Böckerna som blev mitt liv

Jag har alltid älskat böcker. Läst, samlat, lånat, luktat och andats böcker. Föremålen för min kärlek har växlat genom åren, liksom intensiteten i känslorna. Det har funnits perioder i mitt liv då jag läst mer sällan, även om det idag känns som en mycket avlägsen tid. Hur klarade jag mig? De senaste åren har min läsning varit nästan lika intensiv som den var när jag var barn och tonåring, den tid i livet då böckerna betydde extra mycket och samma bok lästes om och om och om igen. Det är med en särskild värme jag minns de böcker jag läste innan jag blev vuxen.

De böcker jag minns mest från när jag började läsa själv är de rödryggade Wahlströmsböckerna för barn. Vitnos, systrarna P, Lilla Bus och allt vad de hette. Jag hade nästan alla Vitnos-böcker minns jag. Jag läste också Wahlströms ungdomsböcker. Kitty förstås, men Mary & Lou tyckte jag var mycket bättre. Lotta var och är min favorit, fantastiskt roliga böcker än idag. Jag samlar fortfarande på serien, några återstår innan min samling är komplett.

Wahlströms gav också ut Poppis-böckerna, vita böcker där jag läste Hemliga sjuan mest av allt. Rabén & Sjögren gav ut POP-böcker, med orange ryggar, och bland dem favoriterna Britta-serien av Lisbeth Pahnke och böckerna om Jill av Ruby Ferguson.

Då är vi inne på hästböckerna som var en stor del av mitt 80-tal. Många rödryggade Wahlströms blev det, och stora kärleken var hästen Pysen. Jag var också med i bokklubben Silverhingsten och fick många bra hästböcker därifrån. Vildhästen från Santander av Helen Griffiths minns jag än, om en blind pojke som får ett föl som blir hans ögon.

Jag fastnade för böcker om fattigdom och föräldralösa barn som Anne på Grönkulla, Pollyanna och Kulla-GullaLilla huset på på prärien finns kanske bokvärldens bästa föräldrar i form av mamma och pappa Ingalls. Laura är tillsammans med Anne på Grönkulla två av mina favorithjältinnor.

Biblioteket besökte jag inte särskilt ofta, däremot kom bokbussen till oss. Den stannade alldeles utanför mitt hus, och jag tillbringade mycket tid med att botanisera bland hyllorna. Jag minns speciellt Det blåser på månen och fantiserade om att döpa mina framtida barn till Dina och Dorinda. Böckerna om Pip-Larssons av Edith Unnerstad och Den långa vägen hem av Cynthia Voigt lånade jag hem flera gånger. Och jag älskade Anne Franks dagbok och Katitzi.

“Mysrysarna” som gavs ut av Wennerbergs förlag var en pocketserie som kom ut under 70- och 80-tal. Många av dem läste jag, lagom spännande och lagom romantiskt. Jag fängslades också av hedarna och den mystiska stämningen i Värdshuset Jamaica, (se där, en till föräldralös ung kvinna). Sen var det dags för tegelstenarnas intåg och lite mer än romantiskt med böcker som Hollywoodfruar och Grottbjörnens folk. Efter det 47 böcker “Sagan om Isfolket”Jag var 11 år när jag började läsa serien, den följde mig hela vägen upp genom gymnasiet, och jag fantiserade om att döpa mina framtida barn till Sunniva eller Sol. Jag vet inte hur många gånger jag läst serien, men ett varv om året ända upp till 25-års åldern tror jag nog att det blev. Det var länge den ständiga sommarläsningen.

På högstadiet och gymnasiet började jag läsa mer och mer klassiker. Jag minns att jag läste Hemingway i åttan, Den gamle och havet, men sågade den rejält i den uppsats jag skrev. För lite romantik kanske. Jane Austen läste jag både på svenska och engelska, Stolthet och fördom var den första jag läste. Hon är fortfarande en av mina favoritförfattare. Skräck och Stephen King läste jag väldigt mycket av, men tyckte han var väldigt ojämn. Vissa böcker var fantastiska och andra urdåliga. Då läste jag hellre Dean Koontz, där alla böcker var riktigt rysliga och bra. Å andra sidan var det samma bok man läste hela tiden, då handlingen och karaktärerna upprepade sig i nästan alla hans böcker (manlig hjälte + snygg kvinna + liten pojke + golden retriver + lyckligt slut).

Tonåren betydde också intåget av BOATS-böcker. Inte som andra döttrar av Deborah Spungen är den jag minns starkast, den förde också märkligt nog med sig en period av smärre Sid Viscious besatthet. Inte utan min dotter av Betty Mahmoody slukade jag också.

De här är några av de böcker jag växt upp med, och antagligen formats av. På gott och ont. Vilka böcker skriver din historia?

(Det här inlägget har sitt ursprung på Hyllan

26 comments
  1. Åh, vilken bra läshistoria! Min bokhylla kryllade också av rödryggade Wahlströmsböcker – allra mest älskade jag nog Vitnos och Vips-böckerna, tror jag. Och Kulla-Gulla har jag läst om många gånger. Senast läste jag den högt för mina barn som var fascinerade (min son utropar fortfarande “vafalls?!” med bister min på patron-vis när han ska fåna sig… han är femton nu).
    Sagan om isfolket missade jag under uppväxten – men tog igen nu häromåret. Skönläsning!
    Alltså, alla dessa hästböcker som plöjdes… vilka minnen!

    1. Känner också igen mycket, men inte andra hästböcker än Vitnos och definitivt inte Isfolket. Försöker få inte grabbarna O på “flickböcker” och läser just nu Det lilla huset i stora skogen.

      1. Den läser min sjuåring nu också, en mycket fascinerande värld tycker hon. (Eller hon läser nog Lilla huset på prärien, vi har hunnit passera stora skogen) Vi kan ta en Isfolkshelg Linda, du fixar alla böckerna på en helg.

    1. Jo, våga! Jag gillade den mycket när jag läste om den som vuxen, och hittade helt andra saker att fascineras av då än när jag var barn.

  2. Jag har inte läst Vildhästen från Santander och du ser inte ut att ha läst mycket fantasy, i övrigt verkar vi ha haft exakt samma läsliv :). Jag älskar Anne, jag föredrog också Koontz, Isfolket-serien läste jag högstadiet/gymnasiet (jag är några år äldre), Spungen, Mahmoody, alla är gamla bekanta!

    1. Nej det har inte varit mycket fantasy för mig. Narnia-böckerna läste jag, men de var ingen wow-upplevelse. Isfolket däremot, och det är väl lite fantasy ändå?

  3. Isfolket! Minns inte första gången jag läste serien, möjligen vid 12-års ålder!
    Läser nu om serien och försöker mig på mini-recensioner på bloggen, herregud vad mycket sämre jag tycker de är… Men dom är så charmiga ändå! 😀

    Jag har aldrig önskat ha barn – däremot katter! Så när vi skaffade två katter (som tyvärr redan är döda nu) för ett par år sedan, fick de heta Shira och Saga! Sol fanns med som alternativ, men ville ha en annan färg på katten för att få det underbara namnet! 😛

    1. Mina två döttrar heter Hanna och Saga i andranamn… 😀 Men det är nog bara slumpen. Eller så inte. 😉

  4. Nostalgitripp! Kulla-Gulla-böckerna slukade min syster så när jag var snäll fick även jag låna och älskade. Inte som andra döttrar och Inte utan min dotter slukade jag också som tonåring. För övrigt fick jag nu googla mig fram till BOATS betyder. 😉

  5. Jag minns bokhyllan fylld med Sigge Stark och Bernard Nordh i mitt hem. De läste jag tidigt, tidigt. Annars var Starlet och Lottaböcker sånt som jag lånade av min äldre kusin. Jag minns att jag lånade Tom Sawyer på bibblan också. Fröken i skolan läste Narniaserien och Kulla-Gulla älskade jag. Tror att jag läste det som jag kom åt. En hel del veckotidningsnoveller blev det också …

    1. Åh Bernard Nordh fanns hemma i vår bokhylla också. Har varit utsuddad från minnet i trettio år, fram tills idag 😀

  6. Oj, vilken nostalgi! Ditt inlägg kunde nästan handla om mig (men så är vi också födda samma år); Kulla-Gulla, Laura, Anne, Kitty, Katitzi, Isfolket… Tror nästan de enda jag inte läste av de du nämner var Lotta och Vitnos. Hästböckerna för mig var Britta och Silver (har jag för mig att de hette). Plockade med mig de första Isfolket-böckerna när jag var hos mina föräldrar för ett tag sedan, kanske dags för en omläsning! Skulle gärna läsa om Anne på Grönkulla också (köpte tv-serien på dvd för ett tag sedan).

  7. Kitty, Lotta och allsköns hästböcker älskade jag mest. Och jag har läst hela Isfolket så klart.

      1. Mmmm, jag var alldeles för gammal. Läste dem i takt med att de kom ut. Och jag har även läst Spungen och Mahmody och allsköns BOATS. Och all tantsnusk som fanns på 80-talet.

  8. Åh, som jag älskade Inte som andra döttrar! Jag kan nog fortfarande citera vissa passager… Isfolket har betytt mycket för mig och Hollywoodfruar mfl har jag också läst, i den åldern när allt sånt var spännande 🙂 Och jag håller med om Mary&Lou-böckerna också, ännu bättre än Kitty!

  9. Vi har väldigt lika läsvanor som unga! Jag läste oxå Kitty och tyckte att Mary & Lou var mycket bättre. Lotta hade jag en komplett samling av så långt som böckerna getts ut när jag var 18 (1980), men lånade ut fem i mitten till en gymnasieklasskamrat och fick aldrig tillbaka dem, vilket misstag! Britta och Silver älskade jag annars var det Li jag läste av hästböcker, fast de var ju lika mycket deckare. Och Tvillingdeckarna var min stora favorit vid sidan av Lotta. Anne på Grönkulla, Pollyanna, Kulla-Gulla och Lilla huset på på prärien läste jag om och om igen! Det blåser på månen älskade jag med passion, och när jag var drygt 20 år fick jag den i julklapp av min mamma. Innan dess lånade jag den om och om på skolbiblioteket som hon skötte, men eftersom hon då gick från att vara lärare till att vara speciallärare så hann hon inte längre med skolbiblioteket utan lämnade den uppgiften och ville se till att jag fortfarande hade fri tillgång till Det blåser på månen. Den bokan har jag sen läst högt för mina egna barn, den är så bra! Pip-larssons och Katitzi läste jag oxå med glädje. Vid tretton års ålder gick jag över till att läsa mer klassiker och vuxenlitteratur…

  10. Vilken lista! Nostalgitripp som bara den. Gillade Kitty men älskade Mary & Lou-böckerna. Ann på Grönkulla, Anne Franks dagom, Katizi alla slukades nån gång mellan 1987 (då var jag 9 år) och mitten av nittiotalet någong gång. Då var det mer Inte utan min dotter, Inte som andra döttrar och Stephen Kings Pestens Tid. Fast efter den tycke jag som flera av er andra att Dean Koontz var bättre.
    F.ö en superbra blogg! 🙂 Hittade hit via enligt O och snokar nu runt i alla bokbloggar som länkas hit 🙂 Är ingen bloggerska själv men älskar böcker, både att läsa och att läsa om.

  11. Åh! Jag blir så glad när ngn läst och älskat Jill- och Pysenböckerna. Jag läser fortfarande om Jillböckerna då och då. Jag är inte säker men jag tror jag har alla, eller om det kanske saknas någon. När det gäller Pysen tror jag bara det finns fyra? Jag har tre tror jag. Jag vet att några gavs ut i en utgåva med två böcker i varje. Jag var gränslöst förälskad i böckerna om Pysen!

  12. Blir väldigt sugen på att skriva ett eget inlägg om böcker jag vuxit upp med … Någon gång! Jag har börjat med några inläggsserier om just hästböcker, men det kom av sig. Får ta upp det igen 😉

Comments are closed.