När jag filosoferar kring ämnet mat och film, så dyker tämligen ovälkommet Seven och Hannibal upp i mina tankar. I den förstnämnda är det någon som äter sig till döds om jag inte missminner mig och i den sistnämnda så styckar, tillreder och äter Lecter fä och fränder. Jag låter dock det vara osagt vad det säger om mig. Inte helt osökt fladdrar tankarna iväg till restaurangscenen i Monty Pythons Meningen med Livet (urk!). Ni som sett vet vad jag refererar till, ni andra skippa det. Det är uppenbarligen inte så trevliga filmscener som poppar upp hos mig, utan de där som skrapat sår på hornhinnan och vägrar glömmas. Jag tänker till exempelvis på kaninkokeriet i Farlig förbindelse (Fatal Attraction) från 1987 och tankarna fladdrar också till klädbutiksscenen i Bridemaids (vad som kan hända efter en lunch). Den kan jag faktiskt dock skratta gott till trots sin höga ångestnivå. Det är en mardröm att bli matförgiftad ute på stan.
Matscenerna vi inte vill minnas
