Kulturkollo konfererar om Beröringen

I Gustav Tegbys Beröringen får du lära känna sextonåriga Elin, som har levt instängd med sin pappa i en etta hela sitt liv. Den enda vännen hon har utanför lägenheten är Sebastian som hon pratar med via nätet. Och det är via internet, filmer och det hon ser och hör genom väggarna som hon lär känna omvärlden. Ett normalt liv utanför lägenheten ter sig som en omöjlighet. Allt hon rör dör. Bokstavligen. Åtminstone om vi ska tro hennes pappa.

En dag tvingas hon dock ta steget ut ur lägenheten och ska försöka hitta sin plats i en värld som på många sätt är helt främmande för henne.

Upprinnelsen till Beröringen var en diskussion på en fest om de värsta superkrafter man skulle kunna få och vilka konsekvenser de skulle få för ens liv, berättar Gustav Tegby.

– Efteråt kunde jag inte släppa tanken, och den här berättelsen växte fram i huvudet under ett par års tid. Tematiskt kommer idén mycket från den där känslan som de flesta av oss har hela livet, men som i alla fall för mig var särskilt stark i tonåren, att längta efter mänsklig närhet och samtidigt tycka det är skitläskigt. (källa)

Vi är några stycken som har läst berättelsen om Elin och hennes dödliga kraft. Med största sannolikhet kommer samtalet att inkludera – oundvikligen – en hel del spoilers, så har du inte läst boken så är du här med varnad.

Fanny: Vilken bladvändare! Jag totalt slukade boken. Elins öde griper tag i mig på ett sätt som jag inte riktigt var beredd på. Hon är som vilken tonåring som helst, men ändå inte. Känslan att allt jag rör dör är kanske inte helt främmande för oss, men för Elin är det inte bara en känsla. Vad gör det med henne?

Anna: Det påverkar hennes hela liv. Helt klart. Hon har ju också hållits helt isolerad från världen vilket skulle kunna göra vem som helst tokig.

Ulrica: Jag slukade också precis som du, Fanny. Jag trodde först att det var en bok i skräckgenren, men gillade verkligen det här mer psykologiska upplägget och det krypande obehaget. Jag kunde inte låta bli att tänka lite på My Absolute Darling av Gabriel Tallent som jag läste för inte så länge sedan som också handlar om en ung tjej som lever isolerad och helt efter sin pappas regler. Papporna är i och för sig helt olika och där den boken är mer socialrealistisk drar Beröringen åt det övernaturliga hållet, men den poppade ändå upp i tankarna hos mig. Det är säkert den totala beroendeställningen de båda tjejerna befinner sig i gentemot sina fäder.

Linda: Premissen är verkligen fruktansvärd och just det faktum att hon litat helt på sin pappa och sedan ska klara sig utan honom i en värld som han varnat henne för, gör det hela ännu mer komplext. När hon dessutom tror att hon är förföljd blir det knappast bättre. Vem kan hon lita på?

Anna: Det känns ju ändå som att Elin emellanåt tvivlat på sin pappa men hjärtat brister lite där i början när Elin, som har en vän på nätet som hon litar på, blir brutalt dumpad av sin ende förtrogna. Att Sebastian försvinner är nästan mer än jag kan ta , senare i romanen blir det ju tydligt varför men i den stunden så kände jag att Elin kanske skulle knäckas. Nu gör hon inte det och man undrar varifrån hon får sin styrka?

Linda: Det är så otroligt ledsamt när hon mister de två enda personer hon har i sitt liv. Hur hon går vidare? Egentligen är det rätt märkligt, men önskan om att få leva ett ”normalt” liv verkar vara väldigt stark och det känns trots allt trovärdigt.

Fanny: Ja, förlusten av Sebastian är så fruktansvärd sorglig. Herregud, mitt hjärta brast där och då. Och senare blev jag så himla arg på pappan. Elin blir sviken på så många nivåer.

Ulrica: Var hon hittar sin styrka är verkligen en fråga man ställer sig. Elin funderar själv på om det är värt det och om det inte vore bäst för alla om hon inte fanns. Men jag tror som du, Linda, att viljan att leva och längtan efter ett normalt liv är så stark hos henne.

Linda: Skolan är verkligen en plats där det finns risker överallt. Det kan vara jobbigt att gå dit för ”vanliga” elever, men för en som är ständigt rädd att döda någon är det värre än för i alla fall de flesta. Vad tyckte ni om det faktum att författaren förde in en person som hon faktiskt kunde röra?

Fanny: Jag gillade tanken, dels så får Elin någon slag av respit från det hemska och dels ställer det ju till det för oss läsare. Finns verkligen beröringen eller är det bara Elins föreställning?

Ulrica: Jag gillade det också. Det känns som ett extra smart sätt att göra oss läsare osäkra på vad som är sant eller inte.

Anna: Man kan ju inte heller läsa den här boken utan att bli misstänksam på sin omgivning, det klaustrofobiska byts i en konspiration som gör att man själv börjar att kika sig över axeln. Jag tycker att Tegby har lyckats riktigt bra med hur det skruvade i verkligheten kryper på och i alla fall jag tittar efter en Volvo mest hela tiden.

Fanny: Håller med. Och det där tvivlet som hela tiden gror på vad som är verkligt eller inte. Väldigt effektfullt.

Linda: Spoilervarning kanske, men vad tyckte ni om slutet? Jag tyckte verkligen att boken var en bladvändare från första sidan, men upplösningen blev verkligen extra allt och lite till.

Ulrica: Det fungerade bra, tycker jag, att det skruvades upp mer och mer.

Anna: Det här är Gustavs romandebut och han har tidigare främst varit verksam som dramatiker och dramaturg, jag kan ana att det har påverkat hans sätt att skriva i scener och texten är väldigt handlingsdriven. För att anknyta till Linda – blev det för mycket? Rubbades balansen mellan verkligheten och fiktionen, raserades den där känslan av att det faktiskt skulle kunna hända i och med slutet?

Linda: Handlingsdriven mer än karaktärsdriven i alla fall i slutet, det har du nog rätt i. Jag hade klarat mig fint utan all sektstämning, men gillade trots allt att få reda på mer om Elins föräldrar. Som helhet är det trots det en spännande och välskriven bok. Jag är spänd på att få höra vad yngre läsare tycker. Är det någon som har några i sin närhet som läst?

Bild:BIld av Alexas_Fotos från Pixabay