Etikett: skogen

Undertecknad rundar av veckans tema “skogen”, med en kort replik till Carolinas inlägg “Skogen vs havet“. Det är så befriande att ligga sist på veckan, då jag (förhoppningsvis) får sista ordet i det här [mohaha].

Vadå skogen vinner?! Ja, jo, visst skulle jag springa till skogs eller ro till havs under zombieapokalypsen så skulle jag överleva längre i skogen än till havs (om vi bortser ifrån hela den där zombie-grejen då, fast enligt senaste säsongen av Fear the walking dead så kan de tydligen typ simma). Överleva kanske är en överdrift i sammanhanget, men jag skulle sannolikt dö snabbare av hunger till havs än i skogen. Numera bor jag också närmare skog än hav, så sannolikheten att jag skulle orka springa ända till havet är tämligen liten (obefintlig?!). Nu känner jag att jag kom ur fokus – poängen ska ju vara att havet slår skogen med hästlängder. Så det så!

En del människor trivs allra bäst vid havet och vill ha sitt drömhus med fri utsikt över ständigt skiftande vågor, färger, solnedgångar och horisont. Andra tycker i stället att skogen är bäst, djupast, och ger den där friden. ron, omväxlingen, trädsuset och ensamheten. En stuga långt ute i skogen utan grannar! Trädsus som vaggar till sömns!

Nu tänkte jag göra en synnerligen vetenskaplig och välunderbyggd undersökning av vilket som är bäst av de där två: skogen eller havet? Många faktorer ska vägas in och funderas över, och svaret kommer att ha en viss tyngd för… låt oss se. Människor som ska köpa hus? Konstnärer som söker motiv? Dem som inte vet var de ska förlägga sin semester? Nåja, något kan vi säkert använda det hela till. Nu över till undersökningen:

Jag har haft väldigt svårt att skriva det här inlägget. Inte för att jag inte gillar skogen utan för att jag gör det. Så mycket! Skogen är i mycket en känsla för mig och hur skriver man en känsla?

Skogen är vemodet, historien, allt det som varit. Den är människor som levat och hus som förfallit och blivit ruiner. Den är jordkällare och äppelträd mitt ute i ingenting. Den är lyckliga liv, strävsamma liv, olevda liv, död. Den är barnen från min avhandling och från verkligheten, de som föddes oönskade och lades ut att dö. Den är rackaren som levde i stugan bortom byn. Den är barn som plockar blåbär och blommor. Den är skogsvägen i Kejsarn av Portugallien och björnen på Gurlita klätt i Gösta Berlings saga. Den är Selma Lagerlöf och Dan Anderssons timmerkoja.

Skogen är en tillflyktsort. Den är dit jag söker mig när jag vill gå tillbaka, eller när jag behöver gå in i mig själv. I skogen kan jag gå i timtal och bestämma mitt liv, hitta mening och förklaringar. Där finns luften och tystnaden och frånvaron av krav. Där finns så mycket liv!

Veckans tema på Kulturkollo är skogen. En plats som egentligen är många platser i en, och lika många känslor. Upplevelsen av skogen är högst unik. Det finns en skog för varje tillfälle.

Skogen kan vara trolsk och spännande. Gamla, täta granskogar med murkna stubbar och nedfallna lågor där solljuset knappt når ner mellan trädstammarna. Den kan till och med kännas farlig och hotfull med mörka, knotiga, vassa grenar där det är lätt att gå vilse och där okända faror lurar.

Skogen är också en plats för rekreation. I ljusa, öppna björkskogar eller bland glesa tallstammar finns friden, lugnet, fågelkvittret och vindens sus. Här är det lätt att vandra och lätt att andas.

Andas, det gör skogen också. Växande skog är jordens lungor. De binder koldioxid och producerar syre. Skogen gör gott för klimatet.

Skogen kan vara ett skafferi. På hösten glimmar tuvorna röda och blå av lingon eller blåbär, och har du tur kan du hitta ett gyllene hav av kantareller. Här hittar jägaren sitt vilt, och här kan du fylla på ditt vedförråd.

Skogen skapar också arbetstillfällen. Det är många som får sin försörjning via skogen – allt ifrån maskinförare och skogsvårdsarbetare till plantskolearbetare, sågverksindustri, snickeriföretag och åkerier. Som i sin tur skapar fler arbetstillfällen till företag i sin närhet. Skogen försörjer både landsbygd och stad.

[quote]Den som lyss, som liten slarv
till skogens dån, får annat arv
än den, som föds vid en gata
– Verner von Heidenstam[/quote]

Skogen och skogsbruket har genomsyrat Sverige i århundraden. Skogen är en del av Sveriges själ. Vad vore vi utan den? Vad vore konsten och litteraturen? John Bauer, Elsa Beskow, Gustav Hedenvind-Eriksson, Dan Andersson, Bruno Liljefors, Kerstin Ekman, Verner von Heidenstam… ja listan kan göras lång… Och så har vi musiken: Mors Lilla Olle, Hårgalåten, Visa i Molom… Skogen har inspirerat många.

I veckan ska vi låta oss inspireras av skogen. Det är försommar och skogen står i sin vackraste skrud. Vi ska vända på stenar, skrapa på mossor och förhoppningsvis kåda ner vår händer ordentligt. Hoppas att ni hänger med ut i skogen!