Solitär eller tillsammans?

 

 

Solitär: I. adj.: ensam(stående) l. enstaka (se d. o. 2) l. isolerad; som kännetecknar den som lever ensam l. isolerad; äv. om läge: avsides, enslig.” källa:saob

Veckan kallar vi för Ensam är stark och jag har tillbringat helgen med två kvinnor som är just ensamma och starka: Lisbeth Salander och Jana Kippo. De två kvinnorna har mer gemensamt än vad man först kan tro, runt om dem finns ett kompakt mörker, de är båda på flykt från sin våldsamma bakgrund, de hanterar sin vardag med uppfinningsrikedom och handlingskraftighet och deras liv är fyllt av action. Sedan vet jag inte om jag tycker att Claire Foy i rollen som Lisbeth Salander i The Girl in the Spider’s Web är särskilt väl-castat, jag ser liksom drottning Elizabeth framför mig trots framtoningen av kvinnlig superhjälte som både kostym och miljöer signalerar. Lisbeth Salander är nog ändå Noomi Rapace för mig. Vem som skulle passa att spela Jana Kippo, huvudpersonen i den augustprisnominerade romanen Jag for ner till bror vet jag faktiskt inte riktigt. Ett är säkert, det måste vara någon som kan tala västerbottniska.

I Karin Smirnoffs roman är det den enligt belägna byn Smalånger i Västerbottens inland som spelar en av huvudrollerna. Där är Jana uppvuxen tillsammans med sin tvillingbror Bror och det är dit som hon återvänder för att försöka se till att han inte super ihjäl sig. Hon anländer med bussen mitt i ett rejält snöoväder till barndomens byn där våldsamheter skett, där hemligheter dväljs i stugorna. Hon skall ännu en gång vara den som är stark, som tar hand om och ställer till rätta och där finns en rejäl byk att tvätta innan både Jana och Bror och hela Smalånger kan gå vidare mot en ljusnande framtid.

För mig så var det här en intressant och bitvis plågsam läsning, särskilt var det delarna om hur Janas arbete i hemtjänsten gör att hon sitter med en cancersjuk vän till slutet som var jobbiga att läsa. I mötet med patienterna i byn hittar jag något som berör, också delvis i berättelsen om syskonens barndom men så blir det någonstans bara för mycket, händelser och hemligheter staplas på vartannat.  Jana Kippo behöver inte vara Lisbeth Salander, det blir en fantastiskt fin berättelse ändå och stoffet hade räckt till en trilogi.

Lisbeth och Jana, två helt olika sorters superkvinnor som klarar det mesta men till och med de behöver någon vid sin sida då och då.

Ibland är man som människa bara ensam, oftast lyser vi nog ändå starkast tillsammans.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.