, men här väljer jag att lyfta en rätt okaraktäristisk bok i hennes produktion. Juldagar är en mysig, vilsam bok för alla oss som har lite svårt med det där som ska vara så jäkla fröjdefullt.

2017
Tiden är inte än av Elin Boardy
Pesten, sorgen, vandringen. Och så Elin Boardys språk. När jag hade den här i min bokcirkel på jobbet valde en av deltagarna att läsa boken två gånger och sen skriva ett långt brev till mig som förklarade hur mycket hen älskade boken. Jag delar den kärleken helhjärtat.

2018
Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell
Jag har aldrig läst en så livsbejakande bok tidigare. All denna död, all detta lidande som leder Maggie O’Farrell så nära någon sorts livets hjärtpunkt. Det här är en obeskrivlig bok som passar alla, jag har hittills inte stött på en enda människa som inte gillar den, så köp den till hela släkten vet jag.

2019
Lanny av Max Porter
Det har gått över ett halvår sen jag läste Lanny och jag förmår fortfarande inte förklara varför jag älskar den så mycket. Jag har försökt på min egen blogg (läs via länken i titeln) och i samtal jag hamnar i där böcker ska tipsas och hyllas och jag försökte i samtalet som Anna och jag fick ha med Max Porter här och någonstans finns nog kornet till en förklaring, men jag vet fortfarande inte. Men den är bra alltså, magiskt bra. Köp den till dig själv i julklapp tycker jag och har du redan läst den så läs den igen, det har du förtjänat.

Bild från Pixabay

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Det som skrämmer mig

Linda
Jag är rädd för möss och tycker att det är läskigt att se för hemska filmer. I övrigt är det helt andra saker än skräckgenren som skrämmer mig. Dystopier till exempel, de är oftast väldigt obehagliga. Eller böcker där barn far illa eller (hemska tanke) dör. Det är obehagligt att läsa. Kanske skräms jag ändå mest av att vi faktiskt tycks leva mitt i den värsta dystopi någon kunnat fantisera ihop. Klimatångesten drabbar många, medan andra kallar klimatförändringar för fejk news trots att människor över hela världen drabbas av extremt väder. Väder och klimat är inte samma sak, det vet jag, men vår oförmåga att kunna göra något åt vår framtid tycks mig mycket märklig.

Något som också skrämmer mig är den ökade protektionismen. Att vi som har det bra inte vill hjälpa de som behöver ekonomiskt stöd eller till och med ett nytt hemland. Det är som att vi förtjänar det liv vi fått, medan andra får skylla sig själva. I takt med att klimatet påverkar i vår värld tvingas allt fler lämna sina hem. Märkligt egentligen att de som inte vill att flyktingar ska komma hit inte strejkar järnet varje fredag för klimatet.

Fler och fler länder tas över av totalitära och nationalistiska krafter. Det skrämmer mig också. Faktiskt känner jag mig ibland rejält politiskt deprimerad och undrar hur vi ska komma ur det läge vi befinner oss i nu, där land efter land leds av en ledare som har minst sagt kontroversiella åsikter. Skratta eller gråta? Mest blir jag bara väldigt, väldigt rädd. Egentligen borde jag då tipsa om fantastiskt optimistiska och hoppfulla kulturella verk, men jag gör precis tvärt om. Här följer några böcker och tv-serier som verkligen gör mig rädd på riktigt.

Years and years är en serie i sex delar som är en samproduktion mellan BBC och HBO som handlar om den brittiska familjen Lyons i Manchester. Vi träffar dem första gången 2019 i den värld vi känner till, när politikern Vivienne Rook ännu är en okänd politisk vilde, men flyttas raskt några år framåt i tiden till ett Storbritannien som förändrats. Rooks har blivit en framgångsrik ledare för det nationalistiska The Four Star Party, flyktingar får det svårare och svårare, banker går under och många britter tvingas leva på ett sätt de aldrig trodde de skulle behöva nöja sig med. Serien går att se på HBO och den får inte missas. Det som skrämmer mig mest är att allt känns så logiskt, som att det är precis så här världen kommer att se ut om sisådär tio år om vi inte får stopp på utvecklingen som pågår.

I alla samhällen finns det några som utnyttjar andra människors olycka för att själva få det bättre. Juli Zeh skriver i sin nya bok Tomma hjärtan om en på ytan helt vanlig mamma och egenföretagare som lyckas utnyttja systemet på ett extremt cyniskt sätt. Vi befinner oss i Tyskland i en nära framtid; ett land där demokratin monteras ner och terrordåd är vardagsmat. Någonstans i minnet finns fortfarande Angela Merkel, men det var länge sedan hon styrde även om vissa myndigheter fortfarande kontrolleras av hennes parti. Även i de flesta andra europeiska länder har demokrati och liberalism ersatts av en totalitär nationalism.

Maja Lunde planerar en miljökvartett och jag har läst den första boken Binas historia. Den skrämde mig så mycket att jag faktiskt inte har vågat mig på uppföljaren Blå. Det här att små, små och helt ärligt ganska irriterande smådjur kan göra sådan skillnad. Det är många saker som förut kändes helt okej att klaga över, som jag nu nästan känner en press att uppskatta. Som regnet till exempel efter förra sommarens torka. Läser jag Blå lär jag aldrig våga klaga över regnet som faktiskt är svårt att uppskatta alla regniga dagar som västkusten bjuds på.

Jorden går verkligen under i Mats Strandbergs roman Slutet. En Just det här att veta att livet snart tar slut och att ens barn inte kommer att få växa upp är så sjukt obehagligt. Jag hade helt klart föredragit att inte veta alls och istället dö knall fall, låt gå för att det kanske hade varit värre för min omgivning, men själv hade jag i alla fall sluppit den ångest som drabbar Strandbergs karaktärer. Hur skulle jag egentligen levt om jag visste att slutet var nära? Läs gärna Kulturkollo konfererar om Slutet där jag erkänner att jag troligen lagt mig ner helt passiv och bara inväntat döden.

Ännu en tv-serie som skrämde mig rejält i början, men som sedan blev mindre realistisk och därmed mindre skrämmande, är The 100 där hundra ungdomar skickas ner till jorden från en rymdstation där de levt tillsammans med de få andra överlevande efter att värdens förstörts helt av kärnvapen. Denna post-apokalypiska historia utspelar sig i ett samhälle där modern teknik kombineras med medeltida traditioner i en minst sagt ovanligt kombination. Underhållande, men väldigt läskig och ett litet plus för alla starka kvinnor. De tillåts till och med vara smutsiga, fula och minst lika onda som männen.

Egentligen håller jag nog fast i att det som känns sannolikt är det läskigaste. Ett bra exempel på detta är Margaret Atwoods The Handmaid’s Tale, som nu blivit tv-serie. Jag fick verkligen kämpa mig igenom första säsongen, inte för att den var dåligt, utan för att jag mådde fysiskt dåligt. Osannolikt tänker du? Det räcker att öppna tidningen och läsa om t.ex. Ungern och hur de betalar barnafödande kvinnor stora pengar, medan de som väljer att inte skaffar några ses som svikare. Än så länge handlar det om morötter, men därifrån är steget till piskan tyvärr inte långt. De som kan föda barn ska göra det. Känns retoriken igen?

 

BIld av TitusStaunton från Pixabay

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 46 2019

Mörka november kräver läslampan tänd. Det här är vad vi läst och recenserat under veckan som gått.

Alla människor har av naturen ett begär att få veta av Nina Bouraoui (Linda)

Att förhandla med de döda av Margaret Atwood (Helena)

Berättelsen om Alice Hart av Holly Ringland (Lotta)

De dödas sjö av Paul Stewart & Chris Riddell (Carolina)

Den tunna isen av Lena Einhorn (Anna)

Fool’s Quest (Fitz and the Fool Trilogy 2) av Robin Hobb (Carolina)

Hex av Thomas Olde Heuvelt (Helena)

Hästen på Vinga av Malin Eriksson (Carolina)

Mordet på Zaida Catalan av Staffan Lindberg (Helena)

Offer 2117 av Jussie Adler-Olsen (Anna)

Om Bob Dylan av Sara Danius (Linda)

Pojken i graven av Camilla Lagerqvist (Carolina)

Tomma hjärtan av Juli Zeh (Linda)

Två hjärtans karameller av Sofia Fritzson (Lotta)

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Just nu i november

linje-kulturkollo 

Vi smyger igång lite nytt på Kulturkollo och en sak som vi tänkt ska bli återkommande är en “just nu”-utmaning. Vi kommer att berätta vad vi läser, tittar på, lyssnar på och längtar efter. Hoppas att ni hänger på!


Just nu läser jag Ett kallt fall av Peter May.
Just nu tittar jag på Nancy Speros spännande utställning på Akvarellmuseet i Skärhamn.
Just nu lyssnar jag på Sprucket läder och svikna löften av Ewa Klingberg i inläsning av Anja Lundqvist.
Just nu längtar jag orimligt mycket efter elda brasa, kratta löv och sedan sätta mig i fåtöljen med en varm filt. Snart så!


Just nu läser jag en bok så obehaglig att jag bara kan läsa den i dagsljus så det går riktigt, riktigt långsamt. Det är Thomas Olde Heuvelts Hex och jag vet inte om jag kan med att rekommendera den, men bra är den.
Just nu tittar jag en del på Det svenska popundret.
Just nu ska jag precis ta mig an en ny ljudbok och jag tror att det blir Jojo Moyes senaste, den om bibliotekarierna.

Just nu – precis i skrivande stund – är jag mitt emellan två böcker. Igår kväll läste jag ut Gustav Tegbys Beröringen och vad jag ska läsa härnäst återstår att se.
Just nu tittar jag på senaste och sista säsongen av The Affair.
Just nu lyssnar jag på Lana Del Rey och Sarah Klangs senaste album.

 

 

Just nu läser jag Hon den roliga av Alba Mogensen.
Just nu tittar jag på första säsongen av The Sinner (ligger lite efter).
Just nu lyssnar jag på julmusik. Johodå! #nevertoosoon.

 

 

Just nu läser jag den elfte delen i serien Släkten som nu har hunnit fram till Vasatiden. Boken heter Skärvornas drottning och författaren Johanna Nilsson.
Just nu tittar jag på tredje säsongen av Handmaid’s Tale, men börjar på allvar tröttna på den serien. Jag binge-tittar också på Glee för den serien gör mig så glad.
Just nu längtar jag efter att få slippa den här eländiga förkylningen jag har fått så att jag orkar göra något annat än att snörvla.

 

Just nu läser jag Män i min situation av Per Petterson som vi börjar diskutera i Kulturkollo läser på måndag.
Just nu lyssnar jag på Jag som var så rolig att dricka vin med av Rebecka Åhlund och inser vilken extrem sjukdom alkoholism är.
Just nu längtar jag efter ljus, men tills dess är det lång. Jag får jobba på julstämningen med julböcker istället.

 

Just nu läser jag Assassin’s Fate som är sista boken i trilogin Fitz and the Fool av Robin Hobb.
Just nu läser jag också (jepp, slalomläsning fantasy/romance funkar fint) Bara lite till av Simona Ahrnstedt.
Just nu lyssnar jag på luciasångerna till förbannelse. Jo, för dottern ska sjunga i stadens luciatåg, och sångerna måste tydligen sitta utantill innan vi ens närmar oss advent. Altstämman, märk väl, så jag får inte ens lyssna på luciamelodierna.

Just nu läser jag Sommarskuggan och Hallowenbuset och Rasmus på luffen och Barnen på Bråkmakargatan av Astrid Lindgren. Dessutom läser jag Ett spöke för mycket av Cornelia Funke. Parallelläsning delux med andra ord.
Just nu tittar jag på Timeless. Jodå, serien är ju redan avslutad men jag har helt missat den tidigare och är totalt hooked. 
Just nu lyssnar jag på Pumpakungen. Herregud, vad lågstadiediscon kan sätta igång för eländen hemma. Dessutom lyssnar jag på Historiepodden när tillfälle ges men det blir rätt sporadiskt.

Om du blir sugen på en egen “just nu”-lista så skriv gärna på din egen blogg eller i dina sociala medier, lämna en kommentar i detta inlägg så att vi hittar ditt svar. Tagga oss gärna om du använder Instagram eller Facebook så att vi hittar ditt svar också där.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v.42 2019

linje-kulturkollo 

 

Det regnar och regnar och regnar och regnar. Mycket tid att läsa om orken finns. Den här veckan har vi skrivit om följande böcker på våra bloggar.

Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón (Ulrica)

Bergens stjärnor av Jojo Moyes (Anna)

Den sista flickan av Nadia Murad (Ulrica)

En förlorad man av Jane Harper (Anna)

Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid (Ulrica)

Fool’s Assassin av Robin Hobb (Carolina)

Gileads döttrar av Margaret Atwood (Helena)

Ishavspiraterna av Frida Nilsson (Ulrica)

Jaktmark av Helene Tursten (Ulrica

Kapten Kidds skattkarta av Mårten Melin (Carolina)

Konsten att leva som en katt av Stephane Garnier (Helena)

My absolute darling av Gabriel Tallent (Ulrica)

PS från Paris av Marc Levy (Anna)

Sjöbodsblues av Sara H. Olsson (Ulrica)

Tjänster och gentjänster av Sophie Kinsella (Helena)

Vad kommer du ifrån, egentligen?, TNKVRT (Linda)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 33 2019

Höstterminen är officiellt igångsparkad, vi har lämnat våra sommarnamn bakom oss och firat hela veckan lång. Många av oss har börjat jobba också, men det behöver vi inte prata om. Det här är därmed höstens första inlägg med recensioner som vi publicerat på våra egna bloggar. Som vanligt en härlig blandning boktips. Klicka runt och låt dig tipsas.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover (Fanny)

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour (Linda)

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov (Linda)

Drömhuset av Exempel (Helena)

Emil av Johan Heltne (Linda)

En sommar i Devon av Lucy Diamond (Helena)

Gott om tid av Bodil Jönsson (Anna)

Halvmördaren av Håkan Nesser (Anna)

Herravälde av Elin Olofsson (Anna)

Herravälde av Elin Olofsson (Linda)

Innan ni tog oss av Lisa Wingate (Anna)

Min perfekta man av Bengt Ohlsson (Anna)

Oryx och Crake av Margaret Atwood (Fanny)

Pansarhjärta av Jo Nesbö (Carolina)

Sambo på försök av Beth O’Leary (Linda)

Slaget om Troja av Exempel (Helena)

Someone to Wed av Mary Balogh (Carolina)

Sovande jättar av Sylvain Neuvel (Carolina)

The Whitstable High Tide Swimming Club av Katie May (Linda)

Tjänster och gentjänster av Sophie Kinsella (Linda)

Vem dödade min far av Édouard Louis (Anna)

Kategorier
Kulturkoll

“Det ska vara lätt musik och prat med mening i”

helena-top

Sommar i P1 är ett av Sveriges Radios paradprogram och har idag miljonpublik. Första avsnittet sändes 1959 och idén till programmet kom från Tage Danielsson som ska ha förklarat programidén med: “Det ska vara lätt musik och prat med mening i”. På torsdag (13/6) kl 13.00 avslöjas årets sommarvärdar. Jag är av typen: nyfiket intresserad när sommarvärdarna avslöjas, gör en mental notering vilka jag vill lyssna på och sist men inte minst: jag lyssnar på ingen. Sån är jag.

Som avslutning på veckans tema Sommarlängt, så vill jag (trots min typ) lista fem personer som jag gärna skulle vilja lyssna på. Avgränsningen: av personer jag läst böcker av under det senaste året – utöver det: inga begränsningar.

Vilka är dina drömpratare?