av
Tänk att något så naturligt kan vara så kontroversiellt och provocerande. Minns ni för några år sedan, när bibliotekarien Lina råkade visa sin armhåla i TV under Melodifestivalen? Vilken folkstorm det blev, pga något som ALLA har!? Förra året blev det också diskussioner då Clara Henry visade sitt armhålehår. Ganska märkligt alltihop, eller hur? Ändå tillhör jag också de som plockar fram rakhyveln när sommarsäsongen närmar sig eller man ska bort på fest. Att vara slätrakad och groomad är definitivt norm i dagens samhälle. Samtidigt som böcker om Hår, hur vi kan fläta våra långa tofsar och forma det som vi vill, är storsäljare utan dess like.
Den här veckan pratar vi alltså om hår på Kulturkollo. Hår på knoppen och hår på kroppen och kanske även lite om päls.. Hänger ni med?
Jamen, är det inte vansinnigt det här med armhålehår?! Det är så dumt så det finns inte! HUR kan någon reagera negativt – eller alls! – på detta hos en kvinna (för det handlar ju BARA om kvinnor, så klart)?! Det borde vara helt neutralt. Och ändå – ändå! – hör även jag till dem som rakar bort det rutinmässigt. Det är inget mindre än fullfjädrad galenskap, hela grejen. Masspsykos.
Haha, ja, verkligen, eller hur? HUR kan någon reagera på det överhuvudtaget? Men det blir ju ramaskri varje gång? Så himla märkligt?
den bästa hår-romanen, innehåller allt:
https://hannelesbibliotek.blogspot.se/2016/10/norma-av-sofi-oksanen.html
Tycker också jättemycket om Norma faktiskt.