av Alla bilder: Kiki Mahlander
I över tio år har jag återvänt till Indien nästan varje vinter. Många gånger har jag kommit hem med känslan av att ”nu räcker det, nästa år vill jag åka nån annanstans”. Men så kommer hösten och suget tillbaka. Jag passerar en stinkande avloppsbrunn i Stockholm, stannar med ett fånleende och konstaterar längtansfullt att det luktar Indien. Nästan omedvetet börjar jag fundera på ett lämpligt upplägg: kanske resa runt och besöka nya platser i två veckor för att avsluta med en eller två veckors yoga och läsning i numera välbekanta Goa. Perfekt!
De platser jag besökt skiljer sig så mycket från varandra när det gäller klimat, kultur, arkitektur och levnadsstandard att det inte känns som samma land. Överallt har jag dock mötts av leende och nyfikna människor som vill prata, fråga och berätta. Mitt introverta jag drabbas ibland av panik och jag måste dra mig undan all påtvingad närhet, bara för en stund. För mig är Indien att kliva in i ett tämligen organiserat kaos där alla sinnen bombarderas med allt uppskruvat till max. Det är befriande och gör mig konstigt nog lugn. I Indien är inget lagom.
Jag har besökt stora städer som Calcutta, Delhi och Bombay och gillat dem alla. Kontrasterna är såklart enorma och mycket är galet, fel och orättvist. Ändå tycker jag verkligen om att vandra på gatorna i dessa enorma metropoler. Jag har även varit i byar på landsbygden dit sällan västerlänningar hittar och på mer turistiga platser i Goa, som brukar benämnas som ”India light”. Överallt har jag trivts och känt mig liksom hemma. Det dröjer nog inte till hösten innan suget och reslusten återvänder känner jag…
Några favoritminnen:
Kamelsafari i Tahröknen nära gränsen mot Pakistan. Tre nätter under bar himmel. Tystnad och stillhet. Vi började och slutade i Jaisalmer, ökenstaden med världens äldsta ännu bebodda fort.
Jaipur Literature Festival, världens största (över 350 000 besökare under fem dagar) med fri entré. En fantastisk upplevelse med trängsel, glädje, optimism och mängder av intressanta samtal. Studenter sover på tågstationen, de har inte råd med hotell men besöka festivalen ska de. Internationella författare har rockstjärnestatus och tonårsflickorna skrek när Margaret Atwood gick upp på scenen. (Filmerna om Hotel Marigold utspelar sig i Jaipur). Författaren på bilden är Anita Nair.
Homestay och husbåt i gröna Kerala. Att bo hemma hos en familj och socialisera så mycket eller lite man vill. Vill man så är möjligheterna oändliga att diskutera, lära och komma närmare verkligheten än något hotell kan erbjuda. Båtfärden är otroligt rogivande, vacker och behaglig.
Maharajapalatset Garh Dhenkanal i Odisha. Många maharajapalats är numera hotell, kostnaderna för att underhålla och renovera de stora och bedagade palatsen gör att ägarna tvingas vara kreativa för att de inte ska förfalla totalt. Det är så slitet och så vackert. Man kan se framför sig hur dessa ytor sjöd av liv och var fulla av tjänstefolk för inte sååå länge sen.
Goa var mitt första möte med Indien och dit återvänder jag ständigt. Delstaten var en portugisisk koloni ända till 1961 vilket har satt sin prägel på mat och kultur. Kuststräckan är lång och full av orter som lockar en blek och frusen svensk. Här finns allt från nästan öde paradisstränder i söder till Arambol i norra Goa – paradiset för övervintrade hippies, yogautövare, musiker och alternativa sökare.
I Calangute har jag hittat min favoritbokhandel, Literati. Otroligt välsorterad ligger den som en oas i en trädgård med några bord där du kan ta en kaffe eller lätt lunch. Bokhandeln drivs av en kunnig och hängiven kvinna som gärna tipsar om nya indiska författare.
Trichy, eller Tiruchirapalli som det egentligen heter, i Tamil Nadu ståtar med Indiens största tempelområde, en orgie i färg och konstfull arkitektur som imponerar på till och med den minst tempelintresserade.
FÖRFATTARTIPS:
Amitav Gosh
Sunjeev Sahota
Anuradha Roy
Anjum Hasan
Manil Suri
Kushwant Singh
Vikram Seth
Jerry Pinto
Neel Mukherjee
Amit Chaudhuri
Jeet Thayil
/ Kiki Mahlander
