Kategorier
Kulturkoll

Jag är en tåfjuttare

helena-top
En del av tjusningen med att tillhöra det här kollektivet är att vi alla är, läser och gillar olika. Några eller i alla fall någon av oss är en all-in-fantasy-nörd – ja Carolina jag tittar på dig! Om jag inte visste hur bra du trivs där hemma i mysbyxorna, så hade jag helt klart kunnat se dig springa utklädd på diverse konvent och cosplays. Jag gillar särskilt denna vecka hur Anna, som i lässmak delvis är Carolinas motsats, vågade sig på att läsa fantasy och – tro det eller ej – hon verkade verkligen gilla att vara i overkligheten en stund. Själv är jag den där som börjat doppa tån i overkligheten, men befinner mig helst uppe på torra land. Jag tåfjuttar fantasy.

Magisk realism har jag helt klart blivit kompis med – om och då den används sparsamt och hjälper till att berätta historien, snarare än att vara den. En författare som verkligen kan balansera denna fina linje mellan verkligheten och overkligheten är Toni Morrison, som i sin senaste Gud hjälpe barnet använder magisk realism för att symbolisera en resa i en flickas inre. I Älskade är det magiska inslaget mer påtagligt då ett spöke materialiseras i romanen. Ett spöke som får symbolisera huvudpersonens ångest och skam. Men med Morrisons språk köpte jag även det. Kanske jag tycker att det är okej att doppa hela foten emellanåt. Jag får citera Anna: “Jag är inte alls konsekvent. Inte alls.”

Veckan får rundas av genom booktubern Ariel Bissett där hon försöker att reda ut det här med magisk realism.

Kategorier
Kulturkoll

Böckernas behändiga verklighet

carolina-top

Jag läser ju gärna böcker som är rejäl verklighetsflykt – fantasy, romance, historiska romaner… Inte för att mitt liv är ett särskilt dåligt liv på något sätt, nej, för jag har det bra med världens bästa familj, ett jobb som ger mig pengar, ett litet hus som går att bo i och till och med en trädgård att sätta ut en solstol i om vädret tillåter. Men ibland blir vardagen liksom för… vardaglig? Måstena för många och överväldigande? Februari har 147 dagar? Då dykar jag ner och bort i böckernas verklighet som är så väldigt långt från min egen.

Men böckernas värld är ju så behändigt anpassad. Jag tänker inte bara på de där lösspringande rika hertigarna i lagom ålder med muskulösa bringor, fantastiska gods och ”boyish grins” som alla verkar gifta sig med i mina romanceböcker och leva lyckliga för alltid med. Eller på hur det dräller av praktiska magiska ringar och svärd och profetior i mina fantasyböcker. Nej, jag tänker mer på allt det där som skulle kunna hända i min värld, men som aldrig gör det så där behändigt som det gör i böckerna.

Kategorier
Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Författare boktipsar: Maria Turtschaninoff

Foto: Karin Lindroos

Vem skall man fråga om boktips till det här temat om inte en av den nordiska fantasyns mest spännande författare? Jag bad helt enkelt Maria Turtschaninoff att tipsa oss om riktigt bra “overkliga” böcker. Hon svarade med vändande mejl: 

Maria med sin underbara muminklänning på Bokmässan i Göteborg 2016.

Mina 3 bästa overkliga böcker:

För det första: För mig är det egentligen omöjligt att göra en distinktion mellan verkliga och overkliga böcker. För att citera en av mina favoritförfattare Ursula Le Guin: “To think that realistic fiction is by definition superior to imaginative fiction is to think imitation is superior to invention.” Det som för andra är “overkligt” är för mig ofta mer verkligt än verkligheten. Så här är egentligen mina tre mest verkliga böcker 🙂

1. Den oändliga historien kommer jag jämt och ständigt dragandes med då jag skall skriva eller berätta om favoritböcker. Men denna klassiker av Michael Ende säger så mycket om hur det är att vara människa, om sorg och kärlek och fantasi och skapandets villkor, att jag inte kan låta bli att tipsa om den. Igen. En pojke läser en bok, dras in i bokens handling och medverkar till att genom sin fantasi skapa en ny värld – men samtidigt är boken så mycket mer än det.

2. I år tycker jag att det är relevant att tipsa om Philip Pullmans Den mörka materian-trilogi, eftersom det just blivit känt att den får en fortsättning i år. Det finns faktiskt en hel del i de böckerna jag inte är så förtjust i och en hel del deus ex machina, ändå är världsbygget och idéerna i böckerna helt unika.

3. Nene Ormes serie om ett annorlunda Malmö, som börjat med böckerna Udda verklighet och Sär, bygger upp en vuxen, urban fantasyvärld som är farlig, drömlik och fantasieggande. Det Malmö som där målas upp är redan mer verkligt och levande för mig än det “verkliga” Malmö, som jag bara besökt som hastigast. Men i Ormes Malmö har jag rört mig lika fritt som de hamnskiftare som befolkar böckerna.

/ Maria Turtschaninoff, mars 2017

Kategorier
Ungdomsbokskoll

En utmaning för mig – Naondel

Anna läser fantasy – hur i hela världen gick det till?

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Det som är typ sant

Linda
När jag läste American Wife av Curtis Sittenfeld blev jag nästan kär i George W Bush. Det var en märklig känsla. Eller, jag blev ju egentligen kär i Charlie, som tillhör en politikerfamilj och därefter blir republikansk president i USA, precis som hans far var. Han som gifter sig med Alice, som är bibliotekarie och övertygad demokrat, men ändå blir kär. Han som inte är George W Bush, men som ändå är det. Det är lite för mycket som är likt för att jag som läsare inte ska känna att boken om Charlie och Alice Blackwell egentligen är George W och Laura Bush. Problemet, eller tjusningen, är att vi inte vet vad som är sant och vad som är påhittat. Vad som är verkligt och vad som är overkligt. Många detaljer kommer från Laura Bushs memoarer, men allt finns inte där. Inte heller är det självklart möjligt för Curtis Sittenfeld att veta vad Laura Bush tänkte och kände i de olika situationerna som beskrivs i American Wife. Nu är porträttet till största delen kärleksfullt tecknat, vilket gör att jag har svårt att tycka att Sittenfeld gör fel, men samtidigt tar hon sig friheter som de personer som beskrivs kan ha åsikter om.

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Verkligheten vs overkligheten

helena-top

Denna vecka förhåller vi oss till det verkliga eller det overkliga. Till det vi känner igen oss i eller inte. Om vi föredrar att befinna oss i verkligheten eller i overkligheten. Eller i både och.

Veckans utmaning är kort och gott:

Vad föredrar du inom litteratur, film, poesi, konst – helt enkelt inom all kultur, verkligheten eller overkligheten? Varför föredrar du det ena eller det andra? Eller vill du befinna dig i båda? Ge gärna också tips till oss andra. 

Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar.

Kategorier
Romankoll

Gästblogginlägg: Känn ingen sorg, Göteborg

helena-top
Christin Ljungqvist debuterade 2012 med den genreöverskridande romanen Kaninhjärta och har sedan dess även utkommit med Fågelbarn och Rävsång. Ljungqvist är en av de författare jag har att tacka och som vågade mig på att gå från verkligheten till  overkligheten i litteraturens värld. I dagarna är hon också aktuell med steampunk-romanen Vita Tigern. Christin Ljungqvist bor själv i Göteborg – staden hon skriver om i såväl i Vita tigern som i dagens gästinlägg nedan. 

Känn ingen sorg, Göteborg

Du är min stad – staden med många ansikten, många rynkor. Trots att man försöker lägga dig tillrätta med nedmontering av gasklockor, uppförande av blankt glas och stål, är kajen i Gullbergsvass tovig av gräs. Gamla fiskebåtar rostar på rad, märkliga apparater står övergivna på land. Väggarna i Majornahusen är isolerade med vass från krigstiden, Älvsborgsbrons fot skuggar resterna av ett läger, fästena till trådbussarna sitter kvar på husen, katakomberna vilar i mörker under våra fötter. Flera tidsepoker samsas i dig, flera människor – de ser på världen på varsitt sätt. Verkligheten är inte ett begrepp utan flera, inte ett tidsrum utan massor av tidsrum, och vi rör oss mitt i dig, mitt i detta, som gästerna på ett åldrigt hotell.

Kategorier
Kulturkoll

Verkligheten vs overkligheten

helena-top

Vi har i detta nu lämnat -90-talet bakom oss, men jag personligen kan se en röd tråd till denna veckas tema. Detta nämnda årtionde är på flera sätt ytterligheternas tid för mig då jag gick från tonåring till s.k. vuxen. Jag steg in i det som femtonåring och lämnade det som tjugofemåring. Jag hann på så vis med all den populärkultur som fanns och mot slutet av nittiotalet så blev jag mer pretto. Vad det var som gjorde detta? Jag gick in i högskolevärlden. Jag läste litteraturvetenskap. Jag läste således bara klassiker, s.k. svår litteratur och enkom realistisk sådan. Det blev liksom en grej.

Ju längre jag kom från universitetsvärlden, ju mindre pretto blev jag och kunde därmed njuta av både högt och lågt, vitt och brett inom litteratur och film. Det som jag klamrade mig envist fast vid var dock att det skulle var realistiskt. Och denna envishet klamrade sig fast ända fram till för sisådär fyra-fem år sedan [ja jag kan vara rätt envis]. Vad det var som ändrades? Dels kom jag i kontakt med bokbloggarvärlden och inspirerades så klart av allt som lästes där och dels var det ett medvetet val; jag skulle utmana min lässmak och läsa sådant som jag vanligtvis inte gjorde.

Det tog mig lång tid att inse, men det som gör skillnad är inte om boken är realistisk eller inte utan hur den är författad. Är boken eller filmen trovärdig i sin framställning, om det magiska eller overkliga blir som en naturlig del av historien och inte blir själva historien, så köper jag det. Jag har inte blivit en hardcore fantasyläsare – lång därifrån – men jag läser om overkligheten; magisk realism, urban fantasy och science fiction.

Denna vecka kommer vi att röra oss i gränslandet mellan verklighet och overklighet. Du är självklart varmt välkommen att vara delaktig i våra temaveckor – kommentera, länka eller skriv något eget!

Välkommen till verkligheten vs overkligheten!

Foto: Elsie Wright. Fotografiet ingår i den bildserie som har kommit att kallas Cottingley Fairies (Cottingley-älvorna). Fotografierna, föreställande dansande älvor, togs av kusinerna Elsie Wright och Frances Griffiths under sent 1910-tal och det tvistades länge huruvida fotona var äkta eller inte.