Kategorier
Kulturkoll

Fortfarande stress, panik och sammanbrott?

helena-top

Jaha då har veckans tema “Stress, panik och sammanbrott” nått vägens ände (här). I det riktiga livet så är det kanske nu det riktigt börjar då vi har fem vardagar kvar innan julafton. Om jag har kommit längre i förberedelserna? Nopp, njet, nej! Men det brukar ordna sig ändå, eller hur? Vi må inte ha hembakat bröd, egenbränd knäck eller hemmastånkad korv. Tro det eller ej – det blir julafton ändå. Får vi bara klart granen, skinkan och panikköpt några julklappar så är vi nöjda. Pepparkakor, julgodis och förvälld grönkål går att köpa. Kan jag köpa mig fri från stress, panik och sammabrott, så gör jag gärna det.

Imorgon går vi in i den absoluta julveckan och när ni behöver några minuter ifrån julstöket är ni välkomna in här på kollot.

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll

Du blir inte färdig, så njut av ditt kaffe i stället för att hälla det i dig för snabbt


carolina-top

I en barnbok jag nyligen läste (IRL – Ilskan, Rädslan, Löftet av Maria Frensborg) citerades en diktstrof:
”du blir aldrig färdig och det är som det ska”
Jag kände vagt igen den, och letade snart rätt på hela dikten. Det är förstås Tomas Tranströmers Romanska bågar:

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur För levande och döda av Tomas Tranströmer (1989)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Allt jag vill men inte hinner …

linje-ulrica

Kan vi prata lite om det här med förväntningar? Nej, jag menar inte barnens förväntningar inför julen eller släktens förväntningar på att julen ska firas på samma sätt varje år. Nej, jag talar om de där helt orimliga förväntningarna man ställer på sig själv! För jag är väl inte den enda som fungerar så?

Jag är egentligen väldigt bortskämd på julen. Vi åker bort, antingen till mina föräldrar eller till makens föräldrar, och där blir vi bjudna på god mat och blir ompysslade. Ofta finns det en eller ett par kusiner som håller barnen sysselsatta och det finns gott om tid för mig att krypa upp i ett soffhörn med en bok. Vi är heller inte så stor släkt så det är inte så förfärligt många julklappar som ska köpas och den julmat vi lagar här hemma består på sin höjd av att griljera en färdigkokt skinka. Så det finns egentligen inte så många måsten.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Mumin mot stress

helena-top

Det är nästan på gränsen till roligt att vi har det här temat just nu, i år. Vi har det naturligtvis inte för att det är just i höst jag haft ett sammanbrott av stress och panik, nej det är nog mer allmängiltigt juligt tänkt.

Jag tänker här och nu inte försjunka i någon berättelse om mitt utmattningssyndrom eller hur jag hanterar det eller hur det har varit och är. Jag tänker inte delge er en massa tips och tricks och idéer. Allt det där man efterfrågar som nyutmattad. Allt det där man aldrig kan få eftersom man jobbigt nog måste göra alla misstag på egen hand då det är så man hittar sin egen väg in i och ut ur skiten. Och det tar tiiid (nej, jag har inte kommit över känslan av att vilja krokbena alla som säger så, men det gör ju inte att de har mindre rätt, tyvärr). Nej, det här är ingenting sånt, men ändå lite.

Det här är en djupt känd kärleksförklaring till Mumindalen som en plats där vi alla kan få vila. Det allra bästa som hänt mig under den här hösten var när jag fann Tove Janssons Mumin-böcker. Och här tänker jag lämna det där om att inte lära sig av andras misstag. Det tog mig alldeles för lång tid att hitta dit. Gör inte om mitt misstag!

Kategorier
Kulturkoll Sakprosakoll

Vilsamheten sitter i händerna

 

Jag är uppvuxen i en tradition där alla vuxna har något för händerna, alltid. Min mamma och mormor hade ständigt något handarbete på gång och varje jul tar jag fram det som de skapat med symaskin, stickor, virknål, broderinål och vävstol. Det där med hantverk och handarbete har blivit allt hetare de senaste åren, meditationen i att låta ting ta tid är underbar och att låta handen arbeta medan sinnet vilar är också ett sätt att hålla undan stress för mig.

Jag pysslar nästan enbart med papper och innan jul är det givet att det blir ett gäng julkort och paketetiketter. Årets skörd ser ni ett litet prov på ovan och man kan väl säga att min stil både när det kommer till albumsidor och kort är “less is more”. Jag gillar att använda några få element, några få färger och material som bidrar till vila. Årets kort går i grönt, blått och brunt och där finns wellpapp, brunt hampasnöre och massor av spillbitar som blivit över en annan gång. Behöver jag tillägga att skärmaskinen är min bästa vän? Handen och huvudet hade en skön och lugn stund och nu ska de bara adresseras och skickas också. Vilket jag inte tycker är så vilsamt om jag får erkänna det. Varför har man ingen adressbok längre? Varför letar man som en tok efter adresser på nätet varje år?

I mitt flöde har jag ett gäng stickare, hemskt mycket Hej Marie, Hej Loveina och Hej Metta! Nu är jag ingen stickare (alltså jag kan sticka men gör det aldrig numer) men jag var vääääldigt nära att klicka hem Sticka nordiska mönster av Johanna Wallin. Jag inser att det inte är något för mig men vilka vackra mönster och modeller! Jag hör också bland bekanta att julkalendern på TV har skapat ett tryck på garnaffärerna som sällan förr. Vill man sticka Selmas mössa så har jag hittat ett mönster här. Missa inte heller Arne & Carlos som är killarna som har en FB-sida som är fylld av både enklare och riktigt avancerad stickning. Just nu kan man få tips på de sötaste små snögubbar och julnissar. De stickar också sina egna julkulor – vill man göra som dem så finns ett gratis mönster här.

Kanske, kanske ska jag ta fram stickorna ikväll. När de där jämra adresserna är skrivna.

Kategorier
Kulturkoll

Veckans utmaning: En mindfulnessfylld jul

helena-top

I gårdagens inledningsinlägg så skrev jag att jag ännu inte har kommit in i stresstadiet. Detta är dock en sanning med modifikation. Förnekelse och stresskaos åtskiljs av endast en liten skör tråd. Detta blev särskilt tydligt när jag skulle komma på en utmaning för veckan och kom tämligen snart in i de djupaste vrån av min stresshjärna. Den satt med andra ord långt inne, men hur som haver nu är det dags.

Hur hanterar du själv julstressen? Musik? TV-seriesvullande? Läsning? Listfascism? Hjälp mig här! Hur får vi – du – en mindfulnessfylld jul? Och säg nu inte att man ska börja i tid, för det tåget har liksom redan gått.

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Vi flyr till värmen

Linda

Stress, panik och sammanbrott, jo tack så har läget definitivt varit i december. I november också när jag tänker efter. Och oktober. Faktiskt har det varit mycket av den varan sedan i början av sommaren. Vi tog därför beslutet att fly till värmen en vecka inför jul och på torsdag drar vi. Målet är att inte göra mycket mer än att läsa, sola och äta. Det gäller ju att tänja ut magsäcken ordentligt inför helgen.

Det här läser jag och grabbarna O i veckan:

Lillebror O läser Halfbad-trilogin av Sally Green och Spejarens lärling – de första åren av John Flanagan.

Storebror O läser Magnus Chase och Kanekrönikan av Rick Riordan

Jag läser (äntligen) The Trespasser av Tana French, Det måste vara här av Maggie O’Farrell och Om lycka av Nina Bouraoui.

 

Vad läser ni i jul?

Kategorier
Kulturkoll

Stress, panik och sammanbrott

helena-top
Under förra veckan fick ni julfrossa rejält med julknarkaren Lotta. Med stor möda – stor vånda – fick till och med undertecknad skrivit ett inlägg under temat. “Äta bör man annars dör man”, resonerade jag, så det fick bli ett par recept. Med denna veckas tema närmar vi oss mitt rätta element – mitt normalläge så här års. Om julfrossa är en ytterlighet så är detta helt klart den andra. Det är hög tid för: Stress, panik och sammanbrott! 

Inte heller har vi planerat ledighet, inte förhört oss om önskelistor från små kusiner eller beställt skinka. Ja, tanken finns naturligtvis där varje år: börja i tid! Analysera, planera, genomför och följ upp! Men för varje ljus vi tänder i adventsljusstaken så växer sig insikten och därmed också paniken att även i år har inget gått enligt önsketänkandet. “The same procedure as last year, Miss Fanny? The same procedure as every year, James!”