Lyrans år 1962 (och dag på Kulturkollo)

lyran-top

Idag är det min dag här på Kulturkollo och jag har sett till att maxa den. Hela dagen kommer att fyllas av inlägg med utmaningar, shelfies, listor och framför allt av inlägg om mig 🙂  Jag börjar från början med mitt födelseår.

Jag föddes år 1962, då hände också detta:

Mare Kandre föddes den 27 maj. Jag känner mig lite besläktad med henne fast hon var både smartare och känsligare än jag. Quinnan och Dr Dreuf är en lysande satirisk skildring av kvinnans livsvillkor under århundraden, läs den.

Även Yoko Ogawa, författaren till den underbara En gåtfull vänskap, föddes.

Min favoritroman #1 Barabbas av Pär Lagerkvist filmatiserades med Anthony Quinn i titelrollen. Barabbas handlar om hur rövaren som frigavs i stället för Jesus senare påverkas av händelserna på Golgata.

Andra delen av Per Anders Fogelströms underbara Stadsvit gavs ut. Om jag ska välja topp tre av svenska romaner/romansviter är sviten som inleds med Mina drömmars stad en av dem. Framför allt är jag förtjust i Fogelströms ömsinta skildring av kärleken mellan Henning och Lotten.

”Det osynliga barnet” av Tove Jansson gavs ut. Läs den för alla barn som är lite bleka i konturerna.

Den femte sanningen av Doris Lessing gavs ut. Romanen innebar Doris Lessings definitiva genombrott. Jag borde nog gilla Lessing mer än jag gör, men jag har kanske inte läst rätt bok/böcker. Den femte sanningen har jag försökt lyssna på i CD-version, men jag tror att den nog gör sig bättre som text.

Nobelpristagarna William Faulkner och Hermann Hesse avled. Faulkner har jag ännu inte läst, men Hesses Siddhartha är en favorit. Romanen handlar om den unge Siddhartha, som längtar efter fulländning, verklig kunskap och insikt. Att uppnå detta är inte lätt.

Nobelpriset i litteratur tilldelades John Steinbeck. Öster om Eden läste jag redan som 20-åring och gillade skarpt. Den är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer, och en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont.

En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn publicerades för första gången. Ivan Denisovitj, kallad Sjuchov, sitter fängslad i ett arbetsläger, oskyldigt dömd till 10 års straffarbete för spioneri. Det slående i romanen är det optimistiska tonfallet, som bildar en skärande kontrast till den misär som beskrivs.

Även Processen av Franz Kafka filmatiserades 1962 i regi av Orson Welles och med Anthony Perkins i huvudrollen. Processen är en surrealistisk roman som handlar om Josef K, som en morgon häktas utan att få reda på vilket brott han anklagas för.

På Chesil Beach av den brittiske författaren Ian McEwan utspelar sig under en kväll 1962 på Chesil Beach i Dorset, södra Storbritannien. Där ska Edward och Florence fira bröllopsnatt, men inget blir som de tänkt sig.

Inom parentes kan även nämnas att jag föddes på dagen 20 år efter min idol Paul McCartney.

(Gammal utmaning hos Ivana, som jag tycker är värd att återuppliva.)

Foto: ”Chesil Beach” av ”Jesper Garde” (CC BY-NC 2.5)

Lyran

Personifierar begreppet slalomläsare, har ofta fyra-fem böcker på gång samtidigt. Läser i badkaret och lyssnar på ljudböcker i bilen. Gillar att läsa klassiker och romaner som utmanar min förmåga till inlevelse och förståelse.

Visa alla inlägg av Lyran →

14 tankar på “Lyrans år 1962 (och dag på Kulturkollo)

  1. Härlig blandning, det där!
    Mina drömmars stad har jag inte läst sedan jag var tonåring, men har tänkt många gånger att jag ska läsa om. Nu äntligen ska det bli av – den ligger på tur i Storytel att lyssnas på som ljudbok, och det ska bli så spännande att se vad jag tycker om den nu som (definitivt) vuxen. Tror jag kommer att bry mig om andra saker i den nu än när jag läste då.

    1. Jag lyssnade på dem för ett par år sedan och då var de nästan ännu bättre än första gången jag läste dem.

    1. Ett litet tips är att söka på wiki med årtal och litteratur. Fick fram en oerhört lång lista att välja ur 😉

  2. Mina drömmars stad vill jag minnas att jag läst och tyckte om. Dom som känner mig vet att jag inte är någon bokmal och böcker läses på sin höjd en gång.
    Däremot har jag många gånger njutit av Hylands bevingade ”den gliiider in i måååål!” från Ishockey-VM 1962. Kanada fick pisk av oss och vi blev världsmästare. Jag föddes 9 månader senare.
    De ä kultur dä!

    1. Jodu gubben min, att hockey är kultur det håller jag allt med om. Men att du läst Mina drömmars stad betvivlar jag, minns att jag känt dig sedan du var en pojkvasker. /Frugan

    1. Visst är den väl värd att köras ett varv till, mycket har hänt i bokbloggsofären sedan du lanserade den.

  3. Stad-serien golvade mig fullständigt som barn. Och som vuxen flera gånger om. Jag har lovat mig själv att inte läsa om den oftare än vart femte år. När jag var liten visste jag att jag skulle få en dotter som skulle heta Emmelie. Nu blev det inte så men det en August och han finns ju också med!

    1. Jag har läst den tre gånger hittills, får vänta ett par år till nästa gång. Har också upptäckt Utvandrarsviten och tänker att jag kan varva med dem.

Kommentarer är stängda.