Och så var de bara en…

Lotta
Döden är en del av livet. Någon gång dör vi, det vet vi, men vi vet inte exakt när och var det kommer att hända.  I verkliga livet vill vi gärna hålla oss långt ifrån döden, men vi kastar oss gärna in i böcker och filmer som handlar om ämnet. I fiktionen är det tryggt att frossa i döden. I veckan ska det handla om just detta: Alla dör.

För så är det ibland, i böcker, på scen och i film. Alla dör. En efter en trillar av pinn.

Jag tänker på skräckisen Final Destination där ett gäng ungdomar dör en efter en. Döden har bestämt sig för att de ska dö, och det finns ingen hejd på de kreativa sätt att dö som Döden hittar på.

Jag tänker på alla små deckarsamhällen: Sandhamn, Fjällbacka, Midsomer (246 mord på 14 säsonger, tolv olycksfall, elva självmord och åtta naturliga dödsfall), Gotland och Shetlandsöarna där antalet mordfall torde avskräcka folk från att flytta in.

Jag tänker på Shakespeare och Macbeth, där alla eller nästan alla dör. Och Agatha Christie Och så var de bara en (tidigare utgiven som Tio små negerpojkar) där en efter en faller ifrån.

Jag tänker på tv-serierna: Game of Thrones, Lost, 24 (där typ alla utom Jack Bauer dör och Jack Bauer själv är ansvarig för 309 av dödsfallen).

I veckan handlar det om att alla dör. Men jag hoppas att ni och vi klarar oss genom hela veckan…

One comment

Comments are closed.