Läsupplevelser från Indien

linje-ulrica

Nej, men Indien är ju inte bara Bollywood, väl? Själv är jag inte så sugen på att åka till Indien, för jag tror inte att jag skulle trivas där. I min värld är det för varmt, för mycket folk och så är jag inte speciellt förtjust i Indisk mat heller. Men i min bokhylla finns några riktigt fina upplevelser av Indien. De är inte många och inte helt nyutgivna, men några böcker av Indiska författare (eller som i alla fall har sina rötter där) har jag läst och gillat.

Precis som många andra läste jag Arundhati Roys De små tingens gud när den kom 1998 och jag minns det fortfarande som en fantastisk, men också utmanande, läsning. En inte helt lättnavigerad historia fylld av religions- och klassklyftor, men också en på många sätt en klassisk släktsaga och en berättelse om Indiens historia. Och inte minst en roman om kärlek. Jag är säker på att jag inte förstod hälften av den, men jag minns att jag njöt av läsningen och har inte vågat läsa om den. Jag vill inte riskera mitt första intryck av boken. Men jag blev sugen på en omläsning inför bokmässan 2017 då Arundahti Roy var gäst med anledning av sin nya roman Den yttersta lyckans ministerium, men det blev inte av och inte heller har jag tagit mig an den nya. Är det någon som har läst den?

Salman Rushdie är kanske ingen lättviktare heller, men inte så tungläst som man kanske kan tro. Hans berättelser är ordrika och karaktärs-rika. De är fulla av komplicerade släktförhållanden, mytiska inslag och glider mellan nutid-dåtid, verklighet-övernaturligt på ett sätt som kräver sammanhängande lästid för att komma till sin rätt. Men då kan Rushdies romaner verkligen vara en upplevelse. Jag har läst fyra av hans böcker, men Morens sista suck och Marken under hennes fötter är nog mina favoriter.

Kiran Desai lämnade Indien redan som 14-åring och bor numera i USA, men hennes böcker utspelas i Indien och miljön är färgsprakande. Hennes roman Bittert arv kombinerar miljön med allvarliga teman som t.ex. ensamhet och rotlöshet. Hennes första roman Kalabalik bland guavaträden var det verkligen länge sedan jag läste, men jag minns den som mer av en skröna om dagdrömmaren Sampath som klättrar upp i ett träd och bosätter sig där. Plötsligt går ryktet att det sitter en guru i guavaträdet och det orsakar just kalabalik. Är det någon som har läst och kommer ihåg mer av den?

Ja, det var min lilla rundvandring bland Indiska läsupplevelser. Fina minnen, men jag känner nog att det är på tiden att försöka hitta något mer nyutgivet att upptäcka.

One comment Add yours
  1. På drygt sex år med blogg har jag tydligen lyckats läsa en endaste bok av en indisk författare, en lite konstig samling med tre långnoveller av Vaikkaṃ Muhammad Baṣīr (om nu alla tecken blev rätt där): https://jsprbok.blogspot.com/2017/04/40-vaikkam-muhammad-basir-under.html Det jag minns mest var att det inte kändes så mycket Indien utan mer som ett ospecificerat muslimskt land. Men det finns ju många delar, språk och religioner att välja på där.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.