av 
Det är nästan på gränsen till roligt att vi har det här temat just nu, i år. Vi har det naturligtvis inte för att det är just i höst jag haft ett sammanbrott av stress och panik, nej det är nog mer allmängiltigt juligt tänkt.
Jag tänker här och nu inte försjunka i någon berättelse om mitt utmattningssyndrom eller hur jag hanterar det eller hur det har varit och är. Jag tänker inte delge er en massa tips och tricks och idéer. Allt det där man efterfrågar som nyutmattad. Allt det där man aldrig kan få eftersom man jobbigt nog måste göra alla misstag på egen hand då det är så man hittar sin egen väg in i och ut ur skiten. Och det tar tiiid (nej, jag har inte kommit över känslan av att vilja krokbena alla som säger så, men det gör ju inte att de har mindre rätt, tyvärr). Nej, det här är ingenting sånt, men ändå lite.
Det här är en djupt känd kärleksförklaring till Mumindalen som en plats där vi alla kan få vila. Det allra bästa som hänt mig under den här hösten var när jag fann Tove Janssons Mumin-böcker. Och här tänker jag lämna det där om att inte lära sig av andras misstag. Det tog mig alldeles för lång tid att hitta dit. Gör inte om mitt misstag!
Till dig som känner dig utmattad, trött, lite fransig, ledsen, ensam och omskakad där ute. Släpp allt du har för händer, du kan göra det sen istället. Sätt dig i fåtöljen/sängen/soffan/varhelst du kan. Medtag te. Vira filt. Läs eller lyssna på en muminbok, valfri, vilken som helst. Strunt i ordningen och årstiderna, låt dem bara få komma till dig – homsorna, mumintrollen, hattifnattarna, lugnet, friden… Sammanbrottet kanske är nära, men det finns sällskap, värme och igenkänning att få. Ge dem en kvart i alla fall, det har du förtjänat.
Jag fullkomligt älskar Mumindalen, man kan knappt öppna ett köksskåp hemma hos mig utan att det ramlar ut en muminmugg eller tre. Varje år läser jag om Trollvinter vid den här tiden, just när allt det här med julen (och allt det andra…) har blivit för mycket för mig. Tror jag ska ta dig på orden, gå tidigare från jobbet och sätta mig i soffan med Tove Jansson i eftermiddag. Tack!
Åh ja, jag såg på instagram att du gjorde just det, himla fint att du tog mig på orden. Muminvärlden är verkligen som medicin, mot precis allt. Jag ska följa ditt exempel och läsa Trollvinter nu känner jag.
Håller med! Muminböckerna är helt underbara, och jag brukar faktiskt läsa dem just när allt snurrar på lite för snabbt.
De är så lugnande, i tonen och i de där resonemangen och personligheterna. Det är fint att hitta något man alltid kan återvända till.
Mark Levengood läser dem så fint också. Favoriter!
Det gör han verkligen! Hans läsning ger verkligen en extra dimension av avkoppling.