Kategorier
Kulturkoll Romankoll

20-talet då och nu

Linda
Det glada 20-talet är inte det decennium vi lever i nu, utan 1920-talet. En tid då ett världskrig avslutats, ekonomin var god och framtidstron stor. Kampen för demokratiska rättigheter för fler var en självklarhet och ingen visste ännu att allt skulle vända bara några år senare och att världen skulle drabbas av ännu ett världskrig. Nu är det 2020 och någon vidare optimism är svår att finna. Vi har på riktigt börjat inse att klimatet inte går att kontrollera, men ännu finns alldeles för många världsledare som ignorerar problemen helt. Det är också för många världsledare som snarare vill inskränka än öka de demokratiska rättigheterna och fler länder väljer att stänga sina gränser för att som det heter “ta hand om sina egna först”. Vilka likheter och skillnader finns egentligen mellan det 20-tal vi just påbörjat och det som ligger 100 år tillbaka i tiden?

Det glada 20-talet gällde självklart inte alla. När vi tänker på storslagna fester står det fina folket i centrum. The Great Gatsby och Downton Abbey handlar inte om vilka människor som helst, utan om de rika och priviligierade. Dessa personer har självklart råd med storslagna fester även nu i en tid då klyftorna ökar mer och mer. I Dagens industri konstaterades i januari att de 22 rikaste männen i världen äger mer än alla kvinnor i Afrika tillsammans. Det går också att hitta andra jämförelser, som t.ex. att de rikare hela tiden blir rikare och att 1% av världens befolkning äger mer än de andra 99% tillsammans. Mycket pengar för få att festa bort alltså.

Just jämförelsen mellan män och kvinnor är tyvärr fortfarande relevant. Under 1920-talet fick kvinnor i fler och fler länder rösträtt och jag kan tänka mig att många kände ett stort hopp inför framtiden. I filmen Suffragette från 2015 porträtteras några av de kvinnor som kämpade hårt och i vissa fall offrade sina liv för kampen för ett jämlikt samhälle. Namnet Pankhurst kan fortfarande knytas till kampen för jämlikhet och i höstas besökte Helen Pankhurst, barnbarnsbarn till Emmeline Pankhurst och barnbarn till Sylvia Pankhurst, Bokmässan i Göteborg och talade då om en kamp som fortfarande behövs och vikten av “deed not words”. 2020-talets största proteströrelse ser ändå just nu ut att handla om miljön, snarare än om jämlikhet, men det är de unga kvinnorna som tagit täten i kampen, men vår egen Greta Thunberg i spetsen.

En annan parallell jag kan se mellan 1920-talet och 2020-talet är synen på författaren. När jag tänker på 1920-talet är det lika mycket författarna som deras verk som står i centrum. Ernest Hemingway, F. Scott Fitzgerald, Ezra Pound och James Joyce samlades alla av Gertrude Stein i Paris och umgicks också med en rad konstnärer som Pablo Picasso och Henri Matisse. Såväl Hemingway som Fitzgeralds fru Zelda har skrivit om tiden i Paris och jag kan se likheter med den våg av autofiktiva böcker som varit stora ett tag och säkerligen kommer att färga även delar av 2020-talet. Flera av dem, som Rachel Cusks trilogi som inleds med Konturer, handlar om livet som författare och skapar en slags nygammal syn på författaryrket och vikten av att som författare skriva om det som är välbekant och självupplevt. Något jag önskar mig är mer mångfald. Jag vill inte bara läsa om västerländska medelklassmänniskors vardagliga bekymmer, utan gärna få ta del av mer litteratur från världens alla hörn. Det önskar jag mig från 2020-talet.

Om jämställdheten mellan män och kvinnor lämnar mycket att önska, är det ännu mer kvar innan litteratur från länder utanför Västeuropa och Nordamerika får den uppmärksamhet den förtjänar. Detsamma gäller film. Visserligen vann den sydkoreanska filmen Parasit flera tunga priser på Oscarsgalan, men det är ett undantag. Som Steve Martin och Chris Rock konstaterade i sitt inledningstal på Oscarsgalan har det hänt väldigt lite gällande representation. Vaginor saknades bland de nominerade regissörerna och #oscarssowhite är fortfarande aktuellt.

Fler 1920-talstrender som märks i 2020-talslitteraturen är Virginia Woolfs sparsmakade version av stream of consciousness. Ett associativt sätt att skriva, men utan de långa utläggningar som t.ex. James Joyce och Marcel Proust. Det är också texter som kräver koncentration då orden är få och det som inte sägs lika viktigt som det som faktiskt står på raderna. En liknande trend ser jag nu och de som lyckas, som Susanne Skogstad i Svartstilla får mig att tänka på de riktigt stora från det förra 20-talet. Även Ida Jessen lyckas med detsamma i sina två böcker om makarna Bagge som vi snart ska samtala om i Kulturkollo läser. Det är dessutom böcker som utspelar sig kring förra sekelskiftet och knyter därför ihop vår tid med det förflutna. Nya böcker skrivna i gammal, eller kanske alldeles modern, stil.

Nu hoppas jag på lite mer känsla av det glada 20-talet även i detta århundrade, istället för att vi drar raka vägen till depression, extremism och världskrig. Själv blir jag sugen på att uppleva det kulturella 1920-talet och förtränga vår egen tid för ett tag. Vad rekommenderar du?

Kategorier
Kulturkoll

House-spotting — en tänkbar hobby

Linda
När vi åkte till farmors hus i Dalarna när jag var liten ville jag alltid att vi skulle ta vägen över Filipstad. Där finns nämligen min absoluta favoritstaty, den av K G Bejemark på Stora torget som föreställer en sittande Nils Ferlin. Väl i Dalarna var ett besök på Carl och Karin Larssons Sundborn ett omtyckt äventyr. Det är en plats jag gärna skulle resa till som vuxen, liksom till Selma Lagerlöfs Mårbacka. Nils Ferlins hus har jag dock aldrig besökt, faktiskt vet jag inte ens var han bodde.

Ett av de märkligaste, men också mest minnesvärda författarhusbesök var när jag besökte Karen Blixens farm vid foten av Ngong Hills utanför Nairobi i byn som heter Karen, efter henne. Museet är en absurd blandning av saker från Karen Blixen själv och rekvisita från filmen Mitt Afrika, men omgivningarna var fantastiska. Däremot har jag inte varit i hennes hus i Rungsted, men det ser fint ut.

En av de bästa sakerna med att resa med fellow bokälskare är att de tycker att det är lika viktigt med litterära och kulturella inslag som jag. I våras var jag och Annette till exempel vid Monk’s House, Virginia och Leonard Woolfs sommarhus i Rodmell utanför Lewes och det var otroligt fint. Mäktigast var kanske att se hennes skrivarstuga och inse att hon suttit just precis där och skrivit sina böcker. Att besöka författares hem är att få stiga in i deras liv för en stund och det är något jag tycker mycket om. Jag hade gärna åkt tillbaka till Monk’s House en annan årstid, för att få se trädgården igen. Den var fantastisk. Då kombinerar jag gärna besöket med en tur till Charleston, som var Vanessa och Clive Bells hus.

Några hus och hem med kulturell anknytning som jag skulle vilja besöka är:

En av mina största drömmar är att besöka Prins Edward Island och Grönkulla. På ön finns författaren L. M. Montgomerys födelsehus och det går också att besöka huset som stod modell för Grönkulla. Ön i sig verkar vara otroligt vacker, som synes på bilden ovan.

Astrid Lindgrens lägenhet på Dalagatan 46 har stått orörd sedan hon dog och är nu ett museum. Det verkar vara svårt att få plats på visningarna, men vilken upplevelse det skulle vara.

Att besöka Laura Ingalls Wilders hem hade också varit en stor upplevelse. Hon är en av de författare som följt mig genom livet.  Rocky Ridge Farm i Mansfield, Missouri, dit Laura, Almanzo och dottern Rose flyttade 1894. Senare flyttade de till den mer moderna The Rock House och det var också där böckerna skrevs.

Det hade också varit intressant att besöka Stratford-upon-Avon aka Shakespeare Land. Där kan du till exempel besöka huset William Shakespeare föddes i, hans familjs senare hem och Anne Hathaways stuga.

Ernest Hemingways hem i Key West, Florida är mest känt för alla katter som huserar där. Jag hade gärna besökt hans hem, men Florida lockar faktiskt inte det minsta. Däremot hade jag gärna rest till Paris och vandrat i hans fotspår. Kanske sitta en stund och spana på Les Deux Magot, som var en viktig mötesplats för författare som Hemingway, Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre, eller kanske Cafe de Flore som ligger precis i närheten. Det hade också varit riktigt coolt att besöka de Beauvoirs skrivarstudio i Montparnasse eller

 

House-spotting alltså, vad tycker ni om det? Har ni besökt några intressanta hus och hem med kulturell koppling? Har ni något drömresmål?

 

Photo by Timothy Eberly on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll

Oh to sleep, to sleep and to dream

Ja, i ärlighetens namn skulle jag hellre sova än sitta vid datorn just i detta ögonblick men när Kollot anropar så är det bara att HTFU och sätta sig med stora koppen kaffe. Jag hade från början tänkt skriva ett inlägg om Törnrosa här men sedan snubblade jag över en sida med kända citat om sömn och förlorade mig fullständigt. Därför tänkte jag här bjuda på några av de bästa. Först ut är kattälskaren och fiskaren Hemingway:

I love sleep. My life has the tendency to fall apart when I’m awake, you know?
~ Ernest Hemingway

Vem kan inte relatera till det liksom.

Och redan Thomas av Aquino hade koll på läget:

Sorrow can be alleviated by good sleep, a bath and a glass of wine.
~ Thomas Aquinas

Jag lovar att han sa det en mörk januaridag då han också hade lust at gå i ide.

Shakespeare har inte bara skrivit om sömn som en metafor för döden:

Sleep that knits up the ravelled sleave of care
The death of each day’s life, sore labour’s bath
Balm of hurt minds, great nature’s second course,
Chief nourisher in life’s feast.
~ William Shakespeare, Macbeth

Alltså, sällan har jag läst en så träffande text om trötthet. Jag som älskar att sova kände omedelbar längtan efter en säng.

O sleep, O gentle sleep,
Nature’s soft nurse, how have I frighted thee,
That thou no more wilt weigh my eyelids down
And steep my sense in forgetfulness?
~ William Shakespeare, Henry IV, Part I

Alltså, jag tror att Shakespeare led av svår insomnia då han ganska ofta ägnar sig åt att prata om sömn, avsaknaden av den eller längtan efter den.

Sedan finns det ju personer som anser att sova kan man göra när man är död.

Sleep, that deplorable curtailment of the joy of life.
~ Virginia Woolf

Nu var kanske inte Virginia Woolf alltid en muntergök så “the joy of life” får lite av en bitter bismak. Kanske hade hon mått bättre om hon hade sovit mer?

Sedan har vi Wille igen:

Good things of day begin to droop and drowse,
Whiles night’s black agents to their preys do rouse.
~ Macbeth, III, ii, 45

Han hade uppenbarligen ett ambivalent förhållande till det där med sömn.

Wordsworth lyckades fånga den där känslan ni vet, när man ligger och försöker sova, för man måste sova, men kan inte sova och snart är det dags att gå upp. Somnar man inte nu så kommer man vara jättetrött dagen därpå och bara SOV nu då!

A flock of sheep that leisurely pass by
One after one; the sound of rain, and bees
Murmuring; the fall of rivers, winds and seas,
Smooth fields, white sheets of water, and pure sky –
I’ve thought of all by turns, and still I lie
Sleepless…
~ William Wordsworth, “To Sleep”

Och Charlotte Brontë hade också koll på läget. För visst är det så, att ligger man och oroar sig för något så är det svårt att somna och dessutom blir sömnen ofta ganska lätt.

A ruffled mind makes a restless pillow.
~ Charlotte Brontë

Citatdrottningen nr 1, Dorothy Parker, led också av sömnlöshet. Något man mycket väl kan tänka sig med tanke på hennes fräna tunga.

How do people go to sleep? I’m afraid I’ve lost the knack. I might try busting myself smartly over the temple with the night-light. I might repeat to myself, slowly and soothingly, a list of quotations beautiful from minds profound; if I can remember any of the damn things.
~ Dorothy Parker

Fast kanske hon är något på spåren där. Så nästa gång jag har svårt att sova så kanske jag ska försöka gå igenom den här listan igen. Rabbla citat och dikter och se om det hjälper bättre än att räkna får. Vad tror ni? Jag avslutar med den fantastiska låten “Insomnia” av Faithless. Kan inte fatta att den faktiskt är nästan 25 år gammal nu!!

Jag hade för mig att det fanns ett citat av Robert Frost där någonstans men verkar minnas helt fel. Det enda jag hittar när jag googlar nu är en låt av Celine Dion och det var abslut inte vad jag tänkte på. Hur som helst, hoppas ni kan sova gott när kvällen kommer. Säger Godnatt i förväg. Och sov så gott. Zzzzzz……

Kategorier
Kulturkoll

Dags att möta våren i Paris

Linda
Efter en något onödig och alldeles för sen snöperiod är längtan efter våren stor. För att väcka vårkänslorna på riktigt kommer Kulturkollo den här veckan att göra en kulturell resa till Paris. Extra lyxigt hade det självklart varit om vi hade kunnat besöka staden på riktigt, men att läsa är att resa och det är en sådan resa vi gör den här veckan. En resa till romantikens, modets, konstens och litteraturens värld. I olika tider har Paris varit hem för konstnären och författare som tillsammans försökt att utveckla sig själva och sin konst. Kring förra sekelskiftet var staden en kulturell metropol som erbjöd en miljö att frodas i. Pablo Picasso bodde där då, liksom Henri Matisse och Gertrude Stein. Den senare finnas med i Ernest Hemingways bok En fest för livet, där han beskriver livet i Paris under 1920-talet. Även F. Scott Fitzgerald och hans fru Zelda, samt James Joyce och Ezra Pound tillhörde Hemingways umgängeskrets. Woody Allen låter oss uppleva Paris tillsammans med Ernest Hemingway i filmen Midnight in Paris, men där blandar han in en hel del fantasi.

Kategorier
Kulturkoll

Mitten cats

Genom historien finns det oändligt många exempel på författare som knutit detta egensinniga pälsdjur till sitt hjärta. Vissa så pass att de dessutom skrivit böcker, dikter eller hyllningstexter till sina husdjur eller till katter i allmänhet. Det mest kända exemplet är kanske T S Eliots diktsamling.

Ett roligt exempel på en kattälskande författare är ju annars Ernest Hemingway. För några år sedan besökte jag hans hem på Key West, ett hus som numera har två funktioner. Det är dels museum över Hemingways liv där, men också hem för säkert 100 stycken ättlingar till Hemingways älskade katt Snow White. Snow white var, som namnet antyder, en alldeles vit skeppskatt som Hemingway fick av en sjökapten. Det speciella med katten var att den var 6-tåad, dvs den hade en extra tå och klo på framtassarna, och alla katter som numera bor i huset har antingen 6 tår fram, 5 tår bak eller bär åtminstone på genen för att kunna föda nya katter med extra tår. Det kan se väldigt roligt ut, speciellt om de har extra tår på alla tassar, då det ser ut som att katterna liksom traskar omkring med tumvantar på tassarna.

Detta gör inte på något sätt katterna mindre söta, nästan tvärt om, jag var nästan på väg att gömma på mig på toaletten i huset för att få stanna kvar efter stängningsdags. Glöm Hemingway liksom, det här var ju KATTPARADISET!

Om ni någon gång får möjlighet att åka till Key West finns det många fina tips jag kan ge, men det absolut bästa och utan tvekan en stor anledning till att åka dit, är alltså dessa ulliga, gulliga, SUPERDUPERfina gosedjur som får spankulera helt fritt i hus och trädgård och gärna lägger sig och vilar på bänken bredvid dig. Som avslutning på veckan får ni här därför en liten samling bilder på dessa Mitten-cats. Håll till godo!

Kategorier
Kulturkoll

Böcker kräfva dessa drycker

Lotta

Kura ihop sig med te och bok? Nä nä, lite mer fantasi när jag får lov att bestämma. Det gäller att matcha rätt bok med rätt dryck. Till exempel:

Om du läser Borta med vinden så är valet förstås Southern Comfort. Vill du ta det ett steg längre så har både Rhett Butler och Scarlett O’Hara fått sina egna drinkar uppkallade efter sig, med Southern Comfort som bas men mixat med andra ingredienser. Viktigt att tänka på är att antingen dricker du sakta eller läser snabbt, eftersom boken är på dryga tusen sidor. Risk för att det blir mycket drinkar annars.

Kategorier
Romankoll

Lyran listar ljudböcker

lyran-top

Här kommer tips på 10 ljudböcker där jag tycker att texten och uppläsaren samverkar och skapar en fantastisk upplevelse för lyssnaren.

Kategorier
Kulturkoll

Böckerna som blev mitt liv

Jag har alltid älskat böcker. Läst, samlat, lånat, luktat och andats böcker. Föremålen för min kärlek har växlat genom åren, liksom intensiteten i känslorna. Det har funnits perioder i mitt liv då jag läst mer sällan, även om det idag känns som en mycket avlägsen tid. Hur klarade jag mig? De senaste åren har min läsning varit nästan lika intensiv som den var när jag var barn och tonåring, den tid i livet då böckerna betydde extra mycket och samma bok lästes om och om och om igen. Det är med en särskild värme jag minns de böcker jag läste innan jag blev vuxen.

De böcker jag minns mest från när jag började läsa själv är de rödryggade Wahlströmsböckerna för barn. Vitnos, systrarna P, Lilla Bus och allt vad de hette. Jag hade nästan alla Vitnos-böcker minns jag. Jag läste också Wahlströms ungdomsböcker. Kitty förstås, men Mary & Lou tyckte jag var mycket bättre. Lotta var och är min favorit, fantastiskt roliga böcker än idag. Jag samlar fortfarande på serien, några återstår innan min samling är komplett.

Wahlströms gav också ut Poppis-böckerna, vita böcker där jag läste Hemliga sjuan mest av allt. Rabén & Sjögren gav ut POP-böcker, med orange ryggar, och bland dem favoriterna Britta-serien av Lisbeth Pahnke och böckerna om Jill av Ruby Ferguson.