av 
Under förra veckan fick ni julfrossa rejält med julknarkaren Lotta. Med stor möda – stor vånda – fick till och med undertecknad skrivit ett inlägg under temat. ”Äta bör man annars dör man”, resonerade jag, så det fick bli ett par recept. Med denna veckas tema närmar vi oss mitt rätta element – mitt normalläge så här års. Om julfrossa är en ytterlighet så är detta helt klart den andra. Det är hög tid för: Stress, panik och sammanbrott!
Inte heller har vi planerat ledighet, inte förhört oss om önskelistor från små kusiner eller beställt skinka. Ja, tanken finns naturligtvis där varje år: börja i tid! Analysera, planera, genomför och följ upp! Men för varje ljus vi tänder i adventsljusstaken så växer sig insikten och därmed också paniken att även i år har inget gått enligt önsketänkandet. ”The same procedure as last year, Miss Fanny? The same procedure as every year, James!”
Ska jag vara riktigt ärlig, så har jag faktiskt inte gått in i panikläge. Än. Jag är lugn – lägger mig tillrätta på soffan – i förnekelsestadiet. Än så länge blir jag sunt provocerad av julfrossar-människorna. Men med varje ”nu-är-alla-julklappar-klara-inlägg” på Insta eller ”titta-vi-julbakar-hela-familjen-utan-kaos-foton” på FB, så handlar det om dagar, kanske timmar innan jag är där. ”The same procedure as last year, Miss Fanny? The same procedure as every year, James!”
Välkommen in i temat ”Stress, panik och sammanbrott” där vi tillsammans kan nå detta stadie bortom förnekelsens räckvidd. Låtom oss tillsammans ta steget över sammanbrottets rand. Du är varmt välkommen att vara delaktig i vår stressvecka – kommentera, länka eller skriv något eget!
Den som dock önskar sig en lugn vrå – en oas i dessa masshysteriskt stressade tider – kan tillsammans med Kulturkollo läsa och prata om Jonas Karlssons God jul. Samtalet börjar idag och du hittar läsgruppen här.
