Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Ulrica listar 2018

linje-ulrica

Dags att sammanfattar 2018 i en lista. Alltid lika svårt, men jag har gjort ett försök.

Årets mest oväntade: Att jag tyckte så mycket om Anne Tylers lågmälda roman Ladder of Years. Jag köpte den lite slumpmässigt under mitt Londonbesök, utan större förväntningar.
Årets klassiker: Jag har läst väldigt få klassiker i år, så jag får väl välja den jag har läst – Bonjour Tristesse av Francois Sagan
Årets knock out: Tyvärr så har jag inte blivit så där riktigt, riktigt knockad av någon bok i år …
Årets kvinnokamp: Mammorna av Alexandra Pascalidou, som låter röster som vanligtvis inte får komma till tals, ta plats och berätta med egna ord om hur de kämpar för att ge sina barn mat, rena kläder och trygghet under tuffa förhållanden i förorten.
Årets charmigaste: Den tafatta Elinor i Eleanor Oliphant is Completely Fine av Gail Honeyman charmade mig.
Årets gapflabb: Kanske inte gapflabb precis men precis min humor gjorde Ragga som du shoppar av Lin Jansson till väldigt rolig och bra läsning.
Årets historiska: Att den historiska serien Släkten firade 10-år med kalas (som jag tyvärr inte kunde gå på) och utgivningen av den 10:e boken Midsommarbrud av Elisabeth Östnäs.
Årets dystopi: Utan tvekan Mats Strandbergs Slutet. Så bra!
Årets nya bekantskap: Emily Fridlund, svenskättlingen som skrivit den annorlunda och vackra romanen Vargarnas historia.
Årets utmaning: Jag hade ett par olika läsutmaningar i år, men en av dem var “English Book Boost” som gick ut på att läsa en bok på engelska i månaden. Det trodde jag skulle bli lätt som en plätt, men resultatet blev inte riktigt full pott utan bara 10 av 12 böcker.
Årets tegelsten: Den tjockaste boken jag har läst i år är Drakviskaren av Lovisa Wistrand
Årets återseende: Cecilia Samartin i en lite ny genre med romanen Skönhet ur askan var ett trevlig återseende.
Årets filmupplevelse: Jag tror aldrig jag har varit så lite på bio som i år. Jag kan inte ens komma på någon film jag sett på bio som inte är en barnfilm!
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan. Som alltid.
Årets möte: Trots att det inte blev ett möte IRL så var ändå Skype-mötet med Maggie O’Farrell på bokmässan minnesvärd och samtalet om hennes bok Jag är, jag är, jag är: ett hjärtslag från döden väldigt intressant.
Årets kan-inte-släppa-den: Children of Blood and Bone – Solstenen av Tomi Adeyemi – rasande spännande YA-fantasy med inslag från västafrikansk mytologi.
Årets lyckopiller: Böckerna om Lara Jean av Jenny Han. Så mysiga!
Årets debut: Stina Jackson Silvervägen är en helt strålande debut. Välskriven, lågmäld spänning. Imponerande!
Årets skandal: Svenska Akademien. Behöver jag säga mer …
Årets sönderpratade: Kanske är det Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri. Den är säkert jättejättebra, men allt prat om hur jättejättebra den är har gjort att jag tappat sugen att läsa den.
Årets TV-serie: För mig är det absolut Orange is the new black som har har binge-kollat på under hela hösten.

Bild: pexels.com

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll

Fanny listar 2018

helena-top
Årets sista dag är här och i sedvanlig ordning så ämnar vi på Kulturkollo att lista kulturåret 2018. Jag är först ut, vilket jag har något ambivalenta känslor inför. Förutom Bokmässan, så är kulturutbudet tämligen begränsat här på landet och jag får förlita mig på böcker och diverse streamingtjänster.

Mitt läsår har varit… ja, något labilt. Den här arma läsmänniskan gick ut starkt under första halvan av året för att sedan gå in i en svagt nedåtgående trend under och efter Bokmässan, för att sedan totalhaverera och jag har inte läst en rad under årets två sista månader. Är det månne boksmällan i kombination med november som kör slut på all energi? Hur som haver – det känns ändå ganska skönt att vara först att lista 2018 då min lista sannolikt bli något mer kortfattad än mina kollo-kollegors. Under morgondagens utmaning kommer en monsterlista med förslag på hur du kan lista ditt kulturår. Häng gärna med oss!

Årets mest oväntade: De bästa och mest oväntade läsupplevelserna sker oftast då du inte har några förväntningar på vad som komma skall (därav jag försöker hålla mig undan bloggtexter om böcker jag ännu inte läst). En bok som blev en oväntad Wow-upplevelse var Eileen  av Ottessa Moshfegh. “Eileen! Denna förbittrade själ med en ocean av självförakt, som sveper över mig som en tsunami […] Denna Eileen som både vantrivs och dras till osynligheten, till det beiga och gråa och som lär sig bemästra dödsmasken (hennes version av ”resting bitch face”) och som kräver ständig kontroll över sig själv . Det går liksom inte att värja sig mot denna egendomliga och högst fascinerande berättarröst.”

Årets kvinnokamp: Denna kategori vill jag tilldela Caroline Ringskog Ferrada-Nolis Rich boy. Historien spänner sig över hela nittonhundratalet och skildrar livet för tre generationers kvinnor: Gully, Marianne och Annika. “Alla kvinnorna ser sig som feminister, men faller hårt när verkligheten drabbar dem. Det är på några sätt lättare att vara kvinna på tvåtusentalet och på andra sätt har det blivit svårare. Det som förenar kvinnorna är att de famlar i hur de ska manifestera denna feminism och att livet, ja, helt enkelt inte alltid blir som man föreställt sig det.[…] Rich boy handlar om trauman och där tragedierna såväl förenar som ökar avståndet mellan kvinnorna. Den handlar om moderskap – om trasiga mammor och vilsna barn. Och Ringskog Ferrada-Noli har en skärpa och förmåga att skilda detta och låta oss träda in i mörkret och se det komplexa. Det komplexa med att leva och i att vara kvinna – då som nu.”

Årets historiska: Det kan väl bara bli 1793 av Niklas Natt och dag?! Jag har tyvärr inte bloggat om boken (slutade blogga tidigare än jag slutade läsa), men 1793 lever helt klart upp till sin hajp. Stockholm i slutet av 1700-talet – det är skitigt, det är blodigt, det är groteskt och ändå så trovärdigt skildrat.

Årets obehagligaste: Osäker i skrivande stund om den var obehagligast, men nog var TV-serien Dark obehaglig. Barn som försvinner och knasiga familjerelationer.

Årets nya bekantskap: Emily Fridlunds debut Vargarnas historia  Boken väcker många frågor och ambivalenta känslor, som bör bearbetas med andra (vilket jag fick göra på läsretreaten i Varberg). Det visade sig vara en riktig Fanny-bok – det är en suggestiv stämning med mörker i många olika lager i historien. “Det är en stark och annorlunda historia om ensamhet och tillhörighet, om fanatism, om familj och samtidigt en poetisk berättelse om att växa upp.”

Årets utmaning: Att läsa. Att blogga om det jag läst. Kanske det sistnämnda har varit den största utmaningen.

Årets tegelsten: Om vi kategoriserar denna som lång, tung och svårgenomtränglig så torde det vara min uteblivna läslust.

Årets klassiker: Väggen av Marlen Haushofer. En bok som var väldigt intressant att (ha) läst och svår att sätta ord på i efterhand. Jag skrev så här sammanfattningsvis om den: “Ska jag sortera ner vad jag tänker så blir det nog på ett ungefär så här: själva läsningen i sig är en halvtråkig sak, men frågorna och tankarna som maler nu i efterhand är fantastiska. Det är väl det som urskiljer en bok från den stora massan. En bok som inte släpper taget om läsaren efter läsningen. Boken som väcker frustration för att inte få fler svar, som väcker existentiella tankar där det enda jämförelsematerial du har är du själv. Hur hade du själv reagerat i denna situation? Existerar livet som vi tänker oss det? Existerar väggen? Vad är livets mening?”

Årets huvudperson: Eileen i boken med samma namn är ju svår att förbise, men en annan kvinna som lämnade mig med många tankar var Olive i Olive Kitteridge av Elizabeth Strout. Kantig, tvär och obekväm eller helt enkelt bara missförstådd? Jag låter det här vara osagt.

Årets kulturella höjdpunkt
: Inget slår väl Bokmässan va?!

Årets möte: Fick så klart glädjen till många fantastiska möten på Bokmässan, så i valet och kvalet får det bli ett möte som inte skedde där (japp det kan ske utanför mässan). Jag hade nöjet att närvara vid ett författarsamtal med Mats Strandberg när han kom till Falkenbergs bibliotek i slutet av november. Extra roligt är det då det sker på hemmaplan.

Årets debut: Albumet Love in the milky way av och med Sarah Klang (tillsammans med Kevin Andersson). Rösten! Känslan! Vemodet!

Avslutningsvis…

Årets skandal: Det kan väl inte vara något annat än (brott och jäv i) Svenska Akademin?! Jag orkar inte lägga någon energi på att skriva om det, men om det finns någon (!) som inte har en aning om vad jag pratar om: “google it”.

Varmt välkommen in i temaveckan Kulturkollo listar 2018!

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Kulturkoll

Mellanrumskommunikation

carolina-top

Jo, vi har ju valt att låta hela den gångna veckan ha temat ”mellanrum”, som i mellandagar och livet mellan höstarbetsliv och vinter/vårarbetsliv? Det är ju gott nog när det här på bloggen ska skrivas om Den Sköna Mellandagsläsningen. Men idag? När jag vill skriva något annat klokt och läsvärt om detta ”mellanrum” och mellandagsläsningen känns en aning uttjatad? Kanske jag ska ge mig på att skriva om de där skälvande, sista timmarna på nyårsafton som liksom är mellanrummet mellan ett år och nästa? Nope. Jag gillar faktiskt inte nyår just pga allt det där tillbakablickandet (var tar tiden vägen?) och framåtsiandet (allt hemskt som kanske ska hända) och raketer gillar jag inte alls om de inte befinner sig på lagom antal kilometers avstånd. Nyårsgrinchen, det är jag.
Mellanrummet mellan jobb då, de är ju inte så vanliga? Ha lämnat ett vardagsliv och vara spänd inför att börja ett nytt, med nya människor och rutiner? Eller, vänta här, om mellanrummet mellan böcker! Att ha avslutat världens bästa bok, ha book hang-over och inte riktigt veta vad som kan läsas sen pga stor tomhet och längtan?

Det finns ju en hel del mellanrum, märker jag nu. Men… jag väljer att skriva om väldigt fysiska och påtagliga mellanrum, nämligen mellanrum mellan hus, och om mekaniska kommunikationsvägar som överbryggar dessa mellanrum.

Jo, för när jag var liten läste jag ju mer eller minder sönder alla mina Astrid Lindgren-böcker och hade dem som rättesnöre för Korrekt Barnaliv Och Lämpliga Lekar. Och i Bullerbyn, ni vet? Där ligger husen så tätt att Lisa i Mellangården och hennes kompisar Britta och Anna i Norrgården har kunnat sätta upp ett snöre mellan sina fönster. Och på detta snöre fäster de en cigarrlåda, och i lådan lägger de brev, lådan skickas iväg längs med snöret och tada! Kommunikation uppstår! (de hade iofs också kunnat öppna fönstren och bara prata med varandra pga nära, men det är faktiskt inte lika kul)(och framförallt bör hemlisar skickas i brev och inte ropas mellan fönster)(märk väl att detta är bara sååååå långt före mobiler och pm i fb)

Och kunde snöre-cigarrlåda-kommunikation fungera i Bullerbyn fanns väl inga hinder för att det skulle kunna funka även på Långviksvägen i Kalmar? Även om husen låg på varsin sida gatan och det där mellanrummet var ganska betänkligt stort. Nädå, så jag och kompisen som bodde i det där huset på andra sidan gatan satte raskt igång med operation snöre-mellan-hus. Och efter någon dags större uppfinningsrikedom, hängande ut genom fönster och stegklättrande (anslutningen skedde så klart på övervåningen) så hade vi vårt snöre på plats. Jag tror till och med att vi lyckades förmedla ett eller annat superhemligt meddelande längs med denna kommunikationsväg. Men, det roligaste? Det var när Barometern, tidningen i Kalmar, tydligen hade nyhetstorka grande och skrev om vårt snöre i tidningen. Det var en mycket liten notis, märk väl, men med bild! och med rubriken ”På slak lina?” där skribenten hade roligt åt de konstiga invånarna i husen på Långviksvägen som tydligen roade sig med att balansera över till varandras hus medelst slak lina. Eller skulle linan användas till att hänga tvätt på, typ italienska gränderna i Lady-och-Lufsen-klippet på julafton? Huvudpersonerna (vi) intervjuades aldrig, så vi fick inte dementera dessa vansinniga teorier och i stället berätta om vår superduperpraktiska kommunikationsväg och den (för oss) så uppenbara kopplingen till Bullerbyn. Tss, liksom, att inte fatta det??

I vilket fall som helst hängde sen det där snöret kvar och fladdrade i vinden i mellanrummet mellan husen på Långviksvägen. Ganska många månader. Eller till och med år. Tidningsnotisen har jag tappat bort, men jag kan inte se en bild på en lindansare utan att tänka på den ”slaka linan” i Kalmar i början av 1980-talet.

 

Bild: wonderland walker (wikimedia commons)

Kategorier
Aktuellt Kulturkoll

Fågel, fisk eller mittemellan?

Alltså, jag är så gammal att jag var bjuden på julkalas när jag var liten. I bondgårdarna (som tro det eller ej hette Nordgården och Sörgården) i den lilla byn ordnades det julkalas där det bjöds kaffe, kakor och gotter. Allt hembakt och hemgjort förstås. Vi barn fick ibland en papperspåse med en clementin, en tablettask och kanske en Rigi mjölkchoklad och så lektes det lekar och spelades spel. I den största av gårdarna, som närmast är ett mindre gods om jag ska vara ärlig,  så var det ofta kurragömma. Där fanns det kattvindar och en stor och ganska läskig vind. Hos en annan familj var det oftast gömma nyckel. Tänk vad länge sedan det var som jag ställde frågan fågel, fisk eller mittemellan? Och så spelade vi Monopol och Nya Bondespelet och låg under borden och lyssnade på när de vuxna pratade. Och gick hemåt i den stjärnklara och mycket mörka vinterkvällen. 

I vår egen lilla familj så har mellandagarna mest av allt innehållit olika frågespel och kortspel som alla kan spelas iförda pyjamas … Våra favoriter genom åren är Bezzerwisser, TP, MIG och Litteraden (särskilt om man gillar litteratur). I år såg jag spelet med namnet Quiznödig. Jag har ännu inte prövat det men man kan undra om konstruktörerna kommer från Göteborg med tanke på ordvitsen. Årets tillskott blev Key Quest som har den fördelen att man spelar en omgång på ca 20 minuter, lite mer tempo än många andra frågespel. I spelaffären så hittade jag också ett väldigt lockande set med storycubes. Vi snackar Mumin!

Med en helt vanlig kortlek kommer man förstås väldigt långt och maratonpartier av femhundra eller canasta hör oftast ledigheter till. Om man vill spela något nytt så prövade vi förra året Fluxx och Marrying Mr Darcy. Inte alls dumma kortspel som rekommenderas.

 

Vilka är era bästa sysselsättningar så här mittemellan helgerna?

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll

Kulturkollo recenserar v. 52

Mellandagarna är det där mellanrummet mellan måstena som man kan fylla med det man önskar, kanske är det läsning eller så är det något annat härligt kravlöst. Här kommer vår senaste veckas läsning – klicka på länken så kan du läsa mer om respektive bok!

11 nätter före jul av Anna Fredriksson (Linda)

11 nätter före jul av Anna Fredriksson (Ulrica)

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund (Linda)

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund (Ulrica)

Ada läser en knut av Malin Clausson (Ulrica)

Arv och miljö av Vigdis Hjorth (Anna)

Bara ha rolig av Maria Maunsbach (Ulrica)

Bonjour tristesse av Françoise Sagan(Ulrica)

Dirigenten från Sankt Petersburg av Camilla Grebe och Paul Leander Engström (Lotta)

Dvalan av Camilla Grebe (Anna)

Dvalan av Camilla Grebe (Lotta)

En dag i december av Josie Silver (Ulrica)

En klurig jul av Ingelin Angeborn (Ulrica)

En vinter i Paris av Jenny Oliver (Linda)

Fixaren av Gabriella Ullberg Westin (Lotta)

Får mormor komma hit? av Angelica Öhrn och Christina Hildebrant(Ulrica)

Höstdåd av Anders de la Motte (Linda)

Jag är, jag är, jag är: ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell (Helena)

Kråke gör affärer av Marie Bosson Rydell (Ulrica)

Kråke och Lubbas tävlar av Marie Bosson Rydell (Ulrica)

Kvinnan vid kanalen av Set Mattsson (Anna)

Plåtmannen av Sarah Winman (Ulrica)

Some kind of fairy tale av Graham Joyce (Helena)

Season of wonder (Helena)

Stjärnorna ser likadana ut överallt av Marjan Svab och Saga Bergebo (Linda)

Super-Charlie & spökfällan av Camilla Läckberg (Ulrica)

The man who was Thursday – a nightmare av G.K. Chesterton (Ulrica)

Vittnet av Teresa Driscoll (Lotta)

Kategorier
Aktuellt Kulturkoll

I mellanrummet mellan det invanda och det nya

linje-ulrica

Nu har vi julen bakom oss och nyår framför oss, så det här är väl de egentliga mellandagarna. Vissa kanske måste jobba och andra har turen att kunna njuta av ytterligare några dagars ledigt.

Jag tillhör dem som är lediga, men just i år är mina mellandagar lite speciella eftersom jag befinner mig i ett lite speciellt mellanrum – nämligen det mellan två jobb. Efter över 19 år samma arbetsplats ska jag byta kontor, kollegor och arbetsuppgifter. Jag är en trygghetsknarkare så det är lite läskigt, men också spännande och förväntansfullt. Det svåraste är kanske den där lilla, lilla farhågan att jag kanske har valt fel. Sedan är det ju alltid lite klurigt att vara ny på jobbet och inte känna till alla system och begrepp, men det löser sig förhoppningsvis ganska snart. Det var förstås inte heller lätt att lämna mina supertrevliga kollegor, men jag hoppas så klart att jag får nya som är minst lika trevliga.

Men så länge ska jag njuta av min lediga dagar. Jag ska självklart tillbringa mycket tid med min familj och mina barn, men hoppas också på att kunna fylla mellanrummet mellan helgerna med lite kultur, läsning, filmkollande och kanske ett litet TV-seriemaraton.

Min man och jag har sparat TV-filmatiseringen av Ferrantes My brilliant friend som vi har höga förväntningar på. Jag vill också gärna se första säsongen av Systrar och miniserien En engelsk skandal på SVTPlay. Min son vill hemskt gärna gå och se Spider-Man: Into the Spider-Verse, så det är mycket möjligt att vi hamnar i en biosalong också. Men vi ska också vara lite mer finkulturella och gå på opera. Malmö Opera sätter upp en familjeförställning av Snödrottningen och våra barn fick biljetter i julklapp.

Har du något kulturevenemang inbokat i mellandagarna?

 

Bild: pexels.com

Kategorier
Kulturkoll

Långsamliv i mellandagarna

helena-top
De här dagarna tycker jag om. Julen är överlevd och allt det nya ligger framför. Allt här i mellanrummet, dagarna mellan det gamla som just nu lägger sig ner att dö och det nya som komma skall, ska fyllas med stillsamt liv. Här finns plats för eftertänksamhet och drömmar, minnen och längtan. Här finns den sista boken för året och den allra första. Här finns pizzadagar och godis som måste ätas upp innan det blir gammalt. Julklappspyjamasar som måste levas i dygnsvis i sträck för att säkerställa att de verkligen har den rätta kvaliteten. Mellandagar är helt enkelt min typ av dagar.

Bild från Pixabay

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Ditt mellanrum

carolina-top

Juldag. Underbara dag. Och mellandagar. Underbara dagar! Äntligen, äntligen, äntligen!

Bilden ovan säger nog ungefär allt om min egen juldag, och mina mellandagar.

Och veckans utmaning är enkel: vad läser du just nu?

Svara i kommentarerna nedan, eller i egen blogg och länka nedan så vi andra hittar till ditt svar.

 

Bild: Pxhere

Kategorier
Kulturkoll

“The same procedure as last year, Miss Sophie?”

helena-top
“The same procedure as every year, James!”

Vem vill bråka med Miss Sophie? Inte jag. Så som traditionen bjuder, och som Miss Sophie förespråkar, får vi titta på Mormor gråter av och med Jonas Gardell.

Kategorier
Kulturkoll

Från oss alla – till er alla: en riktigt God Jul!

carolina-top

Vi vill önska er alla en riktigt bra julafton med många hårda paket under granen!

För även om det kanske inte blir jättemånga mys-lässtunder just idag, så är julafton ju inledning på årets kanske bästa läsdagar: mellandagarna! Det är nu du ska försjunka i den där högen med böcker du (om du är som jag…) byggt på sedan i sisådär november, eller riva upp de där hårda julklapparna som ja! innehöll böcker, och gripa dig an den du längtat mest efter. Det är nu du verkligen ska ha tid att ge dig in i den där tjocktjocka boken du sparat på så länge, och det är nu ni tillsammans ska högläsa böckerna ni alla gillar tillsammans.

Mellandagarna, eller ganska många lyckliga: mellanveckorna, är den där lilla oasen mitt i vintermörkret, efter julstressen och före januaris alla goda intentioner. Ett mellanrum mellan måsten och krav. Därför låter vi på Kulturkollo den här veckans tema vara just “mellanrum” och så gömmer vi oss där med allt det vi inte hinner med annars. Böcker? Film? Monopol? Datorspel?

Bilden ovan är så sockersött omöjligt fantastisk – men kolla boken de läser? Grinchen! Det var bokvalet som gjorde att jag bara måste ha med bilden här – så där är julen för mig. Storögt och förväntansfullt, mysigt… och så mitt i alltihop en nypa nä-pallar-inte-får-dra-mig-undan-en-stund-och-vara-vresig.

Ha en fin dag, ät mycket godis, och välkommen in i mellanrummet!

 

Bild: Children reading the Grinch (Wikimedia Commons)