av 
För någon vecka sedan läste jag i Sydsvenskan att Kappa Bar snart ska öppna Malmös första e-sportbar. Den här ska vara stor till ytan, och besökarna ska kunna spela själva medan de kanske tar en öl eller äter lite mat. Eller så ska de kunna kolla på när andra spelar, vanliga kompismatcher eller kanske större mästerskap. Kappa Bar finns redan i andra städer i landet, är som O’Learys fast för spel och går uppenbarligen så bra att de växer. Jag tycker det är helt fascinerande, e-sportbarerna och direktsändningarna av olika e-sportevenemang på TV och hela grejen: att spel drar publik lika mycket som sport alltid har gjort det. För mig har spelande mest varit något jag gjort för mig själv i olika former av datorspel (sällan onlinespel tillsammans med andra spelare utan mest i mina ”egna” världar) eller bästa sortens umgängesform tillsammans med familj och vänner. Men publik har aldrig funnits (om vi inte räknar något missnöjt barn som stått bredvid datorn och pockat på uppmärksamhet)(eller katt som lagt sig över tangentbordet för att Låta Sig Hyllas).
E-sport är en slags spelande, datorspel ett annat, vandra med Pokémon Go är spel likaväl som att klara femton nivåer i Candy Crush Saga på raken är det. Klassikerna Yatzy, Fia med knuff och Othello är det, för att inte tala om schack. Och så har vi de slitstarka brädspelen Monopol, Risk, Den försvunna diamanten som fortfarande funkar allihop ifall man inte vill släppa dem och ge sig på alla dem som kommer nya varje år. Eller de moderna klassikerna som Ticket to Ride, Carcassonne och… jösses, jag glömde kortspel. Och roulette! Och frågesportsspel – hur många timmar har jag och de jag känner och många andra lagt på att samla små plasttrekanter i Trivial Pursuit?
Spel kan vara nagelbitande spännande, roligt, ett sätt att umgås, ett sätt att få tiden att gå när pendeltåget inte kommer när det borde. Det kan vara beroendeframkallande så att det tar för mycket av vår tid. Eller så illa beroendeframkallande att det tar våra pengar. Vissa blir osams av spelande när de inte vinner som de borde och den andre alldeles säkert har fuskat. Andra blir kära i varandra vid ett spelbord. (undertecknad hittade sin oäkte make vid ett parti Trivial Pursuit på en båt – true story!)
Den här veckan ägnar Kulturkollo åt spel i alla dess skiftande former och betydelser. Välkomna!
Bild: Pixabay
