Jakob ja… enligt Första Moseboken i den hebreiska Bibeln så var Jakob israeliternas anfader. Israel får mig att tänka på Palestina och en av världens bästa romaner: Morgon i Jenin av Susan Abulhawa.
Den handlar om fyra generationer palestinier, med Amal i centrum. Hon föds 1955 i ett flyktingläger i Jenin dit hennes familj förvisats när staten Israel bildades. Vi får också möta hennes far och farfar, hennes mor, syskon, vänner och slutligen hennes egen dotter.
Det är en grym bok, en sorglig bok, en fruktansvärd bok – men det är också en av de finaste böcker jag läst. Språket är vackert och det riktigt gnistrar om orden. Det är också en kärleksfull bok, en hoppfull bok, trots all sorg.
Rötterna till vår sorg slingrar sig så djupt ner i förlusten att döden har kommit att leva vid vår sida som en familjemedlem som gör en glad genom att undvika en, men som fortfarande är en del av familjen. Vår ilska är en vrede som västerlänningar inte kan förstå. Vår sorg kan få stenarna att gråta. Och vårt sätt att älska är inget undantag. Det är den sortens kärlek som man bara kan känna om man har upplevt den häftiga hunger som får kroppen att äta sig själv om natten. Den sortens kärlek som man känner först sedan livet skyddat en från fallande bomber eller kulor som gått genom ens kropp. Det är en kärlek som naken dyker mot evighetens vidder.