80-talets folkparksturnéer

carolina-top

Det här inlägget kom till efter lite påtryckningar från mina kollokollegor. Jag satt och letade efter ett foto på mig själv från 80-talet till mitt förra inlägg, och hittade då ett antal foton där jag sitter med armen runt diverse svenska popstjärnor. Jag lade upp ett av dem på kul i vår interna fb-grupp. De andra bara “hur?! varför?? berätta mer!” och Anna tyckte bestämt att “bloggen kräfva dessa bilder!” Och visst – de här bilderna härstammar från ett stycke 80-talskultur som väl inte riktigt finns längre: folkparksturnéerna! Ni vet – när alla våra pop- och rockband åkte runt i hela Sverige och spelade på små ställen. Själv åkte alltid jag och en bästis till ett dansställe (kommer inte ihåg vad det hette) i småländska Blomstermåla som ordnade den ena konserten efter den andra. Och vi hade hittat en dörr där, en dörr som ledde backstage, och när vi stod där och knackade så brukade den förr eller senare alltid öppnas och någon släppa in oss. Och så fick vi prata med, få autografer av och foton på och kramar av kändisarna…

Men fatta – vi knackade på en dörr och blev insläppta?! Skulle det funka någonstans nu? Är det inte alltid arenakonserter numera? Utan några dörrar att envetet knacka på? Eller trista korta framträdanden i köpcentrum utan några backstagerum i sikte? Jamen, folkparksturnéerna, I miss you…! När man kunde stå längst framme vid scenen, någon meter från sin idol…

 

taget från scenkanten, där jag stått sedan stället öppnade. Men fatta - 1 meter från en sjungande Mauro Scocco...!
Taget från scenkanten, där jag  alltså stått sedan stället öppnade. Men fatta – 1 meter från en sjungande Mauro Scocco…!
Och här är det då alltså Bakom Den Där Dörren. Med Mauro! Och...jag hade kvällen till ära haft blått spray i luggen. Som sedan färgade av sig på fingrarna, i ansiktet, överallt. Ser ut som att jag har tyfus eller nåt. Men spelar roll... det är Mauro! Bredvid!
Och här är det då alltså Bakom Den Där Dörren. Med Mauro! Och…jag hade kvällen till ära haft blått spray i luggen. Som sedan färgade av sig på fingrarna, i ansiktet, överallt. Ser ut som att jag har tyfus eller nåt. Men spelar roll… det är Mauro! Bredvid MIG!
Och här då? Thåström! Bakom Den Där Dörren! Och se så coooool den där Carolina är!
Och här då? Thåström! Bakom Den Där Dörren! Och se så coooool den där Carolina är!

thåström

Och jahaja. Sha-Boom. Minns någon dem? Lockigast och störst hår av alla, liksom. Samma backstagerum - känns igen på alla de där svartvita fotona på väggarna.
Och jahaja. Sha-Boom. Minns någon dem? Lockigast och störst hår av alla, liksom. Samma backstagerum – känns igen på alla de där svartvita fotona på väggarna.
2 comments
  1. Härligt! Jag hade en högstadiekompis som bara försvann en dag. Hon hade bara hängt med Gyllene Tider i deras turnebuss. Helt oskyldigt, och de kom sen hem till henne och hennes familj, hon visade bilder på kändisarna … Tror inte det skulle fungera idag.

    1. Wow! Vilken grej för henne! Men nä, tror inte heller det skulle ha fungerat idag. Jag kände direkt, som tonårsmamma, dåliga vibbar av det där “högstadiekompis som följer med i turnébuss”. Tror jag har läst för mycket om verkligheten , och sett av, sedan jag själv var tonåring.

Comments are closed.