Att välja sina strider

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka att veckans tema Konflikter och kompromisser fick mig att tänka på mina barn. Ja, eller kanske ännu mer på att vara förälder faktiskt. Men det kanske inte är så konstigt. Livet med barn är innehåller tyvärr en del konflikter och kanske ännu fler kompromisser. Inte minst tänker jag på de kompromisser man gör med sig själv. Det finns många saker som jag tänkte ”så ska jag aldrig göra när jag får barn” om, som jag nu kompromissat bort. Av nödvändighet. För att få vardagslivet att fungera. För att man måste välja sina strider.

Mina barn fyller 8 och 5 i vår. Jag tänkte kanske att jag skulle bli mer van vid att vara förälder med tiden och bli smartare i mitt föräldraskap. Men livet med barn är så finurligt konstruerat att det – precis när man tror att man fått kläm på det hela – uppstår nya grejer, nya faser och nya fällor att ramla i.

Nu vill jag pausa här och inflika något som säker är självklart, men som jag ändå känner måste sägas för att undvika missförstånd. Jag älska mina ungar något så vansinnigt mycket. Jag ångrar dem inte en sekund och skulle för allt i världen inte vilja vara utan dem. Så, då har vi klargjort det. Då fortsätter vi.

Det händer ändå påfallande ofta att de där älskade ungarna driver mig absolut vansinnig! De är säkert inte värre än några andra barn, men de har humör och egensinnigheter. Och jag har humör och en ganska kort stubin. Inte alltid de bästa kombinationen. Och när de driver mig till vansinne och när jag känner mig som den värsta föräldern i hela världen – då är det ganska skönt att veta att man inte är ensam. Då kan det ibland kännas givande att få lite tips och råd från någon expert.

Jag är egentligen ganska skeptisk till handböcker inom vilket område det än må vara, men det finns tillfällen då det känns skönt att läsa om något man funderar på och få någon annan persons perspektiv. Jag tyckte det var underbart att läsa Trotsboken av Malin Alfvén och Kristina Hofsten och få svart på vitt att barn i trotsåldern har småkonflikter var tredje minut och större konflikter tre-fyra gånger i timmen med sina föräldrar. Ja, men det var så fantastiskt – det var inte bara vi som hade det så. Det var normalt.

Nu ligger Martin Forsters bok Fem gånger mer kärlek på mitt sängbord och jag läser i den då och då. Han har kloka tankar om barn. Hans synsätt som går ut på att det inte är barnen det är ”fel” på, utan han ger föräldrarna redskap att bli bättre föräldrar genom att de genomgående ska fokusera på de positiva saker barnen gör. Det man får uppmärksamhet för gör man mer av och får man uppmärksamhet för det negativa leder det ofta till en trist spiral av mer skäll och bråk. Självklart är det inte alltid lätt att efterfölja i praktiken i den stressade vardagen, men det ger ändå en tankeställare om att faktiskt också säga till barnen när de gör bra saker – för det gör de ju hela tiden – och inte fastna i gnat om småsaker. Framförallt ska man undvika at tjata i förskott eller förutsätta att barnen inte kommer att göra det vi förväntar oss av dem. Det var en sak som jag kände att jag behövde och ville förändra. Forster är också en anhängare av att välja sina strider. Att inte gå in i alla konflikter med samma kraft. Titeln Fem gånger mer kärlek står för att det krävs fem gången så mycket positiv gemenskap som negativ för att öka chansen att hantera de viktiga konflikterna på rätt sätt. Att välja sina stider är ett slags mantra för mig också och jag tror att det har räddat den här familjen från sammanbrott många gånger.

Båda dessa böcker innehåller citat från föräldrar och konkreta exempel på hur man kan lösa olika situationer. För egen del uppskattar jag att läsa om hur andra föräldrar tacklar sina bekymmer för – igen – det är så skönt att veta att man inte är ensam!

Men, som alltid tycker jag att man ska ta råden i sådana här med sunt förnuft och en nypa salt. Det finns ingen universallösning för alla familjer eller alla barn. Många av råden är också ganska självklara, men det är skönt att bli påmind om dem och att få det formulerat på ett annat sätt. Det jag önskar mig mest av allt är att någon kunde lära mig när det gäller mitt eget föräldraskap är att vara lite coolare å ena sidan och inte så hård mot mig själv å andra sidan, men det är kanske inte något man hittar i en bok.

Och när ingen annat hjälper, så brukar jag tänka på ett citat från en väldigt klok person – och jag hoppas innerligt att hon har rätt. Då ordnar det sig.

[quote]Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv. (Astrid Lindgren)[/quote]

Bild: www.lifeofpix.com