Children of blood and bone: Solstenen

linje-ulrica

Det är inte ofta jag läser böcker som utspelas i Västafrika. Det är ännu mer sällan jag läser YA-fantasy med inslag av västafrikansk mytologi. Faktiskt kan den här boken vara den första i sitt slag. Författaren Tomi Adeyemi, som har sitt ursprung i Nigeria, hade i alla fall inte hittat någon sådan bok och bestämde sig för att skriva den själv. Adeyemi har sagt att hon ville skriva en fantasyroman som utspelas i Västafrika så att ”a little Black girl [could] pick up my book one day and see herself as the star … I want her to know that she’s beautiful and she matters and she can have a crazy, magical adventure even if an ignorant part of the world tells her she can never be Hermione Granger.”

Det resulterade i trilogin Children of blood and bone och om en knapp månad släpps den första boken i serien i en global lansering. Serien har väckt stor uppmärksamhet redan innan den släppt, rättigheterna är sålda till många länder och filmrättigheterna har sålts för ett svindlande belopp.

På svenska ges serien ut av Lavender Lit och den första boken fått namnet Solstenen. Tack vare de vänliga personerna på förlaget har jag fått möjlighet att göra en exklusiv förhandsläsning för Kulturkollo.

Boken fångade min uppmärksamhet när jag letade idéer till veckan tema om de fyra elementen. I den engelska förlagstexten presenteras boken så här:

[quote]Zélie Adebola remembers when the soil of Orïsha hummed with magic. Burners ignited flames, Tiders beckoned waves, and Zélie’s Reaper mother summoned forth souls. But everything changed the night magic disappeared. Under the orders of a ruthless king, maji were killed, leaving Zélie without a mother and her people without hope.[/quote]

Ni ser, den passar ju perfekt att skriva om den här veckan! Nu återstår bara det lite kluriga jobbet att berätta om boken utan att berätta för mycket.

Huvudpersonen är alltså den unga Zélie Adebola. Hon bor i landet Orïsha och tillhör folket Divîner – ett folk som är lätta att känna igen på grund av den mörka hyn och det kritvita håret. Tidigare stod de i nära förbindelse med gudarna. Vissa individer hade magiska egenskaper och blev majis. Vissa var maji av vatten (svallare), andra maji av eld (brännare), av luft (stormare) eller maji av jord och järn (jordare och gjutare). Zélies mamma var en kraftfull skördare, en maji av liv och död. I en fruktansvärd händelse, som går under namnet Räden, dödas alla som kan utöva magi. Zélie är bara ett barn när hon ser sin mamma dödas av den hänsynslöse kungens soldater. Magin utplånas och de kvarvarande Divînerna lever under förtryck och slaveri.

Av en händelse väcks Zélies magi och hon får kunskap om att det finns en chans att återföra magin till sitt folk igen. Om det fungerar har Divînerna en har en chans att slå tillbaka mot förtrycket. Hon ger sig av på en utmanande och farlig resa. Hon får sällskap av sin bror Tzain och den förrymda prinsessan Amari, som inte längre står ut med sin fars grymheter. Kronprinsen Inan som skickats ut av sin far för att hämta hem sin syster och besegra Zélie är dem tätt i hälarna hela tiden, men med tiden blir Zélie mer och mer osäker på om det verkligen är han som är fienden. I ett klassiskt ”kamp mot tiden”-upplägg måste Zélie nå sitt mål innan en viss tidpunkt, annars är allt förlorat. Zélie kämpar för att lära sig att kontrollera sina egna krafter och de svårigheter hon och hennes sällskap ställs inför är oerhörda och mycket brutala.

Författaren målar upp en helt fantastisk berättelse som både känns, doftar och smakar. Den mytologiska värld som hela tiden finns i bakgrunden är färgstark och kraftfull, miljöerna är detaljerade och beskrivningarna av de magiska inslagen riktigt sprakar. Adeyemi duckar inte för det skrämmande eller våldsamma. De fyra ungdomarna som är bokens huvudkaraktärer, är tränade i strid och har varit med om otäcka saker tidigare, men prövningarna de utsätts för är ibland nästan för tunga att ta till sig. Det är ingen läsning för den känslige för blod och död är en högst påtaglig ingrediens i den här berättelsen. Det är nog min enda invändning mot den här boken – allt våld. Ja, och kanske att kärlekshistorien, som oundvikligen finns där, är ganska förutsägbar.

Men huvudpersonerna växer och utvecklas med berättelsen och dynamiken dem emellan skiftar på ett spännande sätt. Zélie som är hjältinna är riktigt häftig. Växlingarna mellan hennes styrka och tvivel, mellan hennes kraft och hopplöshet gör henne till en person att känna med och för. Solstenen är spännande från början till slut och jag var uppe alldeles för sent flera kvällar för att få veta vad som skulle hända härnäst – en riktigt bladvändare alltså. Boken slutar med en cliffhanger som gör att jag vill kasta mig över nästa del på en gång.

 

[box style=”rounded” border=”full”]Titel: Children of blood and bone: Solstenen
Författare: Tomi Adeyemi
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2018
Boken har världssläpp den 6 mars[/box]

Ulrica

Litterär allätare i Lund. Tycker särskilt mycket om familjekrönikor, starka kvinnoporträtt, karga isländska naturbeskrivningar, norsk och finsk humor samt brittiska kriminalare. Och kaffe.

Visa alla inlägg av Ulrica →

6 svar på “Children of blood and bone: Solstenen

  1. Nu blev jag riktigt sugen på att läsa den här, ju! Får väl tåla mig lite 🙂

Kommentarer är stängda.