Fyra noveller om förintelsen

linje-ulrica

Jag knyter an till Fannys inledningsinlägg där hon nämner Malika i Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam som exempel på en person som i förintelsens efterverkningar baserar hela sitt liv på en lögn.

Nazisterna lyckades ganska bra med att måla upp en fasad under andra världskriget och det var först vid krigsslutet som den skrämmande omfattningen av förintelsen kom fram i ljuset. Nu i höst, när det är 80 år sedan Tyskland invaderade Polen och andra världskriget bröt ut, ger Novellix ut en box med fyra noveller med berättelser om förintelsen. De är författade av personer som har egna erfarenheter av detta fasansfulla. Böckerna har försetts med vemodiga och vackra omslag med målningar av Lars Lerin och de är omsorgsfullt formgivna av Lisa Benk. Novellerna är aldrig tidigare publicerade på svenska och är översatta från polska, jiddisch, tjeckiska och hebreiska.

Novellerna handlar inte bara om en av de mest fruktansvärda händelser vi kan tänka oss, men också mycket om identitet och fasader. Vad det gör med en människa att bara definieras utifrån sin ras, om den fasad man bygger upp för att skydda sig själv och sina barn för att intala dem (och sig själv) att allt kommer att gå bra och att de inte ska vara rädda, om det pansar man sätter på sig för att uthärda och överleva trots att det innebär att man gör saker som man aldrig någonsin hade trott sig själv om.

I Den sista vägen av Rachel Korn skildras en familj som ställs inför det svåraste av alla beslut. De ska frivilligt överlämna en familjemedlem för deportation, men vem ska de välja? Vems liv är mest värt?

En vårmorgon av Ida Fink skildrar en fars desperata och hjärtskärande försök att skydda sitt barn när familjen tvingas marschera mot sin undergång.

I Arnost Lustigs Citronen drivs en ung pojke till desperata handlingar för att rädda livet på sin syster och mor som lever i misär i gettot i Lódz.

I novellen Kylig vår berättar Aharon Appelfeld om den otrygghet och villrådighet som några överlevande personer känner när kriget är slut och deras liv inte längre är i fara. Det har gömt sig i en bunker och går yrvaket genom det krigsdrabbade lanskapet där de känner sig märkligt otrygga och vilsna. Vilka är de nu, var ska de ta vägen och var hör de hemma?

Novellerna ger fyra olika perspektiv på förintelsen, men gemensamt har de alla en oerhörd sorg och förtvivlan som inte går att värja sig för.

Läs! Och glöm aldrig!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.