Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 49 2018

linje-kulturkollo

Vi är inne i en vecka fylld av konspirationer. Om det avspeglar sig i veckans lästa och bloggade böcker är väl inte helt säkert, men vi hoppas att det i alla fall finns lästips för många smaker.

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund (Anna)

Belzhar av Meg Wolitzer (Helena)

Blodmåne av Markus Lutteman (Ulrica)

En sekund är jag evig av Maria Gustavsdotter (Ulrica)

För såna som oss av Henrik Karlsson och Tiina Nevala (Ulrica)

Historieläraren av Matt Haig (Ulrica)

Innan ni tog oss av Lisa Wingate (Ulrica)

Lojal av Delphine de Vigan (Anna)

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer (Ulrica)

Mammorna av Alexandra Pascalidou (Ulrica)

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet (Ulrica)

Mysteriet på Asthall av Jessica Fellowes (Ulrica)

Nu ska vi prata: Sjuk av Embla Sue Panova och  Jessica Linde (Ulrica)

Slutet av Mats Strandberg (Helena)

Kategorier
Romankoll

En trilogi där konspirationerna får ta plats!

Det händer allt som oftast att jag tittade mig över axeln och kontrollerade min post lite extra noga veckorna efter att jag läst klart Louise Boije af Gennäs Skendöda. Någonting är det som gör att man börjar tvivla på det mesta efter att man läst och för den unga huvudkaraktären Sara så är det snart alldeles omöjligt att kunna lita på att något verkligen är sant, att något verkligen har hänt. Vem är vän och vem är det inte?

Serien börjar med att Sara bestämmer sig för att flytta till Stockholm, hennes pappa har omkommit i en sommarstugebrand och Sara bestämmer sig för att börja på nytt. Hon har en militär grundutbildning men bestämmer sig för att arbeta på café. Snart värvas hon till en PR-firma av en väninna och snart så inser hon att den pappa hon trodde sig känna hade ett helt annat förflutet än det hon kände till. Hon bestämmer sig för att försöka ta reda på sanningen och det leder henne in i storpolitik, maktspel och ett evigt letande efter sanningen. LBG väver snyggt in ett antal historiska politiska händelser som palmemordet till exempel, konspirationsteorier luftas och allt i en tight och driven språkdräkt som gör berättelsen till en bladvändare.

Storyn ligger så precis på gränsen mellan det som skulle kunna hänt och det helt otroliga och det är skickligt balanserat.  Otäck osäkerhet – det man vill ha i en snabbläst och underhållande thriller. Lite Salandervarning är det absolut men ett gediget bygge som håller i vart fall till slutet av del två. Hur det ska sluta vet författaren redan nu men färdigskriven är inte den sista delen, hon väntar in i det sista för att få med aktuella händelser så långt det går och det gör att texten får en underlig nerv, man vet inte riktigt om det är ett reportage eller fiktion eller vad?

Motståndstrilogin kallar författaren den här serien som börjar med Blodlokan och som kommer att avslutas i maj 2019 med Verkanseld.

Läs. Men kanske inte om ni har anlag för paranoia.

Kategorier
Sakprosakoll

Allt är en konspiration

Linda
Det är fascinerande och skrämmande att vissa verkar leva i en helt annan verklighet än vår i en parallell värld där allt möjligt hemskt händer. De som tror på teorier som t.e.x Eurabia (vilket ledande personer inom Sveriges tredje största parti gör) som går ut på att muslimer kommer till väst för att ta över och eftersom de föder så många barn kommer befolkningen snart bestå av en majoritet muslimer. Rädslan är lika obegriplig som verklig för de som tror på den.

I sin bok Allt är en konspiration: En resa genom underlandet skriver Kent Werne om konspirationer och de som tror på dem. Boken tar sin början i mordet på president John F Kennedy och de teorier som finns kring vilka som egentligen låg bakom hans död. Att Lee Harvey Oswald ensam skulle ha planerat och genomfört mordet är det många som tvivlar på, faktiskt så många som hälften av amerikanerna. Så länge det handlar om skott som kom från fel håll kan jag förstå att det finns tvivel, men det finns andra, värre konspirationsteorier som jag faktiskt blir oroad, men också lite road, över hur människor verkligen kan tro på. Samtidigt är det intressant att läsa om de människor som faktiskt lever i tron att de styrande använder mikrovågor för att hålla sina undersåtar på mattan och att foliehattar faktiskt kan ge skydd.

Vissa historiska händelser har gett upphov till fler konspirationsteorier än andra, som 9/11 och franska revolutionen. Vilka är egentligen ansvariga för terrorismen och folkets uppror? Handlar det om “riktig” terror och “riktig” revolution, eller är det ett sätt för maktens män (och kvinnor) att kontrollera världen?

Ett viktigt resonemang som Werne för är tanken att alla söker efter källor som kan bekräfta det de redan tror på. Alltså är vissa personer mer benägna att tro på konspirationsteorier än andra, då dessa helt enkelt passar in i deras världsbild. Samtidigt påvisar Werne att det finns ett samband mellan låg utbildning och benägenheten att tro på konspirationer, vilket även är sant gällande kopplingen mellan utbildningsnivån hos dem som dras till högerpopulism och som också stämmer in på den typiske SD-väljaren. Mycket handlar det troligen om en skepsism mot makten och etablissemanget, där många konspirationsteorier går ut på att de med makt lurar folket och har som mål att minska deras rätt till självbestämmande.Många konspirationsanhängare tror på The New World Order som just går ut på att ett hemligt sällskap styr världen. Vilka som ingår bland de styrande beror lite på vem du frågar. Vissa säger att det är judarna, andra att det är djävulsdyrkare, andra är rädda för Illuminati eller muslimerna och ytterligare en teori är att Bilderberggruppen bestämmer över oss som vore vi marionetter, mixtrar med sanningen och kontrollerar medier.

Just kapitlet om Bilderberggruppen är intressant. Denna grupp bestående av drygt 100 personer ur den absoluta makteliten och deras möten präglas av sträng sekretess. Enligt konspirationsteorin bestämmer gruppen vilka som ska bli ledare i olika länder och de fria valen existerar alltså inte. Inte konstigt egentligen att konspirationsteorier uppkommer när något är så hemligt. Detsamma har hänt med grupper som t.ex. Frimurarna där sekretessen skapar en sug efter att hitta sanningen.

Jag förväntade mig att Kent Wernes bok skulle vara en klassisk genomgång av olika konspirationsteorier, men boken är mycket mer intressant än så. Werne låter oss kliva in i hjärnan på människor med en helt annan världsbild och det är fascinerande läsning. Vi får möta kända män som Alex Jones, Daniel Estulin, Luke Rudowski och Mark Dice, som alla är säkra på att vi människor luras av de som har den reella makten i världen. En annan intressant teori är den Spencer Carter tror på, nämligen att psykiatrins uppgift är att göra människor galna. Slutsatsen är precis som titeln på Wernes bok, att allt är en konspiration.

Under läsningen funderade jag mycket på vad som egentligen är sant och hur det kan komma sig att sanningen för olika människor kan skilja sig så mycket åt. Kanske är det så att undersökningar som visar att låg utbildning och benägenheten att tro på konspirationsteorier, dvs ha fel världsbild, egentligen är en konspiration i sig för att de styrande ska kunna bestämma över oss som anser oss vara välutbildade och intelligenta varelser som inte luras av vad som helst. Tänk om allt verkligen är en enda stor konspiration och jag en av de lurade.

 

Photo by Yusuf Evli on Unsplash

 

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Favoritkonspirationen

Lotta

Är jorden platt? Har människan varit på månen? Vad hände egentligen 9/11? Svaren varierar beroende på vem du frågar.

I veckans utmaning vill jag att du berättar om din bästa/värsta konspirationsteori. Har du någon favorit som du ofta återvänder till? Som är så bra att den bara måste vara sann? Eller det mest galna du någonsin hört? Eller du har kanske en helt egen teori som du vill delge oss andra?

Svara på din egen blogg, i kommentarerna här nedan, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att lämna en kommentar här nedan så vi hittar ditt svar. Medan du funderar kan du roa dig med att fundera över om jorden är platt eller inte.

Kategorier
Kulturkoll

Kattkonspirationer och annat lömskt

carolina-top

Konspirationsvecka, säger ni. Vad gör en godtrogen människa som jag då? Som inte har koll på vare sig globala konspirationsteorier, historiska konspirationer som har elller kanske inte har funnits, eller ondsinta ekonomiska konspirationer som vill lura av mig och andra allt vi äger och har? Som liksom bara tassar på här i livet och tror att allt blir bra om jag är artig och har hela och rena underkläder?

Jo. Jag är ju bibliotekarie. Kan det här med informationssökning. Jag går förstås till samlingarna och letar upp en gedigen faktabok i ämnet. Den här:

Kattkonspirationer, alltså. Jo, men har jag ändå inte alltid anat att de hyser gemensamma lömska planer? Så som de smyger runt mitt hus? Så som de ger mig Blicken (ja, ni vet) om jag råkar färdas på just den väg som katten ifråga möjligen hade tänkte gå över, nu eller vid ett senare tillfälle. Den överlägsna KattBlicken som berättar hur ovärdig jag är att vistas i området jag befinner mig i. Vad går den stora kattkonspirationen ut på, då? De kanske fördelar ägandet av alla vägar mellan sig. Eller städer. Eller länder. Världsherravälde, det tror jag.

Och nu när jag har fått upp ögonen för kattkonspirationer så hittar jag andra. Ta till exempel fasanerna. Vad är det som gör att de alla springer upp på vägen precis när det kommer bilar, och på bästa självmordsvis inte snabbt tar sig över vägen utan liksom försöker springa ifrån bilen, framför bilen? Förvirrat till höger och sedan vänster, flaxande med vingarna? Varför flyger de inte iväg, fågelskrällena? Det är en konspiration i dumhet:

Sedan har vi mössen. Små och oansenliga ter de sig. Rätt söta små ögon och öron. En del är till och med så söta att de kvalificerar sig att få bo i bur i något barnarum. Men det där är ju bara ett sätt att försöka gulla bort vår misstänksamhet. De vill ha världsherravälde, de också. De försöker på bred front undergräva vår civilisation genom att systematiskt äta upp saker i våra förråd, våra bra-att-ha-saker-vi-sparar-till-sen, men ännu värre: plasten runt elkablar. Stoppningen i soffor. Isoleringen i spisfläktens kanal så att fettet samlas och huset kan brinnna ner. Isoleringen kring kablarna som bär internet och världen till våra liv. Va? Rätt vad det är sitter vi där i våra trasiga soffor, utan ström, utan internet, i ett hus som brinner, och undrar vad som hände. Mössen, säger jag bara. Jag har till och med hittat en faktabok om det också:

Sedan hittade jag en dokumentärfilm om apor:

Men efter att ha sett den är jag så övertygad om alla konspirationer som verkar härja att jag nog inte vågar leta efter mer information. Jag tar och läser något av Mary Balogh i stället. I hennes böcker är alla snälla.

 

Bild: Pixabay

Kategorier
Kulturkoll

Fest för foliehattar

Lotta

I veckan ska det handla om konspirationer och sammansvärjningar här på Kulturkollo. En vecka där fantasi möter verklighet, och kanske får vi möta den ena teorin galnare än den andra. Eller så kommer det att handla om något helt annat och istället för vi subliminalt in våra olika budskap in i era hjärnor utan att ni märker det och Illuminati börjar övervaka allas våra facebookflöden. Skoja bara. Det gör dom ju redan.

Jag kan riktigt gå igång på ämnet konspirationsteorier. Men det otäcka är att ju mer man (jag) läser om diverse teorier på diverse forum, så kan man (jag) nästan börja tro på att det är sant. Det räcker med en liten oförklarlig detalj så kan man (jag) vända upp och ner på hela konceptet och allt man (jag) tidigare tagit för sanning. Inte så att jag helt förkastar allt jag tidigare lärt mig och stänger av min förmåga till kritiskt tänkande, men det är otroligt lätt att fastna i välskrivna och välresearchade och mer eller mindre sanna fakta. Det är inte så konstigt att konspirationsteorier flödar och frodas över hela världen.

Det finns de stora globala, onda, konspirationerna som Illuminati, chemtrails, förintelseförnekare och Eurabia. Där blir det lite läskigt och otäckt. Hemliga sällskap som frimurare och tempelriddare är spännande att läsa om – men det är ju så töntigt. För många år sedan fick jag göra ett hemligt studiebesök i en frimurarloge, och det allvaret som omgärdade det superförbjudna besöket var så löjligt fnissframkallande, hos mig, dock inte hos frimuraren i fråga.

Och så finns “hen-är-inte-död”-teorierna om i princip varenda kändis som går bort, men särskilt så Elvis. Och motsvarigheten till det är väl Paul McCartney är död-teorin, som hävdar att Paul dog 1966 men att det mörkades. Lyssna på The Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band både framlänges och baklänges, där finns ledtrådarna.

“Det har aldrig hänt”-teorierna är liknande. Här handlar det inte om fejkade dödsfall utan fejkade händelser. Månlandningen har aldrig ägt rum till exempel.

Och så alien-teorierna, mina personliga favoriter. Att aliens byggde pyramiderna, Stonehenge och andra av våra mäktiga byggnadsverk. Om Annunaki, gudarna som härstammar från aliens och forfarande vandrar omkring bland oss – där nånstans börjar det väl i ärlighetens namn att spåra, men det är sjukt spännande att läsa om.

Sen har vi mordteorierna, till exempel JFK, Marilyn Monroe, prinsessan Diana eller vår egen Olof Palme, där konspirationerna och teorierna om vem som gjorde det och vilka som låg bakom är många. Här finns ju så mycket att läsa om, och så många välgrundade teorier.

Och alla kungliga teorier – att prins Charles skulle vara en vampyr eller att drottning Elizabeth I egentligen var Shakespeare. I våra kungahus går det att hitta allt möjligt spännande. Även rymdödlor.

Och bananas-teorierna, även de är mina favoriter. Som att jorden är platt. Där går till och med min gräns, nästan.

Bananas, det hoppas jag verkligen att vi går i veckan. På med foliehatten och häng med!

 

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll

Tidigt i december

Ja, det är inte längre sent i november utan tidigt i december. Idag tänder vi första ljuset och igår öppnade vi första luckan i Pixi-kalendern där hemma. Vi var också på teater igen faktiskt, och såg dramatiseringen av Pija Lindenbaums bilderbok “Pudlar och pommes”. Boken är verkligen att rekommendera för såväl stora som små och passar kanske extra bra just nu då den handlar om medmänsklighet och värme. Något det passar extra bra att fokusera på i höst- och vintermörkret och nu när julen närmar sig.

Historien går i korthet ut på att några hundar får slut på både potatis och vatten på den lilla ön där de bor. De blir tvungna att lämna sitt land i en liten båt och söka efter en ny plats att bo. När de hittar Pudlarnas lilla ö så blir de först glada och tacksamma men alla på ön är inte lika generösa. En fantastisk bok att läsa på förskolan eller i skolan på tema klimat, flyktingar eller bara om hur man är en bra kompis. Sonen som är 5 (snart 6) tycker att den är lite läskig, och det är den ju, men samtidigt har vi haft många bra samtal efter att vi läst den. Lillan på 2 år tycker mest bara att den är hemsk när hundarnas lilla sällskapshund trillar i vattnet och senare när hundarna inte får bo i Pudlarnas stora hus. Men så är den ju tänkt för lite äldre barn också.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

En trollvinter

helena-top
Vintern 2016 vill jag inte gärna minnas så noga. Då kunde jag inte tänka, sova, läsa, sätta ihop ord till meningar eller egentligen existera särskilt bra. Jag var tokutmattad helt enkelt. Det var en förfärlig tid. Men det var också, förunderligt nog, en tid då mycket bra hände. Jag lärde mig saker under de där månaderna och det är kanske inte så konstigt eftersom man nog gör det när man får chansen att gå i ide en vinter. När man tvingas umgås med sig själv och lära sig vad som egentligen spelar någon roll för en.

Jag lärde mig bland annat att Mumintrollet var en sån figur som betydde något för mig. När jag lyssnade till Mark Levengood som läste historierna (först Pappan och havet och Sent i november) för mig så var det min första egentliga kontakt med berättelserna. Och trygghetskänslan var total. Jag kom hem till Mumindalen och resten är historia. När jag befann mig i den där processen så skrev jag ett inlägg här om Mumin mot stress och till det inlägget fick jag en kommentar från Ela som berättade att hon alltid läser om Trollvinter såhär års.  I år när jag känner mig redo att återbesöka Mumindalen i sällskap av Levengood (jag har läst alla böckerna för min 11-åring sen dess, men det är ändå något annat) bestämde jag mig för att följa hennes exempel.

Trollvinter är ett nedstigande i mörkret, till vinterriket, och en chans att uppleva den där känslan av att det aldrig ska ta slut på ett helt nytt sätt. För Mumintrollet är det för allra första gången som han är vaken en vinter och han gillar det inte särskilt mycket. Jag har ju varit vaken några fler vintrar, men jag gillar det ändå inte…

Å vad jag känner igen Mumintrollets rädsla för att mörkret aldrig ska vika. Den där rädslan som blir till en kokande ilska. För visst är det så att det inte känns alldeles självklart att det faktiskt ska vända också i år. Vi får hoppas på att solen kommer tillbaka och att vi än en gång ska sitta på verandan och låta solen värma oss om ryggen.

Att lyssna på Trollvinter är att flyttas tillbaka. Det är lite, lite jobbigt och väldigt, väldigt fint och vilsamt. Att sitta och sticka och höra om Mumintrollets vinteräventyr är fortfarande avslappnande. Jag vidhåller att muminterapi mot stress fortsatt fungerar mycket fint. Ett litet tips såhär när vi går in i en tid som kan, om det vill sig illa, bli riktigt stressig.