Min älskade älskling

helena-top

Den här texten sitter så långt inne. Jag har gjort otaliga försök att få ner virrvarret av tankarna eller rättare sagt känslorna på pränt. Jag vet inte vad det är som skapar sånt motstånd. Kan det ha med att hur den är skriven? Nej, absolut inte. Kan det vara de horribla inslagen i boken? Kanske. Kan det vara för att jag väljer att skriva detta inlägg under temat Relationer? Sannolikt. Men sjuka relationer är också relationer, eller hur?

Romanen Min älskade älskling av Gabriel Tallent har dundrat in på litteraturscenen och en explosion av känslor har briserat hos kritikerna. Den handlar om Turtle Alveston som bor med sin far Martin i skogarna vid norra Kaliforniens kust. Efter moderns död isolerar Martin den lilla familjen och är i det närmaste survivalister eller preppers, som aktivt förbereder sig för ett möjligt politiskt och samhälleligt sönderfall.

Fjortonåriga Turtle trivs som allra bäst ute i skogen och hon känner den bättre än någon annan. Hon ger sig ut på otaliga vandringar och kan utan problem leva av det som skogen ger. Skogen är hennes. Överlevnads- och vapenkunskapen har hon fått genom sin far. I hemmet däremot styr den karismatiske men lynnige och sadistiske Martin. Den enda smakbit av omvärlden får Turtles genom skolan – en plats där hon betraktas som en särling.

Den våldsamma pappan hjärntvättar och lurar in Turtle i en incestuös relation. Och det är det här som är så svårt att skriva om. Tidigt i boken sker en våldtäkt, som får mig lite att stumna eller koppla bort. Det är så mörkt att det är svårt att ta in. Vissa böcker skulle ha en triggervarning någon sida innan. Men det här går inte att blunda för – det sker ju även utanför fiktionens värld. Turtles både älskar och hatar sin far och det hela känns trovärdigt – att älska den som skadar en är sannolikt och inte så ovanligt.

En dag träffar dock Turtles två tonårspojkar ute i skogen och det är genom dem som hennes nyfikenhet väcks gentemot omvärlden och det går så småningom upp för henne att livet med Martin är långt ifrån en normal uppväxt. Samtidigt blir det en såväl inre som yttre kamp att bryta med sin barndoms isolation.

Jag gillar särskilt hur Tallent har skrivit fram Turtles. Hon är mångfacetterad och så levande – så liten och skör samtidigt så stark och resolut. Hon är en hel människa och hon blir på intet sätt helgonförklarad i sin offerroll. Tallent säger själv i en intervju för TT att  “Jag arbetade mycket noggrant med skildringen av Turtle. Jag ville inte riskera att hon blev en stereotyp. Hon är ett offer för sexuellt utnyttjande, men hon hittar också en väg framåt. Hon är inte perfekt, hon är vilsen, men hon är stark, även om hon oftast inte ser sig själv som stark.” Om det är någon som är stereotyp så är det månne fadern som jag inte ser så många olika lager av.

Det är något “mindblowing” att detta är Gabriel Tallents debut. Om det skulle vara något som gör mig tveksam så är det hur slutet eskalerar i ett actionfilmsliknande splatterfinal. Historien om Turtles är solid nog. Med det sagt så är det är det en stark läsupplevelse som jag kommer bära med mig.


Titel: Min älskade älskling
Författare: Gabriel Tallent
Förlag: Polaris förlag
Originalutgåvans utgivningsår: 2018
Översättare: Cecilia Berglund Barklem

2 comments Add yours

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.